Tyresös Allians i bräschen för förbud och odemokratisk lagstiftning?

Bevistade en debattkväll i Tyresö centrums biblioteks hörsal.

Debatten gällde om det finns någon skillnad mellan graffiti och klotter.

Det inleddes med en rundvandring i konsthallen med dess pågående utställning där ungdomar hade målat graffiti på duk.

Det var anledningen till debattkvällen, att ett gäng unga konstnärer från Tyresö plockat in gatukonsten till den vita målarduken, vilket jag tycker är en bra utveckling och ger kanske andra ungdomar blodad tand att utveckla sitt måleri "inom ramarna".


Det började som en livemålningshappening på ungdomscaféet Bonza i Tyresö. Konstnärerna arbetade inför en publik och inspirerades av de DJ´s som spelade musik under happeningen. Det hela filmades och materialet har blivit en dokumentär som nu visas tillsammans med målningarna under utställningen.

"Färg från gatan" vill lyfta fram den yngre generationens speciella uttryck med färg-och form- influenser från Hip Hop och att låta de nya unga konstnärerna få sin självklara plats på dagens konstscen.

De medverkande konstnärerna vill dra en skiljelinje mellan gatukonst och klotter och framhåller att deras måleri inte bara är en konstform utan även ett sätt att leva.
Samtidigt som de flesta har sitt ursprung i gränslandet.
Helt klart har ju denna ungdomskultur sitt ursprung i ett behov av att revoltera mot hela den etablerade vuxenvärlden som osynliggör och utesluter unga människor.

Debattkvällens underrubrik var:
Kan kommun och "graffare" mötas och samarbeta på något vis för att minska det illegala klottret? Hur kan vi invånare påverka vår utomhusmiljö?
Panelsamtal med inbjudna lokala politiker, polis, gatukonstnärer m fl.
Moderator var konsthistoriker Daniel Werkmäster.

Så vad hände?

Av de inbjudna politikerna var det endast en som dök upp!
En ung tjej från Socialdemokraterna som delgav oss, att det nyligen varit ett slutet kommunmöte där Alliansen beslutat om nolltolerans mot vad det gäller graffiti.
Inte bara ute på gatorna utan överhuvudtaget.
I Tyresökommun och det allmänna rummet får det inte finnas något citat: "som kan uppmuntra till klotter" slut på citat. Så var det formulerat...

Något som slår mig är att jag numera aldrig känner mig fredad i det allmänna rummet från all kommersiell reklam... men det är ju en helt annan fråga... eller?

Alltså;
inga fler "uppmuntrande" utställningar eller workshops i kommunens regi!

VARFÖR undrar jag... varför... är politikerna så ovilliga att föra en dialog med ungdomarna i dessa frågor?

Jag är själv motståndare till taggs och klotter på "fel" ställen, men blir glad när jag ser ungdomars kreativitet på "rätt" ställe. Är medveten om att detta inte är någon enkel fråga, just därför är det så viktigt med en dialog!!!

Vi var en brokig samling i publiken med överaskande många debattsugna ungdomar.
Men, vad ger det för signaler... att politiker i maktposition inte ens vill bemöta deras frågor och åsikter?

Jag anser att alla ungdomar ska ha goda förebilder och alltid bör uppmuntras i sin kreativitet! Självklart ska de inte förstöra och sabotera, men ge dem utrymme och sätt gränser i demokratisk ordning!
Hur ska de annars kunna vara med och forma ett acceptabelt samhälle?

Varje generation måste ju dessutom erövra demokratin om och om igen!

Efter denna kväll blev jag (nästan) sugen att gå ut ockh köpa mig en sprayburk!!!



Konst eller klotter?
Döm själv. Debatten går vidare...




Link

Bob Hansson går i polemik mot Hr. Göran Hägglund!

Detta som ett svar, på det totalt infantila inlägg G H gjorde i förra veckan,om vad kulturen är.
Läs den (på annan plats) om du inte redan gjort det! Den människosyn han förmedlar är skrämmande, inskränkt och med tanke på hans ställning,värd att begrunda!!!


Öppet Brev från Hansson till Hägglund. (Har du blivit stalinist Hr Hägglund?)
Kortare version publiserad idag tisdag i Svenska Dagbladet....)

Hägglund, om du hade haft rätt, hade jag hållit med dig!
Jag hade gjort det utifrån två egentligen självklara sanningar.
Vi är alla vanliga människor.
Det finns inga vanliga människor.

Motsättningen mellan ”vanligt” folk och olika slags överheter är ju liksom inget nytt. Man skulle nästan kunna tro att du blivit rödgardist när du anspelar på ett tidlöst klassförakt, eller bara vanlig populist när du anspelar på motsättningen centrum & periferi.

Det förakt som i alla tider funnits mellan människor som tror att de är olika – måste med rätta skärskådas och motarbetas. Men är det motarbetar du gör. Eller vill du hellre försöka använda dem?
Stackars Göran, jag tror du i någon slags desperation i att av de flesta svenskars ögon verkar vara lite udda och förlegad, nedvärderar den mänsklighet du faktiskt tillhör.

Du spär på iden att det finns ”vanliga” människor, och därmed ”ovanliga”. Du spär vidare på fördomen att de ”ovanliga” föraktar de ”vanliga”, vilket får de ”vanliga” att i sin tur förakta ”de ovanliga".
”De vanliga” är på den sidan du står, du vill att vi ska tycka om dig och rösta på dig när du borde veta att dina kärnväljare av de flesta andra i det här landet inte alls betraktas ”som folk är mest” utan i mångas ögon snarast kuflika där ni sitter sitter med era biblar, homofobi och i förlegade 50-talsnormer.
Till skillnad från många har jag alltid gillat Jönköping. Verkligheten är sällan så trång som fördomarna om den. Och om du utnyttjar en uppsättning fördomar mot ”den andre” kommer detta slå tillbaks, eftersom du, hr Hägglund, i mångas ögon är just ” den andre”.
Vem föraktar vem? Göran, känner du dig själv föraktad, du glömde skriva något om det. Vill du att människor ska tycka om dig mer än vad de gör. Vill du kramas hr Hägglund?

Du demonisera de som inte är som dig, och kallar sedan dig själv som en av ”verklighetens folk”, typ ni som gillar konst där man ser vad den föreställer? Eller, vilka är det du menar?

”Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksbord” skriver du. Är det där de vanliga människorna sitter, vid köksbord. Ja, man kan tro det, för du fortsätter med att beskriva dessa köksbordsittare som de där helt vanliga som spenderar sommaren med att snickra, gå på loppisar, slåss med fästingar och åka utomlands.

Lustigt.
För det är precis vad jag och mina kulturelitistkompisar gör.
Och vi har dessutom suttit vid köksbord. Och lyssnat. Det har nog Sahlin också gjort, kanske till och med Bruno K Öijer någon gång suttit vid köksbord och varit så upptagen med sitt att han inte orkat brys sig om ”alla konstigheter”.
Jag undrar varför ditt köksbord skulle vara mer värt, eller mer vanligt, eller mer berättigat än andras. Är du elitist?

Det spelar ingen roll hur mycket knut du slår på dig själv Göran, för du är inte vanlig. Det är inte jag heller, vi är båda helt vanligt ovanliga människor som delar jord.

Du påminner mig om en nervös gymnasist som tror att teaterklassens esteter i sina grönfärgade hår föraktar dig som inte ens har slingor...
Men du är inte gymnasist.
Du har ett större ansvar än så.
Så skärp dig Göran!

Jag är poet, rödhårig och därmed i dina ögon säkert hur folkföraktande som helst. Ytliga fördomar borde stå dig lika högt i halsen som de gör i min, eftersom du säkert, som den ovanliga kristdemokrat du är, själv råkar ut för dem. (Det är långt fler bögar och flator i det här landet än kristdemokrater. Gör det dig mindre värd. Nej.)

Om vi nästa sommar ses på någon loppis, låt oss då lägga illusionen om ömsesidigt förakt åt sidan och inse att både du och jag är lika onormala som folk är mest, och för en gångs skull fethaja att både du (KD) och jag vill (KE) väl, vi gör vårt bästa och går förmodigen båda två igång på att fynda en shysst vas till det där nertjatade köksbordet.

Svårare än så är det inte. Och en vacker dag kanske vi hälsar på varandra.
Jag håller till i Kalmar. Inte så långt att åka alltså.
Så Göran, kom till mitt köksbord så kan vi snacka verklighet.
Kramas vill hr Hägglund kanske hellre göra med någon annan.
Eller?


BlogItemURL>
Link

Stefan Einhorns agnostiska manifest

Idag Söndag, när de som är medlemmar i den svenska kyrkan får rösta på de politiker som ska representeras i bl.a kyrkofullmäktige och med anlednig av en diskussion som några vänner och jag hade under gårdagen tycker jag det kunde passa att lyfta fram ett tänkvärt och för mig viktigt sätt att förhålla sig till religiösa spörsmål.

En mycket sympatisk mans inlägg i religionsdebatten hittade jag i DN. Var så goda:

"Eftersom jag under många år har befunnit mig med den ena foten i det vetenskapliga paradigmet och den andra i det osäkra gungfly som andlighet, tro och öppenhet inför de stora olösta livsfrågorna utgör har jag börjat inse betydelsen av att etablera en relativt trygg mark för alla som inte känner sig säkra när vi kommer in på frågor som rör tron på Gud,livet efter detta och livets mening – de så kallade metafysiska frågorna. När jag samtidigt noterar en tilltagande polarisering mellan dem som är trosvissa i avseende på existensen av en metafysisk verklighet och dem som med bestämdhet tar avstånd från tanken att det finns en verklighet bortom det rationella förnuftet växer känslan att det finns ett behov av att tillskapa ett skyddat område för alla dem som säger: ”Jag vet verkligen inte.”

Min förhoppning är att detta manifest inte ska leda till ett avfärdande från dem som är säkra i sin religiösa tro och de som är fast förankrade i tron på icke-existensen av Gud och en metafysisk verklighet. Syftet med detta manifest är i stället att skapa en grund för dialog i full insikt om att vi inte alltid kommer att uppnå enighet.

Eniga kan vi emellertid vara om det faktum att företrädare för såväl religioner som ideologier vilka tagit avstånd från Gud har begått oacceptabla övergrepp mot mänskligheten och oberoende av vår trosmässiga utgångspunkt kan vi gemensamt fördöma denna avart av mänskligt beteende.

Det är viktigt att gemensamt försöka skapa ett agnostiskt (agnostisk i betydelsen att man förhåller sig öppen till de metafysiska frågorna) manifest för dem som inte anser att det vare sig är bevisat eller motbevisat att det finns en Gud och en verklighet bortom den vi kan erfara med våra sinnen och vårt medvetande. Jag hoppas att andra instämmer i denna bedömning. Detta är ett förslag som är öppet för synpunkter i avseende på hur det kan förbättras."

Det agnostiska manifestet
Eftersom de skillnader och likheter som föreligger mellan världens religioner gör det sannolikt att den absoluta majoriteten av religioner, alternativt alla, innehåller såväl sanningar som osanningar,
eftersom grundläggande skillnader i trosuppfattning mellan olika religioner är en anledning till att hotfulla problem, inklusive väpnade konflikter, har uppstått,
eftersom vi inte har tillräcklig kunskap för att objektivt kunna besvara de andliga frågorna,
eftersom det blir alltmer uppenbart att människan har ett grundläggande psykologiskt behov av att bevara en öppning mot oändligheten, en kanal mot det okända,
eftersom mänskligheten står inför livsavgörande beslut i avseende på stora globala problem som hotar vår överlevnad,
ställer vi oss bakom denna målsättning för det sunda förnuftet och den samtidiga ödmjukheten inför de ännu så länge olösta livsfrågorna. Vi stöder följande ställningstaganden:


1) Öppenhet. Även om människor kan ha en inre övertygelse om att det finns eller inte finns en metafysisk verklighet är det vår uppfattning att de andliga livsfrågorna ur ett förnuftsmässigt perspektiv inte har besvarats. Det är också med dessa ord vi definierar begreppet agnosticism.


2) Respekt. Varje människa har rätt att tro på och utöva sin andlighet/religion så länge det inte skadar vare sig dem själva eller annan part. På samma sätt har varje människa rätt att tro på frånvaron av en metafysisk verklighet eller förhålla sig öppen till livets mysterium.


3) Etik. I religioners kärna finns etiken, som beskriver ett förhållningssätt till medmänniskan och vår omvärld. Det är vår uppfattning att vare sig vi är troende på en metafysisk verklighet, avvisar denna hypotes eller förhåller oss öppna till dessa frågor betraktar vi strävan efter godhet mot medmänniskan som en grundläggande dogm.


4) Allas lika värde och möjligheter. Vi ansluter oss till tanken att alla människor har samma värde. Detta innebär att människor oberoende av till exempel religion, tro, etnicitet eller andlighet ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning och eftersträva de mål som hon eller han har satt upp för sig själv.


5) Ödmjukhet. I medvetande om att en begränsad andel av mänsklighetens frågor ännu har kunnat besvaras med hjälp av vetenskaplig metodik understryker vi behovet av ett ödmjukt förhållningssätt i avseende på att det vi i dag betraktar som kunskap i framtiden kan komma att modifieras.


6) Sanningssökande. Människan drivs av ett grundläggande behov att förstå sig själv och den natur som vi är en del av. I vårt sökande efter sanningen kan vi vandra utmed de vägar som står oss till buds och med en öppenhet för den teoretiska möjligheten att även de stora livsfrågorna i en mer eller mindre avlägsen framtid kan öppna sig för en objektiv analys.


7) Gemensamt ansvar. Vi har alla, oberoende av tro, ett gemensamt ansvar för att vår värld och de varelser som bebor den ska leva sitt liv i trygghet, fred och i en strävan efter kunskap, visdom, välmående och lycka. Även om vår uppfattning om den bästa vägen in i framtiden kan skilja sig åt ska vi sträva mot att lösa våra åsiktsskillnader i samförstånd och aldrig glömma detta gemensamma ansvar.

Stefan Einhorn
Professor, författare

Link

Öland i September

Några soliga och sköna dagar i September då sommaren dröjde sig kvar på Öland, att ta med sig och minnas i november...

Edwall i sång och spel!

Jag, Kina och Lena!

"För ingenting - för kärlek skull"
Fotograf: Anette Andersson
För "Kultur i vården! 2010-11


Link

Allan Edwall

Just nu pluggar jag text och musik av kloka,älskade Allan Edwall!

Denna helt suveräna t.ex:

Den lilla bäcken

Du var ett barn med klara ljuva sinnen
Och på ditt väsen solen lyste ned.
Ditt liv var nytt och ännu utan minnen
Och genom natten månen stilla gled.

Och du var ung med fasta steg på jorden
Du levde fritt bland träd och vilda djur
Och som i lera formade du orden
Och rent var hjärtat som det kommo ur.

Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer man finner,
var lilla bäcken blev av.

Och du blev man med hatt och stövlar tunga
Och lärde tyglarna av lämplighet och sed.
Och lärde le när marken tycktes gunga
Av tyngd från fienden som höggos ned.

Du ser på världen genom dödas blickar
Med andras oro köper du din frid
Och nedåt slår du när du uppåt slickar
Och snarkar däst med själens nöd bredvid.

Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer man finner,
var lilla bäcken blev av.

Du samlar tid som musen samlar skulor
Till livets byggnad samlar du på år.
Ty allting stort och starkt är byggt av smulor
Och sanningen av ångrad lögn består.

I munnens valv du känner orden klinga
Som återskall av allt som sagts förut.
Din tro är klen och klokenskapen ringa
Och allt är början mitt oppi och slut.

Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer man finner,
var lilla bäcken blev av.





Link

2009-09-09

Jag är lite fascinerad av olika sifferkombinationer.
Så dagens datum fick mig att humma lite extra i morse när larmet gick igång på klockradion.

Visst är det lite magiskt med ett datum som 090909?
Inget magiskt har ännu hänt mig idag, utom att det blev sommar igen! En helt underbar sommarvärme infann sig i Stockholmstrakten, därtill hade jag en mysig dag på jobbet! Mmmmmm... en skön cykeltur som avslutning, gör mig glad och förnöjsam!
Hoppas det håller i sig veckan ut, då jag ska resa med en god vän till ljuset på Öland!
Visst ja ... yngste sonen och hans fru firar treårig bröllopsdag idag också!Puss&kram och många fortsatt lyckliga år tillsammans önskar jag er!




Link

Lysande Henrik Dorsin som framför "singin´ in the Rein-feldt"!

Link