Förhoppningar inför 2013?
Tja... jag vet inte riktigt...
För egen del är det allra viktigast att mina barn och barnbarn mår bra och lever i allra bästa välmåga! En självklarhet för mig, men det inbegriper ju förstås att utvecklingen i vårt land får vara stabil och att inte otryggheten och våldet brer ut sig.

12 år av det nya århundradet har passerat och jag känner mig bara mer och mer fundersam och orolig inför framtiden på vår vackra planet.
Förstår inte hur vi ska kunna främja demokratin om vi inte röstar fram en annan sorts politiker som ser till landets bästa. Som det nu är verkar politikerna tro att vi är till för dem och inte tvärs om. Idag litar jag inte på våra politiker, oavsett partibeteckning. Vet var jag har mitt hjärta, men ser och hör inte från något oppositionshåll att viljan finns att förändra.
Känner mig därför inte hemma i detta nya århundrade. Längtar tillbaka till den framtidstro och den andan som fanns i det 1900-talets Sverige jag minns. Ett 1900-tal som i efterkrigstidens svallvågor, stod upp mot orättvisor och kämpade för ett tryggt folkhem där vi tog hand om de svaga och strävade efter att få ett mera jämlikt samhälle.
Men alla förhoppningar om att vi ska leva i ett mänskligare klimat känns idag avlägset.
Allting handlar bara om pengar och kortsiktig ekonomi, främst på bekostnad av de som är svagast i vårt samhälle, barn, gamla och handikappade vilket är ovärdigt en demokrati.
De får inte kosta och de ska sparas in på, de som vi borde värna mest om! Varför och för vem?!!!
Samtidigt som (mest) män i chefspositioner helt samvetslöst skor sig med smaklöst stora arvoden!

Det är mycket som skrämmer mig idag, inte minst den tilltagande främlingsfientligheten i hela europa. Den är påtaglig och påminner om förkrigstidens fascism på 1930 0ch 40-talet. Jag är visserligen född på 1950-talet men blev tidigt medveten om vilka skador det andra världskriget åstadkom.
Hat och rädslor är ingen bra kombination för ett EU som vill kalla sig ett fredligt projekt. Ser inte att denna ekonomiska förening någonsin har gjort något positivt vare sig för vårt land eller europa i stort.
Har alltid trott på att småskalighet är det bästa. Att makten måste ligga nära människor för att de ska känna delaktighet och tilltro. Och det viktigaste av allt:
Varje generation måste begripa att demokrati inte är någon självklarhet utan måste erövras, gång på gång, på gång.
Fascisternas framfart i min fars hemland Ungern idag är helt ofattbar! Att de (jobbik) öppet ger sig på judar och zigenare är så märkligt, när de själva var så utsatta och inbegripna i nazismens spår och kommunismens övertag och framfart på 1940-talet!
Och vad händer nu med länder som Spanien, Nederländerna, Grekland?
Att vi aldrig kan ta lärdom av historien. Är det för att de som styr och de som följere är rädda och historielösa människor som agerar så vettlöst?

Så många tankar inför det nya året, men jag tror att jag avrundar och önskar er alla Ett Gott Nytt År! Med en förhoppning om att vi alla ska ta vårt förnuft till fånga och strävar mot att leva vänligare och mer hänsynsfullt, för våra barn, barnbarn och vår planets skull!

 

En text som gick rätt in i mitt hjärta! Så fint och kärleksfullt tolkad av Magnus Uggla!

 

Jag och min far

av Olle Ljungström

Där borta vid pilen, har jag lagt min far
En anonym urna är allt som finns kvar
Av den som förstod mig, när jag var till besvär
Trots all den kärlek, fanns jag ej där
Jag önskar jag stannat, jag skulle blitt kvar
Den sista stunden, det borde vart jag och min far

Han lärde mig växter och dess namn på latin
Om fideikommiss och Bourgeoisien
Men följde mig gärna in glamrockens land
Tog del av min kunskap om engelska band
Allt från John Strummer till Johnny Mars
Stod på agendan då det var jag och min far

Jag saknar hans humor, som var hans sigill
Den som la grunden för att jag finns till
Som präglat min uppväxt, ända fram till I dag
Som gjort att min son är den samma som jag
Jag får ta del av drömmar han har
På samma vis som då det var jag och min far

Där borta vid pilen, har jag lagt min far
En anonym urna är allt som finns kvar
Fast jag fann aldrig modet till att säga adjö
Trodde nog aldrig att du kunde dö
Cirkeln ska slutas, det har jag kvar
Vi ska enas i jorden jag och min far

Cirkeln ska slutas, det har jag kvar
Vi ska enas i jorden jag och min far

Sista fredagen detta år  - 2012.
Har arbetat igår och idag. Bara B och jag i ett helt stilla kontors och skolkomplex!
Längtar efter mina arbetskamrater, men unnar dem ledigheten!
I mitt konstiga timlöne-avtal (med skitlön!) står det att om jag jobbar före och efter röd dag, så får jag betalt även de röda dagar som skulle varit vardag... Så det var bara att masa sig dit!

Själv är jag trött, trött i kropp och själ. Is och snö så långt ögat kan nå, det sliter på allmäntillståndet!
Men idag tittade faktist solen fram och påminde om att den mörkaste tiden på året har passerat, det är gott att tänka på, inför det nya året!
Nu blir det skönt att få putsa fjädrarna och se till att allt fungerar på hemmaplan de sista skälvande dagarna på detta år!

Önskar er alla en riktigt God Jul!




När mitt barnbarn (T,7 år), såg min bordsgran sa hon, "men farmor, hur ska du få plats med julklapparna under den lilla"? Hennes enda syfte med julgranen är att man ska ha julklappar under den, så klart! Hon är så gullig!

Idag den 18/12 -2012 började plötsligt friden lägra sig i min kropp och framför allt - i min själ!
Efter en natt med orolig sömn, vaknade jag tidigt på morgonen och kände bara en stor inre frid!
Märkligt, jag vet inte var den kom ifrån men nu är allt ok och jag är l u g n!

Come what may!

Oh vinternatt, när alla rop är så friska.
Oh, höga rum för själens kval det sista.
Ej höjs ett skri från denna höga boning
som ej på svala vingar stiger mot försoning.

Oh, vinternatt när människan är allén
och värms vid ingens bröst,
men bärs på rena, nytvagna händer all sin smärtas eld.
Oh vinternatt för stunder få och sena.

------------------------
 

Gick det sista året i grundskolan och fick äran att vara skolans Lucia med levande ljus i håret!
Det var 1965 i Björkhaga skola i Tumba utanför Stockholm.
Vi lussade även för den närbelägna fackskolans elever, lärare och gick till de anställda på det "stora" företaget Alfa Laval.

Jag läste dikten här ovan som jag fortfarande kan utantill, men helt har glömt bort vem som skrev.
Kanske var det min underbara musiklärare Eric Backman?

Och så sjöng jag en överstämma till körens:

Du klara sol, du stjärna skön,
att dig få skåda är min bön.
Låt himlens port vidöppen stå
Låt intet fönster hindra må!

1965 då livet fortfarande var ett oskrivet blad och allt var möjligt!
(Även om jag inte riktigt vågade tro att det gällde även mig)!

En vanlig onsdag i december...



Snökaos!
Det snöade en halv meter på ett dygn och inga bussar gick i Tyresö!

så jag fick promenera från jobbet,
ett par km pulsade jag igenom snön!
Här var jag nästan hemma och glad över att sista biten var plogad! 

För att sen mötas av en rätt kämpig syn!
Det var bara till att  börja skotta!



Blev rätt snyggt till sist!

Vacker snöformation på den fina smideskonsten!

Här fick naturen själv formera sig!

Min själ lyfte en smula idag, när en gammal vän sa: "vårt liv är ett andetag mellan två evigheter".

Har inte haft tunghäfta, men en knepig skrivkramp rätt länge nu...
Blir sänkt av yttre omständigheter som äter mig och utplånar den jag vill vara...
Men om man nu inte är den man vill vara så får man väl vara den man är?

Det får duga, så länge, tills jag hittar tillbaka till min själ och mitt självt.

Blev sjuk, ve och fasa!
Ont hälen, som så småningom blev ont i själen och grävde ett djupt hål i min penningpung. Alltsammans för att jag måste ringa runt till försäkringskassan (som har problem med sin kulram) och sedan med mössan i hand begära anstånd på räkningar och få lov att låna pengar av vänner, gör ingen glad.
Det blir inte bättre av att det snart är jul.
God bye till julklappar och när nästa lön kommer, fredan före julafton - då ska mat och allt annat inhandlas! Som en nära anhörig brukar säga;  Jag avgår!!!
Nu säger min kropp ifrån igen...

HEMMAVID

Koltrasten kurar i busken

1:a advent, hemma på Safirgången

En sol som ger mig hopp om att det snart vänder och blir mer av den varan!