onsdag 11 september 2013

Onsdagen den 11 september 2013

Så blev det 10-års dagen av Anna Lindhs bestialiska mord och efter att ha sett Tom Alandhs fina hyllningsprogran på svt ikväll om hennes liv, kände jag mig manad att skriva något här ute igen.

Jag blev så berörd och sorgsen över olika saker i denna film. Dels över hur hon fick kämpa för att vara så "perfekt" på alla sätt och vis i en mansdominerad värld, men också berörd över att hon ändå lyckades så väl i sitt uppdrag och hur uppskattad och härlig hon var som person! Kan också förstå och känna igen mig i  hennes dåliga samvete över att inte kunna vara mer med sina söner och att stödet hemifrån inte fanns så som det borde.
Hon skulle naturligtvis blivit statsminister istället för  Göran Persson som fungerade bra som finansminister. Men som ung kvinna fick hon inte komma i fråga förrän G P kände sig färdig att gå - efter att dessutom ha krattat manegen för borgarna.

Denna dag tog sorgen, den globala sorgen tag i mig - igen.
Ett datum som ger mig många tankar om ondskan i världen och vart vi människor är på väg. För mig och många andra blev det ett så obehagligt uppvaknande och tydligt i slutet på februari 1986, då Olof Palme blev mördad och då Sverige politiskt förlorade sin oskuld.
Men, idag tänker jag även på årsdagen av kuppen i Chile. För 40 år sedan, den dagen när Pinochet tog makten med hjälp av Nixon och USA, i en militärkupp och avsatte och dödade den folkvalde president Alliende och fängslade och torterade tusentals chilenare.

Och senare... "Nine - eleven", ett begrepp och en uppmärksammat angrepp på New York, i USA;s hjärta 2001, som tyvärr verkar berättiga USA till vedergällningar in absurdum.

På 10 år har mycket negativt hänt inom politiken i Sverige, till nackdel för utsatta och svaga grupper i samhället, samtid som E U har underminerat ekonomin i stora delar av Europa.

Anna Lindh hade en genuin grundkänsla för socialdemokratisk politik, men blev så småningom manipulerad av sina egna, hon liksom flera andra. Är det så att man blir fartblind i maktens korridorer?
Men jag tycker att hon var en fantastisk person i paritet med Olof Palme, Pierre Schori och Jan Eliason.
Tänker även på Annas barn i dag.
En sorgens och eftertankens dag...