I väntan på inspiration...

så lägger jag här ut några av mina gamla dikter.

Balans

Gasa och bromsa blev en viktig del av livet.
Ständigt sökandes balans jag tog förgivet.
Men, när jag själv förlorat insikt och förmåga
min kloka kropp den larmar och ger svar på min fråga.

Så vill jag bli älskad

Älska mig varsamt och släpp inte taget,
håller du för hårt, sliter jag mig loss.
Visa mig din kärlek och att det är vi två,
låt mig aldrig tvivla på att det är så

Se min styrka men också min svaghet
Älska mig även i skuggornas dal
Med dig dela liv i glädje som sorg,
vill jag våga vila i tillit igen.

Ömsesidig kärleksfullt outtalat löfte,
där vi båda får vara precis som vi är.
Inget tvivel om att det alltid räcker,
att växa tillsammans och inte ihop.