EPILOG
Så mojnar åter den rasande vinden.
Vikens upprörda vatten vilar igen.
i bedräglig vetskap att faran blåst över.
Men på ytan en krusning avslöjar den.
Förvirrad av vanmakt helt avklädd,
degraderad till; "Det är ingen idé".
I rädsla valde du bort det vi snuddat.
En misstro blev ditt skydds förnekelse.
Fick aldrig stå upp för ärligt uppsåt.
Fanns inte en dold agenda i det.
Ingen förklädnad i teatermasker,
eller flerskiktat Babusjka anlete.
Bara en ofrivilligt bubblande känsla.
Där glädjen i mötet avspeglade sig.
Trodde du var en själsvän för livet.
Kvar blev farhågans förödmjukelse.
(c)Ilona L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar