Vaknade kvart i sju i morse, väntandes på regnet.
Nej... inte lät det som om det var på gång, men det var mulet och "de" hade ju lovat regn... väderlekstjänsten. Det behövs verkligen. Det är så torrt i marken och de senaste dagarna har varit påfrestande varma och kvalmiga.
Somnade om en stund och vaknade av ljuv musik från regndroppar som smattrade mot taket!
Så skönt!!! Ville springa ut och svalka mig, men hejdade mig förstås!
Man är väl civiliserad och framför allt har jag grannar, som säkert skulle undra och nicka menande att "nu har hon väl fått den där förväntade (?) knäppen!" ;)

Det var så befriande att höra regnet strila, men tyvärr blev det inte så värst långvarit!

Plötsligt for tankarna till Afrikas Horn, där det inte regnat på flera år.
Vilken ofattbar plåga!
Önskar att jag kunde hjälpa till något lite, men det verkar så osäkert att hjälpen kommer fram till dem som verkligen behöver den.
Usch, världen regeras bara av kapitalet och pengar ser inte till vem som är i behov av dem utan tjänar bara makthavarnas syften.
Maktlöshet genomsyrar en när man tänker i dessa termer.
Jag kan inte rädda världen och det är meningslöst att spe på alla självpåtagna skuldkänslor och sitt samvete med ännu mer global ångest!

Denna vecka har förstås annars präglats av massakern och bombattentatet i Norge.
Har gråtit floder och förfasat mig över denna ondskans man som utfört detta. Kommer inte nämna hans namn, för det anser jag inte han är värd.
Har fått en ny hjälte i Norges statsminister Jens Stoltenberg som sa många kloka och trösterika ord!
Sveriges statsminister har i media förhållit sig påtagligt frånvarande vad det gäller stöd och medkänsla för vårt grannland, vilket är rätt märkligt.

I eftermiddag, en vecka efter illdådet hålls en manifestation för offren på Sergelstorg i Stockholm klockan 17.00.