måndag 30 juni 2008

Dagens reflektion

Som jag ser det
har vi alla åldrar inom oss.

Vill bära med mig den lilla flicka jag en gång var.
Den omedvetna vetgiriga lilla 3 åringen
som ännu inte hade vetskapen om den oundvikliga döden.
Där och då visste jag iofs redan en del om det otrygga..

Kristina Lugn påminde mig om
att alltid komma ihåg den lilla flickan.
Att ha ett foto på sig själv i plånboken, från just den tiden
som en sorts erinran om att jag är skyldig mig själv
att leva upp till den jag en gång var ämnad att bli!

Ingen dum tanke faktiskt!

söndag 29 juni 2008

Förväntansfull

Har fnulat en hel del på detta med förväntningar som vi har på varandra.
(men det blev nog en moralkaka!)


De förväntningar jag har på andra människor och
den eventuella besvikelse som följer med det
måsta jag väl själv ta ansvar för?

Om jag träffar ”mannen” i mitt liv
ska han då förverkliga mina drömmar?
Ska jag som ”kvinnan” i hans liv förverkliga hans?
Vi går in i en parrelation med varsin bild på hur vi vill att det ska bli.
Istället för att inse att vi är två individer
som ska leva sida vid sida.
Växa ihop, - inte växa ihop
För att nå dit behövs en rejäl portion tillit.

Min drömbild av ett levande förhållande är att låta var och en utvecklas sida vid sida.
Ge varandra utrymme att blomma, då först kan det bli hållbart.
Jag utgår då ifrån att man väljer att bli ”ett par” på grund av en attraktion?
De flesta människor väljer kanske att leva i symbios och det kan man visst göra - ett tag,
under själva förälskelsen!

Men när sedan vardagen kommer med sina trista sysslor.
Det är då det svåra börjar.
När det grå och den oerotiska vardagen tränger sig på,
när vi ibland glömmer bort varför vi lever med varandra
och börjar snåla på kärlek och ömhetsbetygelser.

Sedan blir vi besvikna över att det inte blev så som vi hade ”tänkt” och förväntat.
Letar sedan kanske bekräftelse på annat håll, för att bevisa att vi fortfarande duger.

Allt detta skulle vi inte behöva om vi litade på vår egen personlighets kraft
och att vi aldrig kan äga eller ha kontroll över en annan människa.

Kanske är det därför jag lever ensam?

fredag 27 juni 2008

Blankettstress

Var och skrev in mig på arbetsförmedlingen i veckan, då FK bestämt att jag är 50% frisk efter 3 års sjukskrivning!
Kom till en sk. obemannad lokal där det fanns skyltar överallt om hur man skulle gå tillväga.
Lyft luren...stod det på en skylt så det gjorde jag och pratade med ngn som satt någon mil bort...
Hon sa att jag skulle gå in i "samtalsrummet" för att prata vidare med henne!
Jag gick in dit o satt framför en bildskärm, där hon plötsligt dök upp!
Hon gjorde klart för mig att NU skulle jag skriva in mig och skicka massor med blanketter kors och tvärs. AF, FK och a-kassan. Så att maskineriet kunde komma igång...
Under tiden jag var där smög det omkring ett par olika handläggare i korridoren.
De såg ut som att man i nödfall kunde prata med dem...
Men varför ska jag då tala med någon bildskärm, undrar jag?
Hela upplägget på AF är totalt åt h-vete!
Skrota denna instans snarast, tycker jag.
Första ggn jag gick till AF trodde jag att de skulle hjälpa mig att få ett jobb!
Jag hade aldrig varit arbetslös tidigare och trodde att de visste var jobben fanns!

Jag har varit i ett rehabsamarbete med FK och AF under ett års tid och alla papper finns ju hos dem bägge, likförb. ska jag skicka runt en massa intyg.
Blir superstressad!

Svetten rinner och jag blir kopplad runt till olika personer som försöker få mig att förstå!
a-kassan som jag betalt dyra pengar till, på min sjukpenning ska ha en massa intyg.
Vet inte ens om jag kommer att få någon ersättning då jag har så få dagar kvar.
Försöker att inte jaga upp mig, men oron stiger med anledning av att jag inte vet om jag kan betala hyran nästa månad...

söndag 22 juni 2008

Midsommar...

En helg som är klart överskattad!
Kanske är det själva längtan under kalla, mörka vinterdagar som är störts?
Jag tror det...
Att jag säger så om midsommar beror på att jag tog tillfället iakt och la mig sjuk!
Infektion med penicillin som följd! Ingen höjdare och väldigt trist!

Midsommarnatten med mig och min Trimetoprim!
Ingen romantik direkt...
Bläääää!!!

lördag 14 juni 2008

Nybloggare

Ja, jag har ju precis startat upp mina två bloggar och ...vad vet jag vart det bär av?
Ska bli lite spännande som den datanörd jag blivit!