1:a Advent och det första ljuset tänt!

Är november trött,
och väldans novemberutnött

Nu är det novemberblött,
konstaterar jag novemberslött

Mitt i min novembergråt
sjunger jag en stilla novemberlåt

I min bluesiga coma, långt ifrån livslust
stannar jag inomskärs på min ostkust.

Jag hade en gång en väninna och medmusikant som jag aldrig kommer att glömma.
Hon hade sina fel och brister precis som alla vi andra, men tyvärr blev sjukdom i kombination med alkohol hennes fall och hon lämnade jordelivet, alldeles för tidigt.
Så sorgligt, då vi som fanns runt henne stod maktlösa och inget kunde göra...

Hon dog idag, för exakt 5 år sedan.

Vila i frid käraste Inger!
Minns så många fina musikaliska stunder med dig!
Du skrev många sköna låtar som vi ofta satt i ditt kök och repade in!

Dina låtar, mina låtar, Beatleslåtar och en massa andra 60-tals låtar som du kompade så fint på gitarr och så vår klingande stämsång därtill! Minns så väl det lite kluriga introt till "Black Bird" och när du precis hade lärt dig det! Oj, vad stolt du var!!!
Så många minnen...
Senare hade vi en trio som tyvärr inte hann få mer än några få spelningar, när vi väl var färdiga att flyga! Våra röster klingade väldigt fint i stämsången!

Minns dig som en liten tjej med en stort hjärta och med massor av humor!
Vi skrattade tillsammans minst lika mycket som vi sjöng och spelade!

Saknar dig ofta och tänker på dig väldigt mycket mellan varven...

Magic! Dagens datum... kanske värt att notera, men knappast märkvärdigare än någon annan sifferkombination, eller?
Men jag har alltid varit fascinerad av nummerologi och sifferkombinationer, kanske för att jag hoppats det ska komma någon oförutsägbar urkraft och förändra mina/våra livsvillkor?
Nja... kanske inte, men lite kittlande är det att se magin i det lilla... tänker jag.
Men vad man än har för förhållande till dagens datum eller ettor i allmänhet, så är de inte värda någonting - utan nollor!

Fullmåne - igen, vilket jag inte har tänkt på förrens nu på dan, men det förklarar varför jag vaknade imorse alldeles för tidigt, klockan tre, halv fyra...
Klarvaken låg jag och vred mig länge. Gick upp en stund, satte på tv;n, minns inte vad de visade men det var någon otäck historia om mumier eller liknade. Fick lätt ångest och stängde av skiten, men mina tankar spann vidare på mumie-temat.
Somnade om och halvt vaken, halvt i sömnen, såg jag plötsligt kommunens a-lagare framför mig, som vår tids mumier och zombier som vi alla ser, men undviker och går omvägar kring.
En skamfläck som ingen vill ha med att göra som lullar omkring i vår omgivning.

Skamligt därför ett välfärdssamhälle, måste kunna se till även sina olycksbarn och inte låta dem bli uteliggare och fortsätta sitt miserabla liv i missbruk och förfall!

Vaknade lätt ångestfylld av att min onda rygg gjorde sig påmind och telefonen som ringde!
Äntligen!!! Fick en tid hos en sjukgymnast redan på måndag!
Veckans fruktlösa telefonringande gav plötsligt utdelning, tjohoo!

"Hällde" lite färg i mitt hår och kanske jag nu ska prova på en liten promenad i gråvädret?
Den 11/11-11!

Nu skulle jag så gärna vilja skriva att allt är helt ok.
Att jag  fått kontroll över min onda rygg och att livet är allt bra härligt!
Men... det vill sig inte riktigt så det är väl lika bra att låta orden ligga kvar i mitt huvud och bita ihop...

Tänkte just på vad en bekant sa till mig här om dan - att varje dag ovan jord är en bra dag!

 Om ett halvår tittar den fram igen! Min fina Löjtnanshjärta!

Förbannar min strejkande kropp som värker och gör mig kraftlös och svag.
Tvingade mig ut, för en liten stavgång runt Kolardammen.
Det tänker jag fortsätta med framöver, tror att det är bra även om det är motigt och gör ont!
Farligt att bli sittande...
Väntar på att sjukgymnasten ska ringa tillbaka så att jag får komma dit snart...

Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere,
inom ett mörker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, där,
byts till grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älv,
och tre gånger sen dödgrävaren själv,
mer du din druvan din ryster.
Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv
gravvård över vår syster!

Lillklockan klämtar till storklockans dön,
lövad står kantorn i porten
och till de skrålande gossarnas bön
helgas denna orten.
Vägen opp till templets griftprydda stad
kantas mellan rosors gulnade blad,
multnande plankor och bårar;
till dess den långa och svartklädda rad
mjukt sig bugar i tårar.

Så gick till vila, från slagsmål och bal,
grälmakar Löfberg, din maka,
ej mer från gräset långhalsig och smal
hon än glor tillbaka.
Hon från Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag.
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och urtorstig är jag;
vi är torstiga alla.

----------------------------------

Beskriver min sinnesstämning rätt bra denna dag.
En fantastisk låt tolkad av en ruggigt bra Thåström!

Himlen utanför fönstret är blyertsgrå.
Det är en kulen dag i den trista månaden n o v e m b e r.

Jag har ONT i hela kroppen, men mest i rygg, höft och ischiasnerven som löper nedför benet. Vaknade klockan fyra i morse och tog en Ipren och la mig på värmedynan, satte på tv;n och såg ett program om... bläckfiskens liv! Intressant... somnade om och sov faktiskt bort en stor del av förmiddagen!
Gloomy sunday!

Vilken märkligt varm höst och inledning av november!
Har väl aldrig varit med om något liknande!
Det är väl bara att tacka och ta emot, för en värmeslav som jag!

I morse när jag promenerade till mitt arbete, såg jag väldigt många olika fågelarter på min väg!
Tänkte att ...borde inte flera av dessa vara på väg till ett varmare land?
Tänk om de faktiskt struntar i att ge sig iväg, eftersom det fortfarande finns käk och är drägliga temperaturer.
Men så tänkte jag att... flyger de inte iväg när mörkret och ljuset ändrar karaktär?

Vilket dramatiskt bakslag det kommer att bli för dem om ungefär en månad, när kylan slår till!