tar väl hand om mig...

Så idag blev det ännu ett läkarbesök på Tyresöhälsan.
Öronen värker mer än någonsin och mina fötter och leder bråkar med mig!
Tog en "tvångs"promenad i den underbara vårsolen, bara för att testa vad jag orkar och det är verkligen bedrövligt...
Nå väl... mitt läkarbesök blev under all kritik då läkaren inte tog sig tid med mig, utan tog t om en patient emellan för att hon upptäckte att det var upptaget i ett undersökningsrum med specialinstrument för öron. Hon bara lämnade mig och gick in och tog en ny patient!!!
Men jag fick tillslut en penicillinkur, som förhoppningsvis ska bryta infektionen.
Orkar inte skriva allt om den nonchalans hon visade mig, men det var mitt sista besök på den vårdmottagningen! Nu ska jag försöka få tag i en husläkare värd namnet!

Har ingen energi som sagt och att handla mat till helgen kändes som ett oövervinnerligt berg att ta sig över, så jag beställde mat ifrån MatHem, vilket visade sig vara en positiv överraskning! Något dyrare än vanligt, men jag slapp allt släpande på bussen och dessutom hade de en kampanjrabatt så jag slapp betala fraktavgiften på 85:-!
Coolt och praktiskt, men lär inte bli någon vana, tror jag.

Nu ska jag försöka vila och ta igen mig så att jag kan börja jobba snart.
Hoppas kunna gå på Annika Elvnäs utställning i Kungsan i helgen, det skulle vara kul och något jag verkligen sett fram emot!

Hemma

... hela veckan.
Känner mig urspel och är dessutom otroligt trött på att skriva om mitt allmäntillstånd, - men gör det ändå!
Har en läkare som är under all kritik och jag har väl inte riktigt velat ta in det förren nu.
Hon ger mig ingen adekvat hjälp när jag det senaste halvåret vänt mig till henne för att få rätsida på dels mina öronproblem och mina fötter som har börjat krångla. Mina leder värker mer än någonsin och jag blir totalt dränerad och tappar lusten till det mesta.
Visst börjar åldern ta ut sin rätt, men om jag går till doktorn kanske jag vill ha lite mer än en klapp på axeln, betala 150:- och få ett tips på en sportaffär istället för en remiss till en ortoped, eller hur?
Jag känner mig maktlös, men börjar bli förbannad, vilket ändå är ett gott tecken!
På allt detta har jag ständigt dåligt samvete för min åldrade mamma som skulle behöva min hjälp mycket mer än jag förmår. Hon ber mig sällan om hjälp dessutom, utan berättar oftast i efterhand när saker och ting har gått på tok! Kan förstå att hon vill klara sig själv så långt det är möjligt, men ibland blir det lite galet och hon blir väldigt uppjagad!
Fy vad jag känner mig otillräcklig...

Men nu till något positivt;
För i helgen träffade jag mina kära söner med respektive och mina fyra barnbarn och de ger mig en påminnelse om vad som är absolut viktigast i mitt liv!
Vi firade goasteTilde som just fyllt 6 år och åt en härlig middag tillsammans!

Längtar redan efter nästa gång vi ses...

Så nu när våren har avstannat ute får man hålla tanken vid liv inomhus!

fredag... igen

Fredag förmiddag, sitter i morgonrocken och skriver detta.
Tv4 bubblar på med sitt morgonprogram i bakgrunden där det äts, dricks och flamsas som vanligt.
Är fortfarande ur spel, kort och gott.
Värk i leder, lock för örat som susar och brusar och är trött,trött, trött.
Trött på... allting just nu. Trött på att inte ha något genuint sammanhang.

Men hur kul är jag förnärvarande att vara tillsammans med?
Jag vet att mycket ligger hos mig själv.
Ser allt i svart och där... får det bli en skärpning!
Önskar min energi tillbaka tack!

Visst ja... jag måste sluta kämpa så förbannat och bara på ett medvetet plan flyta med här och nu.
Men när jag är mitt uppe i denna apati, så funkar det inte.
Att jag formulerar det är kanske en bit på väg?

Missar en kultur och idrottsgala som går av stapeln i Tyresö ikväll.
Blotta tanken på att klä upp mig och vimla kring blir oöverstiglig.
Men vad är en bal på slottet... osv...

Får luta mig tillbaka i soffträsket och fortsätta tycka synd om mig själv! ;)
                  

Snart är vi där...

Fick uppslag till detta youtube klipp på Yvonnes fina öregrundsblogg och det väckte många minnen till liv och en svår längtan efter sommarens lätta anslag!

Håll till godo! 

Bloggeri och bloggera...

Äntligen fredag!
Skönt att pusta ut efter en vecka som har varit kämpig ur många aspekter.
Min kropp strejkar och värker på olika sätt och just nu är det bl a min ena fot och jag vaggar fram som en anka... pinsamt...

Men det som denna vecka naturligtvis har kretsat kring är inte sådana trivialiteter, utan den fasansfulla katastrofen i Japan som startade för precis en vecka sedan. Jordbävning, sunamin och konsekvenserna därav med utplånade städer och det värsta; kärnkraftverk som exploderar! Värsta scenariet!!!
Dåligt insatt som jag är i olika länders lösningar på sin elförsörjning blev jag väldigt förvånad över att ett land som ständigt har jordbävningar och är omgärdat vatten(kraft), väljer att satsa på världens farligaste  och vansinnigaste energikälla!!! 
Människan gör märkliga val i  livet och i sitt sätt att prioritera och människor med makt blir tydligt fartblinda. Som strutsen vill man gömma huvudet i sanden och i kapitalets tjänst hoppas på att ingenting  osannolikt (för att citera Tage D) ska hända.

Arabvärlden är i uppror och Lybiens galna Gaddafi skapar hot om terror även utanför sitt land.
Nu verkar någon besinna sig och vapenvila har idag proklamerats, men gissningsvis är detta inte över på väldigt länge...
Vad är ett männiksoliv värt, frågar jag mig ofta... och vad är viktigast i vårt korta liv?
Hm... det kommer nog ta hela helgen att klura ut! ;)  

så är det...

Halkade in på en hemsida som heter kbt-gruppen där jag läste detta:

Människokroppen är rustad för kortare perioder av stress och det är därför inget som man vanligtvis blir sjuk av.
Om stresspåslaget däremot blir långvarigt och perioder av återhämtning uteblir, kan man utveckla stressrelaterade symtom och utbrändhet.
Stress som tillstånd involverar hela kroppen, men symptombilden är olika. Vanliga problem är sömnstörning, orolig mage, ihållande värk, och högt blodtryck.
Långdragen stress påverkar dessutom immunförsvaret, vilket gör att man lättare drabbas av infektioner. Vanliga emotionella reaktioner vid långvarig stress är ångest och/eller nedstämdhet, samt en känsla av trötthet, utmattning och otillräcklighet.
En vilja att isolera sig är också vanligt. Att ständigt uppleva för små marginaler kan dessutom göra det svårt att kontrollera emotionella reaktioner. Även den kognitiva förmågan kan påverkas.
Vad gäller utmattningssyndrom kan det yttra sig olika från person till person. Vissa kan förutom stressymtom ha ångest eller panikkänslor. Andra kan bli mer depressiva. Om trötthet är utmärkande kan det handla om kronisk trötthetssyndrom.

Igenkänningsfaktorn blev stor! Därför ville jag kopiera texten hit, till min egen sida.
För att påminna mig själv och även min omgivning om, varför det blir tvärnit för mig mellan varven...
Fortfarande, efter drygt 10 år!
Min kropp larmar  som om en influensa var på väg.
Kroppen värker och jag backar, blir handlingsförlamad och deprimerad, så är det...
Önskar jag kunde hitta ett sätt att inte "hamna" där.

Ny design?

Rastlös sitter jag och testar lite olika design på min sida!
Har inte bestämt mig än, för hur det ska se ut, bara att jag vill ändra den... så detta blir nog inte den sista varianten!
Är hemma... förkyld, ont i öronen för säkert tredje ggn i år!
Blir helt nedsatt i mitt immunförsvar med jämna mellanrum och detta påverkar även min sinnesstämning katastrofalt!

En depression ligger med all säkerhet i botten av allt detta.
Saknar en bra och lyssnande läkare som kan hjälpa mig på traven.
Någon som känner till någon i Stockholmstrakten?
    
Gny och gnäll och total handlingsförlamning....     

Internationella kvinnodagen och fettisdag!

Båda är värda att fira!

Patti Austin - How Do You Keep The Music Playing (live, 2008)

Så vackert och vilken sångteknik hon besitter! Lovely!

Pyssel och annat...

Igår och idag har jag arbetat i programrummet på Tyresös huvudbibliotek med sportlovspyssel för lediga ungar och deras föräldrar och även far och mor föräldrar!
Oj, vad jag önskar att mina egna barnbarn hade varit med där!
Nästan 200 pysselsugna personer på två dagar, det är inte dåligt trots att det just i dag lämpade sig bäst för utomhusaktiviteter, då det var strålande solsken hela dagen!
Vi har klippt ur serietidningar, silkespapper och presentpapper  i olika former och mönster och klistrat med särskilt special lim på porslin och glas. "Decoupage" kallas det och kan sedan brännas i ugn i 160 grader för att skapa en hållbar yta för att kunna diskas och användas om igen. Jättekul att se hur barnens fantasi tog fart och hur spännande de uttryckte sig i färg och form!

Sedan tog jag mig en tur in till stan. Målmedvetet styrde jag mina steg mot några SKOaffärer fast besluten att hitta något billigt och bra, gärna på rea... Har inga bekväma, snygga stövletter för mellankyligt väder!  Lite trött i bl a fötterna... bestämde jag mig för att hålla mig på söder i Stockholm.
I första skoaffären på Götgatan fick jag ingen särskild kontakt med expediten. Hon hälsade visserligen på mig så småningom, men tog sig ingen notis om att hjälpa mig, så jag vandrade vidare på samma gata och hamnade på "Din Sko".
Tre expediter tog inte någon notis om mig, trots att vi var väldigt få i butiken!
Till slut bad jag om prisuppgift på några omärkta stövlar och även att få prova den sk maken till två olika stövlar. Expediten behandlade mig som ett nödvändigt ont och återgick sedan till sina arbetskamrater!!! Svettig och trött provade jag de bägge paren men blev så förbannad på deras nonchalans så jag betämde mig för att den affären inte skulle ha mina pengar, ever!!!
Vad är det för stil? Massor med människor går arbetslösa och kanske några andra skulle vara intresserade av att göra jobbet bättre då, eller?!

Förbannad och trött tågade jag ner till Åhléns.
Tänkte att ok, det är den sista affären jag orkar med idag, sen får det vara...
Hittade den modell på stövlar jag ville ha på en gång och de var dessutom billigare än de jag provade i de andra butikerna! Fick dessutom ett väldigt vänligt bemötande av expediten!
Så... nöjd till slut... åkte jag hem - till min lugna vrå!

1:a Mars!

Äntligen, äntligen, äntligen Mars månad!
Nja... inte en vårmånad precis, men den 21/3 är det vårdagjämning och då kanske det börjar närma sig den skönaste och mest livsbejakande årstiden - igen!
Jag längtar galet mycket till majmånad då denna bild togs!