Giv mig styrka! Ännu en förkylning rullar in och jag känner mig maktlös!
Har inte så mycket att göra på jobbet men desto mer skoj på fritiden som jag kan komma att få göra inskränkningar på...
Det sägs att män blir "kinkiga" och dödssjuka, vid en förkylning, men jag måste skam till sägandes medge att även jag ruttnar helt, vid en simpel förkylning. Tror alltid att...
Nu är det influensa på G och jag blir liggandes här alldeles ensam... men oftast så går det över på några dagar och jag är "fit for fight " igen!
Torsdag, fredag,lördag har jag roliga saker som jag inte vill missa, men det närmsta dygnet lär avgöra det... Blir lätt nedstämd...

Garderade med 2 st reaplagg idag!
En dunjacka för kommande kyliga polarvindar och en kappa för plussgradigt regn och blåsväder.

Lika bra att rusta sig, ifall sl-priserna stiger igen och jag måste börja gå även till jobbet!

Förresten, kom just på att jag gjorde en något besynnerlig affär härom veckan.
Jag gick in i en av våra vanligaste butikskedjor för att köpa mig en enkel långärmad tröja.
Jag såg visserligen att de sålde två st för 99:-  men jag ville bara ha en enda tröja.
Den skulle då kosta 129:- !!! Så jag köpte naturligtvis två st för 99:- mot min vilja...
Skumt va?

Dagens pyssel var av en lite mindre skala,  i Trollbäcken. Härlig stämning och hög mysfaktor!

Men vilket vårväder vi fick på köpet! Sol och snösmälta och fåglar som kvittrar!
På en tomt i närheten av mitt arbetet står en Magnolia med feta knoppar och skott!
Men det är ju bara februari!!!
Vi har en hel del bakslag att vänta i Mars! Sanna mina ord!
Men ändock skönt att skönja åt vilket håll årstiden stretar! 
Framför allt det omisskännliga ljuset!

Cheeses!
Efter en dag med skapande verksamhet och pimpning av tavelramar, pennskrin, vantar, skrivböcker m m och en massa sportlovslediga barn med ngn vuxen, så är jag helt slut i rutan!
Ont i hela kroppen och i morgon bär det av till en annan del av Tyresö, där nya barn som törstar efter pyssliga timmar kommer i horder och klipper, klistrar och syr. Hjälp!!!
Nu kommer sömnen in som en stor svallvåg och ...zzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzz

 

Härlig combo av musikalitet och samhällskritik!

Kändes riktigt vårlikt ute idag!
Talgoxens omisskänliga ljud, låter som en gammal cykelpump och ger vårkänning!
Sol och plussgrader har tagit bort mycket av snön.
Sanden och barmarken under mina skosulor får mina lungor att fyllas med ...vårluftsförnimmelser!

Kanske är det lite synd om alla sportlovslediga barn i Stockholmstrakten?
Men vem har sagt att det måste skidas? Det finns ju konstfrusen is för de som vill åka grillor och massor utav andra saker att göra för de som är lediga t ex ska jag delta i en kreativ verkstad på två av våra bibliotek under veckan! Vi och barnen ska "pimpa" olika små prylar, så som pennskrin, små skrivböcker, tavelramar m m.   
Jag ser denna vecka som passerat, som en vecka med försök till återhämtning.
Svårt att varva ner ikväll trots att jag är trött...
Mycket att hålla i huvudet just nu, på alla plan.

Imorgon ska jag träffa mina gamla arbetskamrater och gå på Klara soppteater på dan!
Det ska bli kul!
Men jag längtar mest av allt efter mina ungar...

Och mycket riktigt så blev jag sjuk... igen...
För vilken gång i ordningen de här senaste månaderna vet jag inte. Det är så fruktansvärt trist och tärande även om det egentligen är ganska små krämpor i förhållande till cancer och världssvält!

Denna gång en magåkomma...
Vaknade vid 5-tiden i morse av att något var på tok!
En olust som spred sig genom min kropp som vid nästa toalettbesök visade sig ofrånkomligt!

Nu bullrar och mullrar det på och med en ihållande huvudvärk därtill.
Mitt i denna känslan smyger sig min rastlöshet fram. Ångest och självförakt blir extra tydligt när jag får tid till eftertanke. "Varför" och "om inte om hade varit"... osv.

Men ute lyser solen och någonstans långt där inne, ligger mina livsandar redo för en ny vår! Längtar efter den lättsamma känslan att glida in i sina sandaler och en tunn klänning för att möta dagen!

Tills dess får väl jag (liksom många andra) leva med denna vånda och härda ut!

Söndagkväll...
Som jag har sovit denna helg!
Underbart skönt med återhämtning, men ändå känns det som om jag skulle behöva några dagar till. Vädret har varit trist. Regn och blåst, slask och snö...
Då kan jag vara inne utan att få dåligt samvete.

Tisdag och "alla hjärtans dag"!  En fin kombo!

Äsch, jag skojar bara! Jag har fått min beskärda del av semlor redan (2st) och glashjärtat som jag fått av min syster, får väl symbolisera mitt stelfrusna!

Sorgsen vaknade jag denna morgon efter en natt med en förvirrad dröm om att någon i min närhet dött (märkligt nog) när jag slog på radion och fick veta att Whitney Houston dött på ett hotellrum, troligtvis av en överdos. Kändes overkligt, alldeles för tidigt, men inte helt oväntat. Hon tillhörde de sköra som ytligt sätt hade "allt" men drogs ned av bråddjupa hål i själen...

R. I. P.

 Efter en vecka i fullständig coma försöker jag nu ladda för en ny arbetsvecka!
Har legat nerbäddad och idag började livsandarna (eller ngt liknande) vakna och jag var ute på en skön promenad. i min omgivning!
Jag bor i den bästa av kommuner vad det gäller natur och friluftsliv, med skidspår inpå knutarna!

Dessa foton är från en av mina favoritplatser i närheten av Tyresöslott!
Hoppas att denna soliga dag ska ge mig kraft att komma igång igen!

Igår blev en trevlig söndag, med teaterbesök på eftermiddagen med ett par goda vänner.
Vi var på Stockholms Stadsteater och såg "Gertrud Stein", en fantastiskt bra monolog med Gunilla Röör. (som är min mammas vännina Inger Berggrens, dotter!)
Är imponerad av hennes scennärvaro och brillians att hålla publiken i sitt grepp i c:a två timmar!
Det var både humoristiskt och kraftfullt gestaltat, som fick mina tankar att gå till Margareta Krook, en av Sveriges genom tiderna bästa skådespelerskor, som förresten står staty utanför Dramatiska teatern i Stockholm. Gunilla Röör kan säkert bli en värdig övertagare av den titeln!

Jag mår inget vidare idag. Vinterkylan vi har, äter sig in i märgen på mig.
Kroppen värker och jag har frusit hela dagen, trots inomhusvärme och massor med kläder på mig.
Känner just nu påtagligt av mina stress-symptom och antingen håller jag på att bli sjuk eller så är det en reaktion på en ökad stress som jag vet att jag inte förmår att hantera på ett bra sätt.
Förhoppningsvis kan jag sova bort det...

Mitt gnäll gör ingen glad och jag orkar inte med mig själv sådana här dagar...

Hepp...

Idag har det varit dämpad stämning på jobbet.
En arbetskamrat Pontus, körde ihjäl sig. i den svenska fjällvärlden i lördags.
Han blev bara 25 år och arbetade i vaktmästeriet i kommunen.
Det känns helt ofattbart när en så ung människa dör!

Vi hade en fin minnesstund i kommunhuset med blommor, foton och tända ljus.

Som sagt jag känner mig tom och dämpad denna dag.
Man får sig en tankeställare och får vara glad över att man inget vet om framtiden...

Håkan Juholt har lämnat sitt uppdrag, men hans linjetal finns kvar och här har han några klokheter värda att begrunda:

 "Vårt parti var inte då och är inte i dag ett börsnoterat företag.
Partiets ordförande är ingen verkställande direktör, kongressen ingen bolagsstämma och partiets medlemmar inga aktieägare. Vi är ingen reklambyrå.
I vårt parti överlämnar vi inte makten och ansvaret till någon enskild och säger; varsågod, gör vad du vill!
Socialdemokratins politik formar vi tillsammans i nära dialog också med dem som inte är medlemmar i vårt parti. Det görs på caféer och i formella möten, på nätet och i studiecirklar. Det görs när människor möter en sosse på jobbet och på gårdsmötet eller när vi knackar på någons dörr för att lyssna in vad han eller hon som bor just där, vill och tycker.
Vår kraft utgörs av att vi förmår att företräda många människor.
Tillsammans bygger vi landet. Vi rullar undan stenar på vilka det står ojämlikhet, rasism och diskriminering och röjer väg för ett annat samhälle."

                                ******

Socialdemokratin, ett parti som fortfarande lever i ett trauma och i skuggan av sin mördade formidabla partiledare och statsminister Olof Palme och den ytterligare stora sorgen efter mordet på Anna Lindh. 
Svårt att ersätta två så (utan inbördes jämförelse) häftiga och engagerade politiker. 

Så tänker jag vidare... på förra årets Utöya och tidigare demokratiska kämpar som mördats i andra länder, som t ex Salvador Alliende i Chile och Martin Luther King Jr i USA.

Att demokratins fanbärare mördas är ingen slump utan en medveten handling av ondska.
Med vanmakt, sorg och stor ilska ser jag hur unga människor sväljer Högerns sockrade beten om en välfärd som bara gynnar de utvalda.

Det var skönt att skriva av sig lite! Även om jag inte fick med en bråkdel av vad som trängs i min skalle! När jag börjar skriva så önskar jag att jag hade mer tid och ork att formulera mig, om inte annat för att undvika missförstånd...
Har många tankar bl a om min arbetssituation, klimatförändringar, världsläget, relationer m m...
Och inte minst den stadigt ökande egoistiska människosyn som sprider sig och predikar: "sköt dig själv och skit i andra".
Den blir extra tydlig när s k mediafolk går ut och slår, på kulturens villkor och existens.
Författaren Bengt Ohlssons småborgeliga attityd och utspel om vänstern och nu Ronny Svensson, filmrecensenten på tv4 som ondgjorde sig över Lo Kauppis utalande på Guldbaggegalan! Man tror inte sina öron och jag blir personligen kränkt och ledsen över deras oigenomtänkta argument.
Men... egentligen är de inte så betydelsefulla som mediala personligheter, det är mera att de i offentligheten visar upp en obehaglig människosyn.
Men jag funderar allvarligt på att bojkotta den kommersiellt bedrövliga Tv4 med sina eviga reklamavbrott, på samma sätt som jag bojkottat den s k kvällspressens papperstidningar i många år!
Vem behöver dem?!

Tänker här och nu, släppa loss mina tankar i full frihet och fundera lite kring vår samtid, med risk för att betraktas som en gammal gnällspik!
Så - håll i hatten!
Fick bassning för ett tag sedan, för att jag var lite väl politiskt frispråkig under valdebatten 2010 - på facebook! Då fick jag bl a höra att; "vill hon göra bort sig, så är det väl hennes ensak".
Har tänkt mycket på det... För vem vill väl egentligen göra bort sig?
Men jag kan leva med att inte vara särskilt "cool"!
Om jag skriver i min djupaste övertygelse vad det gäller politiska spörsmål, så skäms de mina och därmed har jag gjort bort mig, i deras ögon.
Förstår att de vill mig väl, men jag har tydligen misslyckats helt och hållet med att förmedla att det är viktigt och nyttigt att ventilera och diskutera sina åsikter, även om man inte alltid är överens!

De menar att det offentliga rummet kräver en mer polerad samtalston. Som om jag t ex under en middag med blandad vänskapskrets och släkt plötsligt skulle vräka ur mig min avsky för en viss statsmans politik och manér utan att först förvissa mig om, att någon i sällskapet är bekant med densamma.
Men jag tror uppriktigt att det kan vara livsfarligt att blanda ihop sak och person!

Vill gärna debattera med full respekt för andras åsikter och jag omprövar ständigt mina tankar.
Är inte främmande för att tänka om, så länge det handlar om solidaritet och respekt för andra människor.
Är verkligen inte felfri och har säkert (även jag) flera fördomar att slå hål på.
Har aldrig tillhört något politiskt parti, men vet var jag hör hemma på en vänster/högerskala.

Det fiffiga med att blogga är att man kan  dryfta sina tankar fritt här, - utan att bli avbruten!
Men jag kommer även i fortsättningen inte att besvara eller gå i polemik med anonyma kommentarer här inne. Bara så ni vet!

Jag har aldrig stuckit under stol med att jag tar avstånd ifrån den politik med en illa dold agenda som Alliansen står för!
 Deras medvetna nedmontering av Sveriges sociala struktur och deras ekonomiskt kortsiktiga politik urholkar vårt välfärdssamhälle.
Det är en stor skam och rent obegripligt att Reinfeldt försöker förvanska högerns historia som ett arbetarparti, när han samtidigt strävar efter ett "AB Sverige"!
I den förnedringens fotspår får vi varje dag läsa i pressen om hur våra åldringar vansköts på olika äldreboenden och hur fler och fler barns psykiska ohälsa blir lidande av för stora och stökiga skolklasser.
Så letas det fel hos våra barn, när det i själva verket är sättet vi lever på och stressen vi utsätts för som bidrar till att göra oss sjuka!
Många barns arbetsdag skulle vi vuxna aldrig acceptera!

Den kloka journalisten Maria-Pia Boëthius skrev 1997 en bok som heter:
"Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land".
Konstaterar att hon tyvärr fick rätt och att den boken är högaktuell idag!

Våra barn ska ha bästa skolan med hängivna (välbetalda) lärare, mindre klasser och ett lärande som är anpassat efter barns individuella förmåga.
Alla barn är i grunden vetgiriga och receptiva vilket är en självklarhet att ta till vara och som måste få kosta och som i det långa loppet skulle bli en lägre samhällskostnad!
Har en stark tro på, att utöver baskunskaper ska vi utveckla och fördjupa oss i det vi som individer är bra på, inte på det vi har svårt för! Det ska vara lustfyllt och lekfullt att lära sig nya saker!

Jag tycker att vi har tappat greppet om vad som är väsentligt och meningsfullt med vårt korta liv på denna planet, oavsett politisk tillhörighet!
Det talas ofta och gärna med fasa om kommunismens framfart och illdåd, men kapitalismens giriga tryne är inte ett dugg bättre!
Maktlystna människor blir allt som oftast fartblinda och ser endast till sin egen personliga vinning, oavsett -ism.
Det är viktigt att komma ihåg - att Demokratin ständigt måste erövras - för varje ny generation!
Den är tyvärr aldrig självskriven!

Det borde snarast även satsas mer resurser på gamla och handikappade för att de ska få bästa möjliga hjälp och omvårdnad, oavsett tjocklek på den egna plånboken!

Ett lands välstånd måste mätas i hur väl vi tar hand om de mest utsatta och behövande.

Att kliva över hemlösa på våra gator är skamligt och ovärdigt ett s k välfärdsland, även om jag förstår att EU gjort de fria gränserna omöjliga att hantera.
Trots de senaste århundradets tekniska och medicinska framsteg har det inte förändrat det faktum att vi alla är biologiska varelser med primitiva behov. Så medan vi tror att vår utveckling ständigt går framåt, hänger alltjämt vårt ursprung oss i hasorna!
Märklig tanke egentligen... att utvecklingen har en framåtrörelse...
Tänk, om den går i spiraler, cirklar eller sicksackar sig fram... i sidled?
Tror att det nu är viktigare än någonsin att visa på alternativa tankegångar för det som är meningsfullt och kommer att prägla våra värderingar senare i livet.

För vad ska vi med den kunskap vi tillskansat oss, om vi inte omvandlar det för samhällets bästa?

I den bästa av världar krävs det modiga vuxna som är villiga att ta sitt ansvar inför all gränslöshet och  inför barnen finnas som en motpol till all kommersiell dynga vi dagligen översköljs med!

Vi lever för närvarande i en högst motbjudande kultur där ungdomlig skönhet hyllas över allt annat. Skönhetsoperationer och botox, ger oss via media signaler om att vi inte duger som vi är.
Jag tror i grund och botten att det handlar om en rädsla för ålderdomen och dess förfall, som så småningom leder till allas vår oundvikliga död.
Ångesten över vår oåterkalleliga slutstation har fjärmat oss från allt som är förknippat med det.

Många människor har även blivit "duktiga" på att undvika att ta konflikter av rädsla för att verka mossiga och kanske är det därför ungdomsglorifieringen står oemotsagd?
I kölvattnet har det växt upp en helt vilsen generation som vägrar att vara vuxna i den bemärkelsen att sätta gränser inför sina barn.
Barn behöver goda förebilder, bli sedda och delaktiga i samhällsbygget!
De behöver få verktyg att förstå sitt ursprung för att kunna visa respekt och solidaritet inför andra människors lika värde.
Jag vill tro attt de flesta föräldrar har sina barns bästa för ögonen och att man gör så gott man kan.
Men om man tror att det bästa är att vara kompis med sina barn, är man farligt ute.
Det verkar som om en del föräldrar inte ens orkar ta reda vad deras tonåringar gör på sin fritid och det är väl ännu värre?
En förälders jobb är att sätta gränser och vara ocool!
Inte curla, men gärna vara steget före och kratta manegen med goda föresatser.
Ett rätt omöjligt jobb alltså, men en viktig grundinställning!

I bland snubblar man/jag över saker, fast jag kanske inte på ett medvetet plan letade!
http://skoldkortel.blogspot.com/

Visst har jag läst och och fått information om detta tidigare, men så går tiden och min identifikation med detta tillstånd har förträngts!
Blev diagnostiserad med hypertyreos eller funktionsnedsättning av sköldkörteln, för c:a elva år sedan och har ätit Levaxin sedan dess och har dessutom i dagarna höjt doseringen för första gången på tio år!
När jag nu går in och läser om denna sjukdom så slår det mig plötsligt att jag har väldigt många av dessa symptom kvar!
Tänker sällan på att jag är "sjuk", men går ständigt orkesmässigt på pumpen och plötsligt så ser jag sambandet med alla mina besvär och känner igen mig bland alla som beskriver sina symptom här ute på netet!
Så frågan är om dessa problem kommer att kvarstå resten av livet trots medicinering?

Svarta fåglars låga flykt

Svarta fåglar flyger lågt idag

över husen där vi bor.

Kraxar om oväder av dödligt slag

och en spirande oro gror.

Nu är hög tid tömma sin bägare

och resa riktigt långt

bort från världens jägare

och de som tänker litet och trångt.

Bygg mig en hydda i solens varma

där sorgen vägrar slå rot!

Vill dit där ingen försöker charma

med falska materiella bot.

Stora svarta fåglar flyger lågt idag

över huset där jag bor.

kraxar om oväder av dödligt slag

och en spirande oro gror.

2011 går mot sitt slut och ett sorts bokslut är väl kanske på sin plats.
Ett år fyllt av många små personliga "ups and downs".
Inga livsavgörande bakslag under detta år, men några käppar i hjulet vad det gäller hälsan har det varit och det blev en ond cirkel av att inte orka vara aktiv, bygga upp konditionen och träna, när promenaderna blir färre och infektionerna står som spön i backen!
Samtidigt försöker jag lära mig leva mitt i "min tid", dvs inse att jag faktiskt inte orkar lika mycket som jag en gång gjorde...
Vill försöka förstå resten av min stund på jorden, vilket inte är helt lätt när man har alla åldrar inom sig! Mycken musik i alla dess former "rock´n roll, jazz, funk och blues" pockar på under ytan, men...
Är trött på allt ytligt snack och inser att s k "mindfulness" rätt och slätt innebär att ta vara på livet och försöka leva "här och nu"!
Vad kan jag göra bättre för att få mer tillgång till det som är viktigast i mitt liv är en ständigt återkommande fråga...
Mina vänner har gett mig positiv styrfart och jag hoppas att även jag ger dem lite av det tillbaka...

Sommarens semester i Värmland gav mig massor! Vilket äventyr att få se Selma Lagerlöfs, Gösta Berlings saga och sedan sova i vandrarhemmets härbre!
Att besöka Mårbacka och sedan luncha på en prästgård utanför Karlstad och slutligen ta en avstickare till min älskade pappas grav i Guldsmedshyttan.
(vilket är helt galet, att han blev begravd där - men det är en helt annan historia...)

Samtidigt som jag jobbar heltid och försöker ta hand om min gamla mammas ökade behov av hjälp och stöd, hoppas jag på och ser med tillförsikt fram emot att få möjlighet att sjunga, utöva yoga och umgås mycket mer med min familj under 2012!

Så blev det till slut - Julafton!

Med en plågsamt lång väntan på Tomten (för en del)...

Kalle & co var ingen av de yngsta ett dugg intresserade av!

Så kom han då ...äntligen!

Den efterlängtade TOMTEN!!!

God Jul & Gott Nytt 2012!
Önskar jag alla mina bloggvänner!

Orkar inte skriva här inne längre. Tar en paus tills jag har något väsentligt att dryfta.

Vet inte längre vad det är för vits med att skriva här och för vem? Vem läser?

 Det är ju dessutom väldigt glest med kommentarer... 

Kanske lägger jag in en och annan bild, när andan faller på.
Som de här från ett jättemysig Lucia och julspel i Tildes nya förskola!

Tildes julspel på hennes jättefina förskola!

Deras fina scen med en liten amfiteaterläktare.

Emelie hade en riktig helkväll
 och var impad av storasyster!

Då i vårt mörka hus...

stiger med tända ljus Sankta Lucia, Sankta Lucia!
Så blev det Lucia i år med!
Men stackars Lucia om det ska sjungas utomhus, för nu är ovädret över oss - igen!
Blåst och snöblandat regn! Burr!
Själv är jag däckad med huvudvärk och frossbrytningar!
Nyser och mår allmänt tjyvis, men det är liksom inte tid för det även om jag gick hem tidigare idag! Hoppas på en lugn natt och fullfart framåt.
Har visserligen full kontroll på julklappar som jag inhandlade och styrde upp igår och nu är det väl mest pyssel med inslagning och att skriva de sedvanliga julkorten som står främst på "att göra" listan, men inte har jag orkat göra Lussebullar, kokat knäck och fixa till mitt hår än...
Ja det där med håret har ingenting med tradition att göra, utan snarare att det är dags att lägga i lite färg för att hålla grånarren i styr! Två födelsedagar, en jullunch, Tildes julspel, läkarbesök och tandläkaren är några punkter som ska klaras av innan jul, förutom det vanliga jobbet förstås.
Hoppas, hoppas att denna formsvacka ska ebba ut väldigt snabbt...

Kan inte sägas bättre!!!

 

"I ett samhälle där en benlös inte får permobil därför att han inte kan styrka att hans handikapp är bestående, där flyktingars vård upphandlas av ett företag utan erfarenhet därför att Röda Korset (har sin bakgrund i Krimkriget i mitten av 1800-talet) kostar mera och där överklassen visar sin skolsyn på Lundsberg är det svårt att ta dem på allvar som menar att socialdemokratins problem är att den inte anpassar sig till moderata värderingar.

Ett parti kan aldrig vinna val genom att anpassa sig, det måste föra fram grundläggande värderingar och till och med vara berett att förlora ett val därför att väljarn tycker annorlunda. Man säljer inte sin själ! "

Bengt Göransson

Äntligen... D e c e m b e r!
Eller rättare sagt äntligen utsläppt ur N o v e m b e r!
Den mest föraktade och ångestframkallande månaden på hela året, vad mig anbelangar!
I och för sig är även december en ganska ångestladdad månad, men snart börjas det skönjas ett slut...
på mörkret alltså.
Bara tre veckor kvar, sedan vänder det!
Så har vi...
Alla hemska rapporter om olika sorters misskötsel av våra gamla på olika boenden i livets slutskede, som också spär på ångesten och gör mig galen av ilska och oro.
Igår spelade jag för sista gången med en trio som i två års tid underhållit på olika vårdinrättningar i Stockholms läns landsting. Lite vemodigt då vi avslutade på ett riktigt emligt demensboende... med Carema på skylten...
Men annars har det varit väldigt olika nivåer och kvaliteter på de vårdinrättningar vi spelat på,  i den mån man kan avgöra det på en timmes tid, förstås!
Väldigt tacksamt och innerligt har det varit att kunna glädja människor där ändå, om så bara för en liten stund!
Men som sagt nu är det slut för denna gång och i denna konstellation. Och något snopet var det, när vi stod inför faktum att landstingets pengar tagit slut och inga nya jobb gick att boka efter sommaren!
Undrar var de pengarna tog vägen?

1:a Advent och det första ljuset tänt!

Är november trött,
och väldans novemberutnött

Nu är det novemberblött,
konstaterar jag novemberslött

Mitt i min novembergråt
sjunger jag en stilla novemberlåt

I min bluesiga coma, långt ifrån livslust
stannar jag inomskärs på min ostkust.

Jag hade en gång en väninna och medmusikant som jag aldrig kommer att glömma.
Hon hade sina fel och brister precis som alla vi andra, men tyvärr blev sjukdom i kombination med alkohol hennes fall och hon lämnade jordelivet, alldeles för tidigt.
Så sorgligt, då vi som fanns runt henne stod maktlösa och inget kunde göra...

Hon dog idag, för exakt 5 år sedan.

Vila i frid käraste Inger!
Minns så många fina musikaliska stunder med dig!
Du skrev många sköna låtar som vi ofta satt i ditt kök och repade in!

Dina låtar, mina låtar, Beatleslåtar och en massa andra 60-tals låtar som du kompade så fint på gitarr och så vår klingande stämsång därtill! Minns så väl det lite kluriga introt till "Black Bird" och när du precis hade lärt dig det! Oj, vad stolt du var!!!
Så många minnen...
Senare hade vi en trio som tyvärr inte hann få mer än några få spelningar, när vi väl var färdiga att flyga! Våra röster klingade väldigt fint i stämsången!

Minns dig som en liten tjej med en stort hjärta och med massor av humor!
Vi skrattade tillsammans minst lika mycket som vi sjöng och spelade!

Saknar dig ofta och tänker på dig väldigt mycket mellan varven...

Magic! Dagens datum... kanske värt att notera, men knappast märkvärdigare än någon annan sifferkombination, eller?
Men jag har alltid varit fascinerad av nummerologi och sifferkombinationer, kanske för att jag hoppats det ska komma någon oförutsägbar urkraft och förändra mina/våra livsvillkor?
Nja... kanske inte, men lite kittlande är det att se magin i det lilla... tänker jag.
Men vad man än har för förhållande till dagens datum eller ettor i allmänhet, så är de inte värda någonting - utan nollor!

Fullmåne - igen, vilket jag inte har tänkt på förrens nu på dan, men det förklarar varför jag vaknade imorse alldeles för tidigt, klockan tre, halv fyra...
Klarvaken låg jag och vred mig länge. Gick upp en stund, satte på tv;n, minns inte vad de visade men det var någon otäck historia om mumier eller liknade. Fick lätt ångest och stängde av skiten, men mina tankar spann vidare på mumie-temat.
Somnade om och halvt vaken, halvt i sömnen, såg jag plötsligt kommunens a-lagare framför mig, som vår tids mumier och zombier som vi alla ser, men undviker och går omvägar kring.
En skamfläck som ingen vill ha med att göra som lullar omkring i vår omgivning.

Skamligt därför ett välfärdssamhälle, måste kunna se till även sina olycksbarn och inte låta dem bli uteliggare och fortsätta sitt miserabla liv i missbruk och förfall!

Vaknade lätt ångestfylld av att min onda rygg gjorde sig påmind och telefonen som ringde!
Äntligen!!! Fick en tid hos en sjukgymnast redan på måndag!
Veckans fruktlösa telefonringande gav plötsligt utdelning, tjohoo!

"Hällde" lite färg i mitt hår och kanske jag nu ska prova på en liten promenad i gråvädret?
Den 11/11-11!

Nu skulle jag så gärna vilja skriva att allt är helt ok.
Att jag  fått kontroll över min onda rygg och att livet är allt bra härligt!
Men... det vill sig inte riktigt så det är väl lika bra att låta orden ligga kvar i mitt huvud och bita ihop...

Tänkte just på vad en bekant sa till mig här om dan - att varje dag ovan jord är en bra dag!

 Om ett halvår tittar den fram igen! Min fina Löjtnanshjärta!