Sköna Maj välkommen... äntligen!!!
Så befriande med nysopade gång och cykelvägar, alla träd som grönskar och vårblommor som slår ut!
Skulle vilja sätta mig i skogen och timma för timma iaktta hur naturen vaknar till liv och fullkomligt exploderar i grönska!
Samtidigt infinner sig en melankoli och stor trötthet jag inte behöver!
Nu vore det så skönt att göra allt det där jag inte orkat under den mörka kalla vintern! Men min kropp vill inte hänga med. Inte heller min själ som verkar leta i minnet efter "hur var det nu igen man gjorde"?
Dräneringen fortgår och jag avslutar allting som känns påfrestande och kravfyllt oavsett om det är lustfyllt eller ej, på gott och ont.

Gör kortare utflykter med mina närmaste vänner. Lite teater, någon middag och utställning känns lagom just nu.
Cykeln har börjat användas, även om jag inte litar riktigt på min gamla hoj, som börjar bli en smula opålitlig, med växlar som hoppar ut osv.

Is that all there is?

Ny stor "dipp" i den ständiga kampen mot min utbrändhets deppighet!
Har fört en ojämn kamp denna vinter, som på något sätt kulminerade i denna månad april!
Har verkligen kämpat och har haft så nära till att ge upp. Nu kanske jag har fått styrfart igen?
Svårt att veta vart det bär av. Behöver mycket mer sömn, fokus och stabilitet.

Få av mina nära och kära vet hur jag egentligen har det.
Orkar inte förklara och beskriva känslan, som bara gör dem nedstämda.
Försöker att hitta styrkan inom mig själv.
Vill så gärna ge dem positiv energi, men det är svårt att hålla den fasaden uppe, när allt är en kamp om att hålla huvudet ovanför vattenytan, samtidigt som jag brottas med /mot tiden som går...

 

Valborg närmar sig och jag ser med tillförsikt fram emot våren som sent om sider börjar ge sig tillkänna.
Kommer att bli en riktigt bra sommar, om jag får bestämma!

Två viktiga länkar om en av våra största sångerskors förnedrande tillvaro i dagens samhälle.
Hur är det möjligt?

http://annallan.se/Ann_Allans_hemsida/Anns_blogg/Poster/2013/4/19_Du_bad_mig_beratta_..._lilla_sangfagel.html

http://al-lodenius.com/2013/04/20/att-begrava-en-levande-sangerska/

Romanska bågar

Tomas Tranströmer 

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

 

Musiken i mitt liv...

Vi diskuterade musikens betydelse på min arbetsplats, en lunchrast härom dagen.
Det var det som triggade i gång mina tankar och jag ska försöka formulera några ord om musikens betydelse för mig, vilket jag i samma stund inser är oerhört svårt, just för att den betytt så oerhört mycket i mitt liv!
Jag blir ständigt påmind om dess stora inverkan och det är ungefär som att försöka beskriva vad det har betytt för någon att ha andats!

Ni märker ju att det reda från början är dömt att misslyckas!

Musiken bär hela mitt känsloregister och får mig att fortsätta tro på meningen med livet!
Låter kanske högtravande och patetiskt, men så är det med ett livselixir!
Det vill gärna bli så, när jag nu ska försöka sätta ord på dem!

För att kunna förstå min utgångspunkt så vill jag beskriva en del om min bakgrund.
Föddes ur kärlek av föräldrar som båda var musiker till professionen. Mamma var en svensk dragspelerska och konstnärssjäl med många strängar på sin lyra och min far, musiker född i Ungern, konservatorieutbildad på cymbalom och virituos på sitt instrument. Där började det hela med kärlek till musiken, som blev mitt allra första språk innan jag ens kunde tala. Sedan kom det svenska språket och även en del på ungerska!
Minns så många musikrep hemma som jag är tacksam över, att det präglat mig och gjort att jag automatiskt fick med mig bl a den svenska vistraditionen, schlagers från 1940- och 50-talet från mammas sida och även pappas speciella reportoir i ungersk tradition, med inslag av klassisk musik och operettmusik!
En enda nackdel med mina föräldrars profession var det långa turnérandet på sommarens folkparker  som innebar att de var långt från oss barn och även många helger när "alla andras" föräldrar var lediga...

Jag har märkt att många utgår mest från  "sin" generations musik som den gällande och det som har format dem i livet. Allt annat är lite "out of line" vilket kanske inte är så konstigt, men jag har aldrig riktigt sett på musik på det viset, utan har med mig alltihop som en enda stor musikskatt!
Ok då, självklart kan även jag se och erkänna att jag har ett särskilt förhållande till musiken som kom under tonårens intensivaste period, när nyfikenheten var maximal, men... bra musik är ändå alltid bra musik, eller hur?
På 1960-talet kom många engelska och amerikanska popband fram, genom radioprogram med topplistor och det gav oss som var tonåringar då en enorm inspiration att spela och det repades i många föräldrars garage under de åren!
Sedan rullade det på och jag har sjungit i hela mitt liv i olika konstellationer utan att ha haft det som min profession, mer än i kortare perioder.

Som barn gick jag i s k sångklass och sjöng tidigt i kör och fick där många inspirationskällor.
Senare på högstadiet av min underbara musiklärare Eric Backman. Han visade mig på en del av den klassiska musiken och även jazzens gränslösa yttringar. Minns bl a Jan Johanssons "Jazz på svenska", det var en mäktig upplevelse! Magister Backman sjöng själv i Eric Ericssons eminenta OD kör och hade ofta något spännande att berätta för klassen när de kommit hem efter någon turné!

Försökte lära mig noter i den kommunala sångklassen i Eriksdalsskolan och i Gamla Maria. Spelade fiol, gitarr och piano som barn utan något tålamod och med nästan ingen framgång alls!
Har senare skrivit en del egna visor och har då haft min gitarr till hjälp, men det är också det enda. Har tyvärr inte haft tålamod att lära mig spela något instrument på allvar. Har alltid tagit min musikalitet förgiven och kanske gick det för lätt för mig att "bara" sjunga? Och rösten är ju faktiskt också ett instrument!

Nu, några år över 60 så har min röst börjat svika. Blev utbränd och fick problem med sköldkörteln för drygt 10 år sedan och det har påverkat min röstklang och mitt röstomfång är lika med noll! Det förminskar min livskvalitet när den "självklara" rösten ger vika, men det gäller att hitta nya uttryck för musiken. Sjunger lite grann i kör och lyssnar intensivt på olika musikstilar. Försöker förstå den nya tidens utryck, med varierande resultat!

Läste precis Tommy Körbergs bok; "Sjung tills du stupar" och måste lägga till ett Körberg citat:

"utan musik vore livet ett misstag, sa Nietzsche och han hade rätt.
För mig har musiken varit en själslig terapi, för oavsett hur mörkt livet varit och hur rastlös och inrutad jag känt mig har jag alltid vetat att det kan försvinna när jag sjunger.
Musiken är mitt redskap för att hålla mig upprätt."

Utan någon som helst jämförelser i övrigt, så är det så även jag känner inför musiken.
Med facit i hand så önskar jag att jag hade haft ett annat driv och en bättre självkänsla (!) och gett det mer tid, när det begav sig...

Saker att öva sin livslust på!

Håller du fast vid saker som du inte mår bra av?

Om du släpper taget om sådant som inte gynnar dig kommer ditt liv kännas mycket lättare.
De här 15 sakerna kan du släppa taget om för att bli lyckligare.

1. Ditt behov av att alltid ha rätt
Har du behov av att alltid ha rätt, trots att det påverkar både dig och din omgivning? När du känner behov av att ge dig in i en strid om vem som har rätt och vem som har fel, ställ dig själv frågan: "Är det värt att lägga min energi på det här?”

2. Ditt behov av kontroll
Ge upp ditt behov av att kontrollera allt som händer dig och din omgivning. Oavsett om det handlar om familj och vänner eller tillfälliga kontakter - låta dem vara. När du låter allt och alla vara precis som de är, kommer du uppleva hur mycket bättre du mår.

3. Ditt behov av att skylla på andra
Ge upp ditt behov av att skylla på andra för vad du har och inte har, och för vad du känner och inte känner. Ge inte bort din kraft. Använd den istället för att ta ansvar för ditt liv.

4. Ditt behov av att döma dig själv
Ingen mår bra av negativa och självkritiska tankar. Tro inte allt som din hjärna säger - särskilt inte om det är negativt eller självkritiskt. Du är mycket bättre än så!

5. Dina föreställningar om att du inte kan
Ge upp dina tankar om vad du kan eller inte kan göra, och om vad som är möjligt eller omöjligt. Låt inte dina föreställningar om din förmåga hålla dig kvar på ett ställe du inte vill vara på. Prova dina vingar och flyg!

6. Gnäll och klagan                                                                                       
Ge upp ditt behov av att klaga på de människor och situationer som gör dig olycklig. Ingen situation eller människa kan göra dig olycklig - om du inte tillåter det. Det är inte situationen som utlöser känslorna inom dig, utan hur du väljer att se på den. Använd kraften i det positiva tänkandet.

7. Ditt behov av att kritisera andra
Ge upp ditt behov av att kritisera människor som är annorlunda än du. Vi är alla olika, men ändå lika. Vi vill alla vara lyckliga. Vi vill alla älska och bli älskade. Vi har alla drömmar.

8. Ditt behov av att imponera på andra
Sluta försöka vara någon som inte är du för att vara andra till lags. När du tar av dig din mask, och accepterar och älskar dig precis som du är, kommer du att dra till dig människor som tycker om dig precis som du är.

9. Ditt motstånd till förändring
Du kan bara förändra ditt liv genom att ta dig från A till B. Följ din lycka och omfamna förändringen. Det kommer både du och din omgivning att må bra av.

10. Ditt behov av att döma andra
Sluta döma saker och personer som du tycker är konstiga eller annorlunda. Prova istället att öppna ditt sinne. Wayne Dyer var medveten att kunskap kommer ur ett öppet sinne: "Den högsta formen av okunskap är när du avfärdar något du inte vet någonting om."

11. Dina rädslor
Rädsla är bara en illusion. Rädsla existerar inte – det är du som skapar den i ditt sinne. Om du är trygg i din inre värld, finns det inget att vara rädd för i din yttre värld. Franklin D. Roosevelt var medveten om att inre trygghet är nyckeln till lycka: "Det enda vi har att frukta är fruktan själv."

12. Dina ursäkter
Många gånger begränsar vi oss själva på grund av alla de ursäkter vi använder. Istället för att arbeta på att förbättra oss själva och våra liv, ljuger vi för oss själva med hjälp av olika ursäkter. Ursäkter som i de flesta fall inte ens är verkliga.

13. Ditt förflutna
Många lever i det förflutna genom att älta eller drömma sig tillbaka. Var närvarande i allt du gör och njut av livet. När allt kommer omkring är nuet det enda vi har. Ha en tydlig vision för framtiden, men var alltid närvarande i nuet.

14. Ditt beroende av din omgivning
Din omgivning förändras ständigt. Ändå är det många som söker lyckan i sin omgivning. Det ögonblick du slutar tro att andra ska göra dig lycklig, eller att du måste uppnå en viss status eller ha vissa saker för att bli lycklig, kommer du att känna lycka och frid. Sök lyckan inom dig.

15. Att leva utifrån andra människors förväntningar
Alldeles för många av oss lever ett liv som inte är vårt eget. Vi lever ett liv utifrån vad andra tycker är bäst för oss. Föräldrar, vänner, samhället o.s.v. Vi är så upptagna med att leva upp till andras förväntningar, att vi ignorerar vår inre röst. Vi frågar oss inte vad som gör oss lyckliga, vad vi vill och vad vi behöver. Vi glömmer oss själva. Ditt liv är här - just nu. Lev det, ta kontroll över det, och framför allt - låta inte andra människors åsikter komma i vägen för dig.

Saker som skiljer lyckliga människor från olyckliga människor.  

1. Kärlek eller rädsla som drivkraft
Lyckliga människor styrs inte av rädslor och negativa tankar. De styrs av kärlek, passion, engagemang och medkänsla. De ser varje ögonblick, varje utmaning och varje person som en möjlighet att lära mer om sig själva och världen omkring dem.

2. Acceptera eller göra motstånd
Lyckliga människor vet att de inte kan förändra en situation genom att göra motstånd. De vet att bara acceptans kan leda till förändring och att de kan lära sig något av varje situation. När något otrevligt händer vet de att motstånd kommer att förvärra situationen. De frågar istället sig själva: "- Vad kan jag lära mig av detta?” och "- Hur kan jag göra det här bättre?" De går går ur en situation med fokus på det positiva i stället för det negativa.

3. Förlåta eller inte förlåta
Lyckliga människor vet att de inte mår bra av att hålla fast vid ilska. De väljer att förlåta och släppa taget, och förstår att förlåtelse är en gåva de först och främst ger till sig själva.
Att ilska drabbar oss själva talade Buddha om:
“Holding on to anger is like grasping a hot coal with the intent of throwing it at someone else; you are the one who gets burned.”

4. Tillit eller tvivel
De känner tillit till sig själva och människorna i sin omgivning. Lyckliga människor vet att negativa tankar om andra blir självuppfyllande profetior, och behandlar därför alla med kärlek, värdighet och respekt. Dessa människor talade även Mark Twain om: "Håll er borta från människor som försöker förringa dina ambitioner. Små människor gör alltid det, men de riktigt stora människorna får dig att känna att du också kan bli stor." 

5. Mening eller framgång
De gör saker i livet som ger mening. Lyckliga människor har anammat Wayne Dyers filosofi: ”Gör det du älskar för att få lycka och överflöd i ditt liv". De lever ett liv som styrs av sitt hjärta, snarare än ett liv som vårt moderna samhälle definierat som framgångsrikt. Egentligen finns ingen skillnad mellan mening och framgång, för lyckliga människor vet att när de motiveras av sitt hjärta och inte av pengar, kommer framgången automatiskt.

6. Belöna eller kritisera
Lyckliga människor vet att om de gör motstånd, kommer det de kämpar mot inte bara stanna kvar, det kommer även att växa och bli större. Det var därför Moder Teresa aldrig gick demonstrationståg mot krig. Hon gick i fredståg.

7. Utmaning eller problem
Lyckliga människor ser problem som utmaningar och uttrycker sin tacksamhet över dem. De förstår att bakom varje problem finns nya möjligheter, som får dem att växa och utvecklas.

8. Givmild eller självisk
Lyckliga människor drivs inte av makt eller egoism, utan av att ge kärlek till sin omgivning. De försöker att ge det bästa av dem själva och att göra andra människor lyckliga.

9. Balans eller obalans
De försöker att uppnå balans och lycka inom alla områden i sitt liv.

10. Drömma stort eller litet
Lyckliga människor har stora drömmar och visioner, och lyssnar alltid på sitt hjärta och sin intuition.

11. Kärleksfull eller inte kärleksfull
De är kärleksfulla mot både sig själva och andra. Lyckliga människor förstår kraften i att acceptera sig själva, förlåta sig själva och uppskatta sig själva.

12. Tacksamhet eller otacksamhet
De har en förmåga att se det vackra i allt, och att känna tacksamhet över allt de möter.

13. Närvaro eller frånvaro
Lyckliga människor uppskattar vad de har och vet hur man lever i nuet, men har fortfarande stora drömmar om framtiden.

14. Positiv eller negativ
De har en positiv syn på livet och allt som händer dem.

15. Ansvar eller ursäkter
Lyckliga människor tar ansvar för sina liv och skyller sällan på någon annan. De vet att de ger bort sin kraft när de gör någon annan ansvarig för något som händer i deras liv. De väljer istället att behålla kontrollen över sitt liv och ta ansvar för allt som händer dem.

S T E F A N   J A R L!!!
Stor kärlek till den mannen, vars envetna förmåga att visa på samhällets nedmontering ger mig ett visst hopp och fortsatt tilltro till det inneboende goda i  mänskligheten! 

 

 

 

Så klockren betraktelse av den krassa verkligheten och Af;s myndighetsmissbruk som kränker människor redan stukade av arbetslöshet och tydligen så fortgår detta i ännu större utsträckning idag. Jag var med om exakt samma sak för c:a 7 år sedan och det fungerade inte då heller!
Ett syniskt sätt att dribbla med statestik och praktikplatser som aldrig leder till anställning.

Läs den välskrivna artikeln!

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/tonen-i-brevet-ar-hotfull-nu-ar-jag-kallad

I dag skiner solen från en klarblå himmel, men temperaturen kröp ner till -23 grader på min termometer när jag vaknade i morse och då valde jag att stanna inne och titta ut genom mitt fönster på allt det vackra! Lederna värker och det är alldeles för kallt för mig idag!

Har svårt att släppa veckans inflammerade debatt om den s k barnfattigdomen i Sverige. Janne Josefssons avsikt med sitt program "Uppdrag granskning" om jag verkligen försöker höra vad han säger (och jag tycker att han lyckas med det) är att komma åt och just granska några stora insamlingskontons uppsåt och varför de använder sig onyanserat av uttryck som barnfattigdom om både svenskar och afrikaner, vilket är en väsentlig skillnad på livsvillkor! Kattis Ahlgren, ordförande för BRIS, erkänner att formuleringen var felaktig och har tagit bort den, vilket hon ska ha all kred för. Medan företrädare för andra konton valde att gå till mot-attack i U G och efterföljande program Debatt och t o m ljuga, vilket naturligtvis bara gör det hela ännu värre!
Om man hävdar att barn i sverige inte får äta sig mätta eller inte har vinterkläder så är det mer en social fråga än en pengabrist det handlar om. Barn far illa över allt i vårt land oavsett ekonomiska förutsättningar, på grund av missbrukande eller allmänt frånvarande vuxna och där har vi sett gång på gång hur sociala myndigheter gömt huvudet i sanden.
Märker i media hur debatten om själva sakfrågan far iväg och utnyttjas av olika gruppers syften och jag blir så trött...
Ämnet är väldigt känsligt för den det berör. Att känna sig fattig är ett bevis på att man har misslyckats och att det är något "fel" på en som inte hänger med i karriären eller någonsin kommit in i den. Att inte ens få ett arbete med skälig lön och känna att man på allvar gör nytta, är en avgörande vattendelare i vårt samhälle.
Högern talar om att det ska löna sig att arbeta, vilket är en självklarhet! Men då måste det ges förutsättningar för riktiga anställningar och arbeten med skäliga löner för vuxna människor, inga slavliknande praktikplatser och "åtgärder" där inte några formella löneavtal gäller.
En viktig samhällsfråga och ett faktum är att inkomstklyftorna ökar dramatiskt i vårt land och med Alliansens styre har de rika blivit rikare och de fattiga fattigare, vilket är och alltid har varit moderaternas syfte och främsta mål, så de har lyckats och vi får vad ni röstat på!

Fredag...
En vecka som har gått i komans tecken för min del.
Drabbades av magsjuka i början på veckan och på den vägen är det. Utmattad, hostig,  värk i leder, tinnitus och öronsus är några av följdverkningarna.
Har kunnat vila, se på tv, lyssna på radio och läst en massa, mest på nätet och konstaterar mitt i allt ihop att det verkligen gått inflation i skitprogram på tv!
Jag undrar över hur många tv-program jag sett med matlagning eller där s k kända personer av olika kaliber sitter och äter och "öppnar" sitt hjärta! Jag har svårt att tycka  att det är intressant. Kanske de första tjugo programmen var kul men inte det tjugo-första!
Däremot uppskattar jag svt och kunskapskanalens suveräna och spännande dokumentärer om olika människoöden.
 
Ute har vintern fått sitt fasta grepp om oss och det har snöat ett par decimeter under veckan och idag är det -13 grader.

Om du inte redan har gjort det kan jag rekommendera dig att se dokumentären, "Searching for Sugarman"!

 

En fantastisk dokumentär, inte bara om mannen Sixto Rodriguez bosatt i Detriot, Amerika som blev superkänd i sydafrika under 1970-talet utan att själv veta om det, utan det är verkligen ett levnadsöde som är allmänmänskligt och berör på djupet!  Se den!!!

Förhoppningar inför 2013?
Tja... jag vet inte riktigt...
För egen del är det allra viktigast att mina barn och barnbarn mår bra och lever i allra bästa välmåga! En självklarhet för mig, men det inbegriper ju förstås att utvecklingen i vårt land får vara stabil och att inte otryggheten och våldet brer ut sig.

12 år av det nya århundradet har passerat och jag känner mig bara mer och mer fundersam och orolig inför framtiden på vår vackra planet.
Förstår inte hur vi ska kunna främja demokratin om vi inte röstar fram en annan sorts politiker som ser till landets bästa. Som det nu är verkar politikerna tro att vi är till för dem och inte tvärs om. Idag litar jag inte på våra politiker, oavsett partibeteckning. Vet var jag har mitt hjärta, men ser och hör inte från något oppositionshåll att viljan finns att förändra.
Känner mig därför inte hemma i detta nya århundrade. Längtar tillbaka till den framtidstro och den andan som fanns i det 1900-talets Sverige jag minns. Ett 1900-tal som i efterkrigstidens svallvågor, stod upp mot orättvisor och kämpade för ett tryggt folkhem där vi tog hand om de svaga och strävade efter att få ett mera jämlikt samhälle.
Men alla förhoppningar om att vi ska leva i ett mänskligare klimat känns idag avlägset.
Allting handlar bara om pengar och kortsiktig ekonomi, främst på bekostnad av de som är svagast i vårt samhälle, barn, gamla och handikappade vilket är ovärdigt en demokrati.
De får inte kosta och de ska sparas in på, de som vi borde värna mest om! Varför och för vem?!!!
Samtidigt som (mest) män i chefspositioner helt samvetslöst skor sig med smaklöst stora arvoden!

Det är mycket som skrämmer mig idag, inte minst den tilltagande främlingsfientligheten i hela europa. Den är påtaglig och påminner om förkrigstidens fascism på 1930 0ch 40-talet. Jag är visserligen född på 1950-talet men blev tidigt medveten om vilka skador det andra världskriget åstadkom.
Hat och rädslor är ingen bra kombination för ett EU som vill kalla sig ett fredligt projekt. Ser inte att denna ekonomiska förening någonsin har gjort något positivt vare sig för vårt land eller europa i stort.
Har alltid trott på att småskalighet är det bästa. Att makten måste ligga nära människor för att de ska känna delaktighet och tilltro. Och det viktigaste av allt:
Varje generation måste begripa att demokrati inte är någon självklarhet utan måste erövras, gång på gång, på gång.
Fascisternas framfart i min fars hemland Ungern idag är helt ofattbar! Att de (jobbik) öppet ger sig på judar och zigenare är så märkligt, när de själva var så utsatta och inbegripna i nazismens spår och kommunismens övertag och framfart på 1940-talet!
Och vad händer nu med länder som Spanien, Nederländerna, Grekland?
Att vi aldrig kan ta lärdom av historien. Är det för att de som styr och de som följere är rädda och historielösa människor som agerar så vettlöst?

Så många tankar inför det nya året, men jag tror att jag avrundar och önskar er alla Ett Gott Nytt År! Med en förhoppning om att vi alla ska ta vårt förnuft till fånga och strävar mot att leva vänligare och mer hänsynsfullt, för våra barn, barnbarn och vår planets skull!

 

En text som gick rätt in i mitt hjärta! Så fint och kärleksfullt tolkad av Magnus Uggla!

 

Jag och min far

av Olle Ljungström

Där borta vid pilen, har jag lagt min far
En anonym urna är allt som finns kvar
Av den som förstod mig, när jag var till besvär
Trots all den kärlek, fanns jag ej där
Jag önskar jag stannat, jag skulle blitt kvar
Den sista stunden, det borde vart jag och min far

Han lärde mig växter och dess namn på latin
Om fideikommiss och Bourgeoisien
Men följde mig gärna in glamrockens land
Tog del av min kunskap om engelska band
Allt från John Strummer till Johnny Mars
Stod på agendan då det var jag och min far

Jag saknar hans humor, som var hans sigill
Den som la grunden för att jag finns till
Som präglat min uppväxt, ända fram till I dag
Som gjort att min son är den samma som jag
Jag får ta del av drömmar han har
På samma vis som då det var jag och min far

Där borta vid pilen, har jag lagt min far
En anonym urna är allt som finns kvar
Fast jag fann aldrig modet till att säga adjö
Trodde nog aldrig att du kunde dö
Cirkeln ska slutas, det har jag kvar
Vi ska enas i jorden jag och min far

Cirkeln ska slutas, det har jag kvar
Vi ska enas i jorden jag och min far

Sista fredagen detta år  - 2012.
Har arbetat igår och idag. Bara B och jag i ett helt stilla kontors och skolkomplex!
Längtar efter mina arbetskamrater, men unnar dem ledigheten!
I mitt konstiga timlöne-avtal (med skitlön!) står det att om jag jobbar före och efter röd dag, så får jag betalt även de röda dagar som skulle varit vardag... Så det var bara att masa sig dit!

Själv är jag trött, trött i kropp och själ. Is och snö så långt ögat kan nå, det sliter på allmäntillståndet!
Men idag tittade faktist solen fram och påminde om att den mörkaste tiden på året har passerat, det är gott att tänka på, inför det nya året!
Nu blir det skönt att få putsa fjädrarna och se till att allt fungerar på hemmaplan de sista skälvande dagarna på detta år!

Önskar er alla en riktigt God Jul!




När mitt barnbarn (T,7 år), såg min bordsgran sa hon, "men farmor, hur ska du få plats med julklapparna under den lilla"? Hennes enda syfte med julgranen är att man ska ha julklappar under den, så klart! Hon är så gullig!

Idag den 18/12 -2012 började plötsligt friden lägra sig i min kropp och framför allt - i min själ!
Efter en natt med orolig sömn, vaknade jag tidigt på morgonen och kände bara en stor inre frid!
Märkligt, jag vet inte var den kom ifrån men nu är allt ok och jag är l u g n!

Come what may!

Oh vinternatt, när alla rop är så friska.
Oh, höga rum för själens kval det sista.
Ej höjs ett skri från denna höga boning
som ej på svala vingar stiger mot försoning.

Oh, vinternatt när människan är allén
och värms vid ingens bröst,
men bärs på rena, nytvagna händer all sin smärtas eld.
Oh vinternatt för stunder få och sena.

------------------------
 

Gick det sista året i grundskolan och fick äran att vara skolans Lucia med levande ljus i håret!
Det var 1965 i Björkhaga skola i Tumba utanför Stockholm.
Vi lussade även för den närbelägna fackskolans elever, lärare och gick till de anställda på det "stora" företaget Alfa Laval.

Jag läste dikten här ovan som jag fortfarande kan utantill, men helt har glömt bort vem som skrev.
Kanske var det min underbara musiklärare Eric Backman?

Och så sjöng jag en överstämma till körens:

Du klara sol, du stjärna skön,
att dig få skåda är min bön.
Låt himlens port vidöppen stå
Låt intet fönster hindra må!

1965 då livet fortfarande var ett oskrivet blad och allt var möjligt!
(Även om jag inte riktigt vågade tro att det gällde även mig)!

En vanlig onsdag i december...



Snökaos!
Det snöade en halv meter på ett dygn och inga bussar gick i Tyresö!

så jag fick promenera från jobbet,
ett par km pulsade jag igenom snön!
Här var jag nästan hemma och glad över att sista biten var plogad! 

För att sen mötas av en rätt kämpig syn!
Det var bara till att  börja skotta!



Blev rätt snyggt till sist!

Vacker snöformation på den fina smideskonsten!

Här fick naturen själv formera sig!

Min själ lyfte en smula idag, när en gammal vän sa: "vårt liv är ett andetag mellan två evigheter".

Har inte haft tunghäfta, men en knepig skrivkramp rätt länge nu...
Blir sänkt av yttre omständigheter som äter mig och utplånar den jag vill vara...
Men om man nu inte är den man vill vara så får man väl vara den man är?

Det får duga, så länge, tills jag hittar tillbaka till min själ och mitt självt.

Blev sjuk, ve och fasa!
Ont hälen, som så småningom blev ont i själen och grävde ett djupt hål i min penningpung. Alltsammans för att jag måste ringa runt till försäkringskassan (som har problem med sin kulram) och sedan med mössan i hand begära anstånd på räkningar och få lov att låna pengar av vänner, gör ingen glad.
Det blir inte bättre av att det snart är jul.
God bye till julklappar och när nästa lön kommer, fredan före julafton - då ska mat och allt annat inhandlas! Som en nära anhörig brukar säga;  Jag avgår!!!
Nu säger min kropp ifrån igen...

HEMMAVID

Koltrasten kurar i busken

1:a advent, hemma på Safirgången

En sol som ger mig hopp om att det snart vänder och blir mer av den varan!

Äntligen fredag och dags att rusta för advent!
Nu sopar vi bort november!!!

Så blev kransen jag gjorde, av lingonriset jag plockade!



Äntligen snö som gör tillvaron lite ljusare och alla ljud lite mildare!

En riktigt cool konsert med Eva Dahlgren på Cirkus i Stockholm!

Vilken tur att jag hann ut i skogen för att plocka lingonris
till min dörrkrans

... innan snön la sig som ett täcke över marken!

SCHLAUG.SE: Prekariatet

SCHLAUG.SE: Prekariatet: Det är inte lätt att vara ung i en tid när nyliberalismens värdegrund slagit sina klor i de flesta politiska partiers vardagspolitik. Jag ...

Fredrik Åkares morgonpsalm

Strö granris på min bädd
Och låt mig födas naken
Min mor var inte vaken
Och jag var inte rädd
Längst ner i de bittra schakten
Bor dom som fruktar makten
Om kölden blir för sträng
Lägg granris i min säng
Lägg granris i min säng

Strö ris på min pulpet
Och ta en klunk av bläcket
Kom till mig under täcket
Dela min ensamhet
Nu är vi lika gamla
Kom låt visiret ramla
Kom tänd ett litet bloss
Strö granris över oss
Strö granris över oss

Strö granris vid min port
Häng nyckeln på kroken
Vem bad dig låna boken
Lämna tillbaks den, fort
Du fredens återställare
Med klang och ryska smällare
Du snö som föll i fjol
Lägg granris på min stol
Lägg granris på min stol

Lägg granris vid min grav
Låt inga präster höras
Gör vad som måste göras
Marskalken bryt min slav
Så faller det till sist dock
Tre skovlar på mitt kistlock
Nu får jag ge mig av
Lägg granris vid min grav
Lägg granris vid min grav

Har fått hjälp med mina fötter och hälsporrar! Fick kontakt med en riktigt bra sjukgymnast och ortoped som härleder problemen till min rygg. Fötterna visar bara symptom på att något felas mig!

Jösses, vad han fixade med mina nervbanor och min snedvridna muskulatur!!!
Det har verkligen satt igång en process med domningar, pirr och ny sorts värk och ont i mina sedan länge värkande leder, men likväl tror jag att han vet vad han gör. Litar till hans yrkesskicklighet, så får jag se hur långt det räcker.
Vet med mig att kroppens långa nervbanor hänger ihop och kan ställa till det på olika sätt jag inte kunnat föreställa mig och så kan det vara även i själen - för den delen!

Det är nog smärtsamt just nu, att orka med denna mörkaste av årstider!
Varje år vid denna tid kommer mina tankar tillbaka till - hur i hela fridens namn står vi ut?!
Är kroniskt trött och det känns som om bristen på sommarsol och värme i år, inte alls har lagrats tillräckligt i min kropp!  Sommaren kom ju av sig och det tror jag gjort många av oss lite skörare. Kanske dags att köpa tillskottsvitaminer? Vad behövs förutom D-vitamin och kalktabletter? Kanske magnesium, eller räcker det att äta en sammansatt kost? Jag önskar att jag visste, säkert!
Ändå finns trösten att det vänder... om jag bara håller ut... så vänder det... så småningom...

Just denna skitmånad bestämde jag mig för att ta den "deep down"!
Nu när det ändå är så grått och ämligt kan jag lika bra rensa lite extra i kroppen på en gång!
Så... bort med socker och alkohol! Mindre av bröd, potatis och pasta! Absolut ingen föda efter klockan 20:00 på kvällen! Basta!!!
Träligt och ångestframkallande, men jag tror även det vänder, när jag förhoppningsvis märker att det börjar ge resultat...
Tidigare sänggång och fler lästa böcker än vanligt är det hittills mest positiva resultatet av denna "späkning", dessutom en massa märkliga drömmar på köpet!

I would build walls
For miles around me
Around anything that hurt
Any sensitive category
Kept love at an arm's-length
It was natural to me
You did not agree

You said things like "Unhealthy"
And I took on the task
Of changing my pattern
All you did was ask
And the walls all came crashing
At a welcoming speed
I was convinced you'd never hurt me

And I used to cling to the back of your mind
But I must have let go
At the moment in time
When she offered careless physical joy
Both bouncing my heart around
Like a cheap rubber toy

And after countless
Hours
Of crying
Trying to forgive you
Believe you
Grow a spine and leave you
Grieve you
I've come to this conclusion,

No one prepares you when choosing to stay
How to dare share a bed again
Keep demons at bay
She took something precious
That was just meant for me
Not for her eyes to see

And I used to cling to the back of your mind
But you must have let go
At the moment in time
When she offered careless physical joy
Both bouncing my heart around
Like a cheap rubber toy

And after countless
Hours
Of crying
Trying to forgive you
Believe you
Grow a spine and leave you
Grieve you

And after countless
Hours
Of crying
Trying to forgive you
Believe you
Grow a spine and leave you
Grieve you
I've come to this conclusion,

After all the years you invested in me
All the love, tears, and possibilities
I realize that if the tables were turned around
You wouldn't leave me now,

Lördagkvällens film av Martin Scorsese om

George Harrison och The Beatles gjorde mig djupt berörd!

 

Ska försöka bära med mig den känslan och insikten som George Harrison förmedlade.
Vad som är väsentligt den korta tid vi finns på jorden och likaså vikten av att lära sig att leva fullt ut och kanske därmed förlika sig med sin egen dödlighet?!
Det var ungefär vad jag fick med mig av denna film och det var ju inte illa, tack Mr Scorsese!

Förutom att jag blev påmind om the Beatles, älskade Beatles som är en viktig del av min ungdom och mitt musikaliska arv!

Var c:a 12 år då jag för första gången hörde dem.
Satt hemma hos min granne vid grammofonen, på Karlavägen i Tumba och lyssnade på hennes nyinköpta vinylskiva!
Så magiskt, häftigt och totalt överväldigande! Hade aldrig sett eller hört något liknande förut!

En helt ny era i musiken började med The Beatles, The Rolling Stones,The Hollies, The Kinks och även hela Motown-soundet som kom just under mina tonår! Hemliga Radio Luxenburg och Tio i topp med Klas Burling, det var där vi fick våra nya musikintryck!

Det var även en blomstande tid för en massa (mer eller mindre bra) svenska band som spelade på våra skoldanser, i Folkets Hus och i Folkparkerna! Det var en självklarhet med livemusik!
Jag var som tonåring även med på ett hörn och sjöng i ett av de lokala "garage-banden"!
Försökte härma Wanda Jackson och Millie Small! Vi repade en del men så länge jag var med spelade vi aldrig offentligt, men vad gjorde det?!
Det viktiga var att få pröva sina vingar och för min del, - att få sjunga!

Akter jag minns

Vi satt några stycken på jobbet och pratade om riktigt bra konserter vi varit på genom åren.
En av de allra bästa och svängigaste akter jag minns, var Steps Ahead på Konserthuset i Stockholm i början på 1980-talet. Med Michael Brecker, Mike Manieri, Peter Erskine och Eddie Gomez!
Gick en halvmeter ovanför marken ett bra tag efteråt!

När jag tänker efter var jag nog på de bästa konserterna på1980 0ch 1990-talet och uteslutande i Stockholm! Kanske att musikupplevelserna i yngre år blev större än kickarna blir idag?
Det gäller ju fler saker än musik...

Nu till några utländska soloartister och band som jag såg, främst under "mitt" 1900-tal!
Kommer (kanske) så småningom försöka dra mig till minnes var och när jag såg och hörde dem som jag blev så totalt drabbad av!

Jag har även varit på några få konserter som jag helst vill glömma, men nu väljer jag ut dem jag tycker varit helt "outstanding":

Weather Report med Jaco Pastorio 1979
(även om jag blev väldigt besviken på att de var så publikfrånvända, så var det en magisk konsert)


Ett av de fina fullspäckade programmen! 

Stevie Wonder (flera ggr) under 1980-talet
Sting
Paul och Linda McCartney, Wings
Elton John
Ella Fitzgerald (flera ggr)
Ray Charles
Herbie Hancock
L A 4
The Manhattan Transfer
Tom Jones (i Pargas, Finland)
The Eagles
Gary Moore
Tower of Power (flera ggr)
Chicago
Eric Clapton
Santana
Toto
Michael Ruff (flera ggr)
Straight Jackets
Jonny Lang
Yellow Jackets
Take 6
Ray Brown trio

Plus en massa olika konstellationer med dessa coola katter:
Wynton Marsalis
Dizzie Gillespie
Sonny Rollins
Buddy Rich
Toots Thielemans

mfl...

Fantastiska musikminnen från Konserthuset, Cirkus, Fashing, Hovet, Solliden och Nalen och kanske allra flest från Skeppsholmens jazzfestivaler Med Bosse Stenhammar och Git Magnusson främst under 1980-talet och tidiga 1990- talet!

Är hemma... Ont i min fot och fullkomligt dränerad på energi...

Blev dessutom helt golvad i går, när jag på tv4 såg en intervju med bandet Sugar Plum Fairy och deras cancersjuka trummis Kristian, 29 år! Har nu varit inne på hans blogg och blivit oerhört gripen! http://ikroppenmin.blogspot.se/ Hoppas så att det inte är sant att han snart ska dö utan att han övervinner sin sjukdom, mot alla odds!
Eller, allra helst önskar jag att alltsammans är ett dåligt skämt och ett sätt att göra promotion för bandet...
Är numera pinsamt dåligt uppdaterad på nya band, men detta gäng (som iofs inte är helt pinfärskt), har jag i princip bara registrerat som "bra" och jag gillar absolut deras Beatles-inspirerade sound! Gillar deras sångareVictor Noréns kaxiga utstrålning och röst!