Slutbloggat

Vad ska jag ha en blogg till och för vem skriver jag?

En fråga som blir relevant när jag här ska försöka beskriva min ambivalenta hållning.
Har inget behov av att skriva om kungligheter, mode, smink, inredning och andra ytliga ting som tydligen får många följare, vilket för mig känns tämligen ointressant!
Skulle kunna skriva med fokus på kultur, musik och andra konstarter..

Jag vill på detta sätt försöka formulera att jag har en massa tankar och ett stort behov av att uttrycka mig skriftligt, men kommer att göra det i andra forum och möjligen bara för mitt eget höga nöjes skull.

Har haft en dramatisk höst med en nära anhörigs död och har försökt att skriva om det, men inte lagt ut det då det blev lite för privat och sårbart inför allas blickar.

Så - vila i frid kära blogg!

Juli månad

Tiden går fort  när man har roligt, sägs det...
Jag kan bara konstatera att det blev sommar - än en gång.

Semester och lata, lediga och solfyllda dagar att göra allt och ingenting, känns helt underbart!

Vi har ju i dagarna äntligen fått en kort, men intensiv värmebölja som gjorde att längtan till havet blev oemotståndligt! Den enda plats som då är uthärdlig att vara på är nära vattnet!
Jag har badat och solat, tills mitt skinn som vanligt, blev lite lätt bränt.
Jag vet... solskyddsfaktor 50 osv...
Lite väl sent för min del som solat i över 50 somrar och haft lättare brännskador, främst på 1970-talet! Jag har älskat att ligga och "pressa" i solen insmörjd med... sololja!  Hur bra var det?

Har inte hudcancer än, vad jag vet.
Har tagit bort åtskilliga hudförändringar genom åren, utan anmärkning. Senast jag var till hudläkaren var för ett par månader sedan.
Den kvinnliga "fläckfria" hudläkaren sa  på ett vänligt sätt att jag hade hudförändringar som berodde på... "tiden"! Inte åldern, utan "TIDEN" vilket kändes mindre knepigt att hantera och jag gick därifrån i tron att de märken jag har (framförallt i ansiktet) inte är hudcancer relaterade.

Men så träffade jag på en på arbetskamrat som också varit på kontroll och hon är c:a 20 år yngre än jag och blev inte (som jag) betraktad som en tidsrelaterad hudåkomma, utan fick hjälp med att ta bort några av sina hudförändringarna.

Helt krasst har jag ju färre år kvar (rent statistiskt) att leva och får väl utveckla vad det nu är som man får,  p g a - "tiden" och de kortsiktiga omkostnaderna jag skulle åtnjuta...
Kanske är det tidens tand och den krassa (läs ekonomiska) verkligheten som avgör att vi blir så olika bedömda?
Ja, ja... nått ska man ju dö av, som mamma brukar säga!

I syrénens underbara tid!

Ofattbart...

Sitter i natten och inser att den kan bli lång.

Tänker på en för mig närstående väninnas spelkamrat och väninna Åsa, som begravs - just idag...
63 år blev hon...

Hon fick mitt i påskveckan av en massiv hjärnblödning, som hon aldrig vaknade upp ur.

Vi träffades för många år sedan genom min väninna Binge och sjöng också tillsammans vid ett tillfälle på väninnans systers tvillingsöners dop i Mariefred!

Vi delade rum på vänners landställe och vi firade en påsk, åt, drack och  skrattade ofta gott åt samma saker. Hon var en härlig och generös person, ett år yngre än jag, underbar flöjtist och musikterapeut!
Men vi umgicks aldrig utanför kretsen...

Jag fick ynnesten att komma upp på hennes arbetsrum på KS en gång, då jag själv var intresserad av musikterapi som arbetsmetod och en omskolning var aktuell för mig och hon berättade så generöst i generella termer vad det gick ut på!

Läste idag delar av hennes avhandling om musikterapi som släpptes för bara ett år sedan från KMH...
Den handlade om musikens inverkan på just hjärnskadepatienter.
http://www.uppsatser.se/om/%C3%85sa+Lindstr%C3%B6m/

Så drabbades hon själv av samma sak, oåterkalleligt - mitt i steget... ofattbart...
Livets och ödets ironi...

Vila i frid - Åsa

Men jag har haft en fantastisk period av trevligt samarbete med en pensionerad, passionerad sångfågel, Ingrid Enquist Bengtson, som verkligen har berikat kulturlivet i och utanför min hemkommun!
Har samarbetat med henne under flera Tyresöspel i vår kommun under 1980-talet, men nu deltar hon i ett jubileumsprogram, då hon för 40 år sedan startade en barnkör - Trollkören, som sedermera även blev ungdomskören Vigorosa, som nu lever vidare med en ny mycket engagerad körledare Anne Aaltonen Samuelsson.
Så var kom då jag in i bilden? Jo, eftersom denna energiska körledare Ingrid, sparat en massa material i över 20 års tid som hon ledde körerna, fick jag frågan som arbetande inom kulturen i kommunen, om jag ville vara med och utforma en utställning tillsammans med denna fantastiskt kvinna! Oj, vilken glädjefylld tid!
Hon fullkomligt sprudlade av energi och superlativer över vårt samarbete och mitt ringa bidrag!
Vi har fyllt några timmar med skratt och vik-skärmar med affischer, bilder och annat inför jubileumskonserten som går av stapeln lördagen den 24 Maj kl:16, i Trollbäckens k:a!
Där kommer även några av de tidigare körmedlemmarna medverka tillsammans med de som nu är aktiva i ungdomskören! Ska bli spännande!

Dörren öppnas - inåt!

Den meningen fyllde mina sinnen, när jag yrvaken slog upp ögonen en tidig morgon i veckan som gick! Dörren öppnas inåt? Vad ville det säga? Hur skulle jag tolka det?
Går fortfarande och fnular på detta tvetydiga budskap!

Kanske att jag först ska lyssna inåt på mina innersta behov och vad jag själv behöver innan jag tar in omvärlden? Eller kanske att jag borde bjuda in fler personer som står mig riktigt nära, bjuda in dem till mina innersta rum?  Hm...

Glömmer bort varje vår när majmånad kommer indundrande hur trött jag är och oförberedd jag blir på allt det vackra!
Majmånad en turbo-månad som snart är slut. I helgen var det strålande sol, men jag hade sedan länge bestämt mig för storstädning -inomhus! Sånt går ju inte att ändra på! Jag vet ju aldrig när lusten faller på igen! Nå väl nu är det gjort och snart ska jag bara ägna mig åt utomhusaktiviteter - så mycket det går! Måste... eller VILL verkligen ta in allt det vackra innan det har blommat över och jag ska göra fint på min egen altan hade jag tänkt...
Men hua så trött jag är! Ingen energi alls och konstaterar att trots alla goda föresatser, så missar jag så mycket...
Dessutom borde det inte vara tillåtet att jobba heltid vid min ålder, i alla fall inte under vår- och sommar-halvåret!

Flower Power!

Tage Danielssons underbara dikt i repris!

Flower Power
I blommor finns en vänlig blomsterpraktmakt
en skaftkraft
som ger nytt rosenknopphopp
åt gullvivelive.

Flower Power

Av blommor blir man blomfrom
Krig för man med violpistol
och pelargonkanon
och bomb av tulipanuran
i en konvaljbatalj.
Sen skickar man en kattfotnot
och pratar anemonreson
med fiendernas ljungkung
och sen går kriget upp i vårlökrök

Flower Power

och skulle någon amaryllisfyllis
bli redlöst ängsullsfull,
få blom- och bladerspader
och bli krysantemumdum
och börja nattens drottningbrottning
med ortens ärenprispolis
så får han en mjuk och fin blåklockasmocka
Sen blir han eternellsnäll.

Flower Power

I blomman finns en vänlig blomsterpraktmakt
lilla cyklamendamen!
Ta av din kaprifolkjol
och dina rosortrosor
och duscha din fräscha cyklamenlekamen
blomlycklig och bladglad
i vårt blom- och bladbad!

Our flower power shower!

Att kura skymning...

 

                                                         Fullmånetid!
          

 

 

                                                                 Äntligen har jag fått tillbaka lusten att läsa igen!

                                                                 Fick tag i några intressanta böcker på rea

                                                                 som jag nu tänker sätta tänderna!

                                                                 Perfekt i denna snögloppiga tid!


 

Självklart feminist!

Jag är feminist - Solklart!
Lika lön för lika arbete - självklart!
Fler kvinnor i företagens chefspositioner och styrelser - ja, men absolut!

Mår fysiskt illa av att höra om mäns våld - dagligen av våra olika nyhetsförmedlare
Pedofiler, s k supporterklubbar som hatar, män som krigar, hotar, slåss, våldtar och missbrukar sin fysiska "fördel", - fega skitar som slår kvinnor och barn.
Vi har av tradition låtit kvinnor bli förbigångna och inte insläppta i maktens korridorer, för att ryggdunkande män rekryterar män, som exempelvis i den ekonomiska klubben "Rotary" där män kunnat sitta och sola sig i varandras glans utan kvinnors "hotfulla" inblandning, utom vid vissa tillfällen, då de var särskilt inbjudna.
Det har blivit mycket bättre under min livstid, men det går alldeles för långsamt med den integreringen!
Det kan bara bli en bättre värld först när kvinnor får mer inflytande inom alla positioner i samhället.

Det som också bekymrar mig idag är att många kvinnor som nu tar plats i offentligheten ofta använder samma illavarslande härskarteknik som män! Samma nedsättande språkbruk och tar sig rätten att förlöjliga män i någon sorts rätt till revansch attityd. Testa att byta ut ordet män mot en annan samhällsgrupp så får du se!
Jag tycker det är motbjudande och ser inte att det gynnar ett jämlikt samhälle. Men det kanske är en nödvändig process... att låta pendeln slå över i ett övergångsskede?
Men vi kommer inte framåt om vi inte hjälps åt - tillsammans - alla goda krafter bland kvinnor och män, men vi kvinnor måste gå i bräschen och kräva vår rättmätiga plats och säga - NU räcker det!!!

Tulipanararos!

Lätt att skriva och säga, eller hur? Men hur gör man det?

När jag sitter och funderar på vad som är viktigast i mitt liv slutar det alltid med - mina nära och kära så klart, men samtidigt hittar jag ingen styrfart, glädje och framför allt ingen ork att umgås och vattna mina relationer när jag inte ens orkar göra det som är bäst för mig själv och det spiller naturligtvis över på allting annat också.

För att jag ska kunna leva något så när drägligt i resten av mitt liv måste jag börja med fysiska aktiviteter så att jag triggar igång min amygdala(?) och alla andra hormoner i min kropp.
Jag vet, vet, vet...
Med värk i kroppen och en trötthet som är obeskrivlig blir det en nedåtgående spiral att inte börja träna och bara att gå ut och ta en promenad är nästan oöverstigligt...

Kan tyckas som ett i-landsproblem, men handlingsförlamning gör mig till en fånge i mitt eget hem.
Alla (eller de flesta) säger till mig att fysiska aktiviteter är nyckeln till allting och jag tog i hand på det med min fina doktor!
Har lovat framför allt mig själv att komma i gång - den som lever får se, men inte idag är jag redo,
för en - tulipanaros...

Gott nytt 2014!

2014... kommer att ta en stund att lära sig skriva...

Hade en för mig lite ovanlig, men mycket fin nyårsafton, med nära vänner på Stockholms stadsteater och föreställningen "Sweeney Todd" med en fantastisk ensemble med Peter Jöback i huvudrollen! Lite knepig musik och en blodig historia, men efter en stund så var man inne i den och imponerades av skådespelarnas förmåga att tackla takt och ton!
Sedan en sen hemmasupé hos vänner med makalöst god hummer och bubbel!
Vi åt ända in på tolv-slaget och betraktade fyrverkerier från balkongen!

Alltid med ett lätt vemod  summeras året som gått... Vänner och släktingar som inte längre finns hos oss, oförrätten och tillkortakommanden som blev...

Men också med en förväntan över det nya och ännu oskrivna året. Min förhoppning som bl a innefattar ett gott valår med en ny och klokare regering och att vi alla går till valurnorna med insikten att vi  bara kan bygga vårt land med hjälp av solidaritet och empati med de som är svagast i vårt samhälle - allt annat är ovärdigt en demokrati!

Men, jag ska inte ha för stora förväntningar på någonting, högt eller lågt - jag vet!