Fredagseftermiddag, äntligen lite ledigt! Som jag har längtat efter just NU!

Har allt som oftast så mycket förväntningar på vad jag ska hinna med när väl helgen kommer, men är glad om jag hinner med hälften!
Idag har det åskat, haglat och solen sken dess emellan, men just nu regnar det för fullt!
Rätt skönt tycker jag och det försätter mig i en avslappnat viloläge i soffan!

Lite fredagsmys, med tända ljus och god mat ska det bli!

Som det har blivit...

Vårvindar friska... jo men visst.
Nu ska det friska i ordentligt framöver och det är ingenting konstigt med det. April i sikte och ett ombytligt vårvinterväder är naturligt... Nog om vädret som vi knappast kan göra någonting åt för dagen.
Istället jobbar vi människor på att långsiktig förgöra och förstöra hela vårt ekologiska system.
Det borde kanske vi prata mer om!
Men mitt ämne denna dag är egentligen av ett helt annat slag. Visserligen är det säkert ett tecken och en påverkan av årstiden som ger mig energi att rensa i garderober och även i annat.
T ex bland ytliga bekantskaper och ta fasta på vad som är viktigt - på riktigt.
Jag har funderat mycket över varför jag lägger energi på att reta mig på hur andra beter sig i min omgivning. Alla har ju sina egna sorger, världsbilder och begränsningar.

Men jag har ohyggligt svårt för människor som baktalar varandra eller är "dramaqueens" som genom den uppmärksamheten ständigt vill vara i fokus, vilket är otroligt energislukande!
Så nu inför "Earth Our" helgen, kanske vi även borde sanera bland dessa?!

Hörde en intervju med Louise Hoffsten och Martin Widmark i morse, med anledning av en ny skiva och en barnbok som de precis har gett ut. Den handlade just om att förminska och kväsa andras kreativitet. Så länge människor har något att vinna på en viss situation för egen del, skiter de fullständigt i om andra blir drabbade.
Som t ex i tv-programmet IDOL, där man snabbt utformar nya artister.
http://svtplay.se/v/2757333/dar_orgierna_dansar
Många människor kväver folk i sin omgivning (om de kan) för att framhäva sin egen förträfflighet.
Människor som tror att de själva kommer i en bättre dager om de raljerar med andras tillkorta kommande!
Blev i veckan tyvärr vittne till att några personer snackade skit om en familj som jag själv känt i många år och som jag vet kämpat otroligt mycket i sitt liv.
Tog mig otroligt hårt. Hade lust att resa mig upp och be dem hålla käft, faktiskt.
Men istället drog jag mig sårat tillbaka och dessa personer har sjunkit "way down" i aktning hos mig. Tänk att ha mage att snacka skit om människors val i livet, utan att ha en aning om deras bakgrund...
Tror att det var därför allt detta blev så påtagligt och ett behov att skriva om.

Efter en ångestfylld vecka, finns det inte så mycket att tillägga, egentligen!
Trots det fina, soliga vårvädret har jag tyngd av orkeslösheten släpat mig till min arbetsplats, kallsvettig och hes!
Är kraftlös efter influensan och kanske det är därför jag ser allting i svart, just nu...

Det där med ett meningsfullt liv är en ständigt återkommande fråga.
Om jag överhuvudtaget behövs längre... blir då följdfrågan.
Nerdragen av den känslan försöker jag se det som en biverkning av min outsläckliga trötthet!
Snart vänder det och när jag som minst anar det... yada, yada...

Men något litet väderleksbakslag lär vi säkert få med snöglopp och iskalla vindar framöver.
Marsmånad är inte slut än och april (det vet vi ju), kan vara väldans nyckfull och jag är i allafall beredd!

Så blev det fredag igen! Ännu en vecka har förflutit och jag börjar väl så smått friskna till.
Men hostan ger sig inte och jag blir kallsvettig vid minsta ansträngning.
Att leva i denna bubbla sätter igång en massa tankar om livet och hur jag ska hitta en meningsfull tillvaro, utanför denna bubbla.
Hur får man tilltro till att livet inte blev mer än så här?
Eller egentligen, hur får jag kraft att göra något fantastiskt med resten av mitt liv!

Stora frågor och jag ska väl egentligen inte klaga?
Mina barn är friska, har arbete och lever ett gott familjeliv.
Vad mer kan jag begära?
Särskilt när man läser att barnfattigdomen ökar i vårt land.
Men vi bor trots allt i ett land befriat från krig och där vi fritt kan uttrycka våra tankar och åsikter.
Jag har mat för dagen, även om jag jämförelsevis lever väldigt mycket från "hand till mun" och sällan kan unna mig "det lilla extra", som t ex bil, båt eller en semesterresa, men det är ju verkligen riktiga i-landsproblem!

Tandläkaren däremot är mitt största gissel numera.
Hur ha råd att underhålla mina tänder och dess förfall när det senaste kostnadsförslaget gick på flera tusen kronor? Det är märkligt att tänderna inte räknas som en del av kroppen utan då blir en klassmarkering där det tydligt syns vem och vilka som har råd med en snygg tandstatus.
Men inte bara rent kosmetiskt utan rent hälsomässigt är det ju viktigt att kunna tugga sin föda och om man får infektioner påverkar det ju allmäntillståndet.

En politisk felkalkyl helt enkelt...

Men jag har ett arbete jag trivs med och där jag blir uppskattad för det jag gör.
Jag är så att säga "deras lilla guldkant" (som en facklig person uttryckte sig) och försöker bl a göra sådana uppgifter som de andra inte hinner med eller jag finns till hands där närhelst de behöver!
Har i och för sig inte haft någon riktig semester på många år och kan sällan planera för det.
Jag har rätt till 5 veckors obetald semester, men hur skulle det gå till?
Har försökt få rätsida på det och sökt rådgivning hos facket, men eftersom jag inte är medlem utan bara med i a-kassan får de inte svara på några frågor!
Jag förstår om de inte kan agera om man inte är medlem, men jag trodde i min enfald att de kunde ge generella svar på frågor som rör min anställningsform och samtidigt lobba för att jag ska bli medlem, eller behöver de inte fler medlemmar?

Men jag ska som sagt inte klaga! Det finns absolut de som har det värre...

Nu längtar jag tillbaks till mitt arbete!
Kraften att hitta det "fantastiska" som kan ge en nytändning får jag leta efter och jobba på!

I-landsproblem... jo men visst...

Finns det liv - finns det hopp!

Magiskt!

Var ute och tittade en stund på fenomenet, som bara inträffar vart tionde år!

 Försökte komma undan gatljusen för att fånga en bild,

men min kamera nådde inte ända fram!

Men så hittade jag detta på youtube!

Det här var filmat redan i februari någonstans i USA.
Musik:"Misty" med favoriterna, Barney Kessel och Ray Brown!

Fredagskväll... En hel vecka har gått mig förbi i fullkomlig dvala med hosta och feber.
Idag insåg jag att jag måste ta mig i kragen och gå till min vårdcentral för att få hostmedicin innan helgen. Man kan gå dit utan att förbeställa någon tid från halv tio på morgonen om man har en infektion i kroppen.
Det var fullständig kaos i receptionen. Två förvirrade och otrevliga receptionister som snäste av oss febriga, hostande och förvirrade patienter, då de inte lyckats styra upp kösystemet, utan lät det bli långa köer, plus kölappar!!!
Nåväl, när jag väl fått en läkare (min husdoktor!) tilldelad var det en väntetid på en timme vilket var helt förståeligt och de läkare som tjänstgjorde var ett under av tålamod och jobbade snabbt, effektivt och supervänligt!
Fick bekräftat att jag har influensa och fick hämta hostmedicin och näsdroppar på apoteket!
Handlade lite mat och sen kunde jag äntligen åka hem till min sköna säng!

Försöker förtränga att jag får avstå ifrån en massa kul saker denna helg...

Nu gäller det att bli frisk!

Ett händelserikt veckoslut som skulle inledas imorgon på "Stallet" där det blir bokrelease av Marie Selanders bok "Inte riktigt lika viktigt" om kvinnliga musiker under 1900-talet. Min mor är t o m på själva bokomslaget, längst upp till vänster med dragspelet! Kul!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9178448379

På fredag Kultur och Idrottsgala i Tyresö med en massa godbitar och utdelning av bl a Kulturstipendiet och på lördag är det en en ung 50-åring som ska firas!

Men här ligger jag, med hög feber och hostar och nyser oavbrutet... Det är ingen vacker syn!!!

Hoppas det går över lika fort som det kom...
Snart klättrar jag på väggarna...

Giv mig styrka! Ännu en förkylning rullar in och jag känner mig maktlös!
Har inte så mycket att göra på jobbet men desto mer skoj på fritiden som jag kan komma att få göra inskränkningar på...
Det sägs att män blir "kinkiga" och dödssjuka, vid en förkylning, men jag måste skam till sägandes medge att även jag ruttnar helt, vid en simpel förkylning. Tror alltid att...
Nu är det influensa på G och jag blir liggandes här alldeles ensam... men oftast så går det över på några dagar och jag är "fit for fight " igen!
Torsdag, fredag,lördag har jag roliga saker som jag inte vill missa, men det närmsta dygnet lär avgöra det... Blir lätt nedstämd...

Garderade med 2 st reaplagg idag!
En dunjacka för kommande kyliga polarvindar och en kappa för plussgradigt regn och blåsväder.

Lika bra att rusta sig, ifall sl-priserna stiger igen och jag måste börja gå även till jobbet!

Förresten, kom just på att jag gjorde en något besynnerlig affär härom veckan.
Jag gick in i en av våra vanligaste butikskedjor för att köpa mig en enkel långärmad tröja.
Jag såg visserligen att de sålde två st för 99:-  men jag ville bara ha en enda tröja.
Den skulle då kosta 129:- !!! Så jag köpte naturligtvis två st för 99:- mot min vilja...
Skumt va?