Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere,
inom ett mörker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, där,
byts till grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älv,
och tre gånger sen dödgrävaren själv,
mer du din druvan din ryster.
Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv
gravvård över vår syster!

Lillklockan klämtar till storklockans dön,
lövad står kantorn i porten
och till de skrålande gossarnas bön
helgas denna orten.
Vägen opp till templets griftprydda stad
kantas mellan rosors gulnade blad,
multnande plankor och bårar;
till dess den långa och svartklädda rad
mjukt sig bugar i tårar.

Så gick till vila, från slagsmål och bal,
grälmakar Löfberg, din maka,
ej mer från gräset långhalsig och smal
hon än glor tillbaka.
Hon från Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag.
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och urtorstig är jag;
vi är torstiga alla.

----------------------------------

Beskriver min sinnesstämning rätt bra denna dag.
En fantastisk låt tolkad av en ruggigt bra Thåström!

Himlen utanför fönstret är blyertsgrå.
Det är en kulen dag i den trista månaden n o v e m b e r.

Jag har ONT i hela kroppen, men mest i rygg, höft och ischiasnerven som löper nedför benet. Vaknade klockan fyra i morse och tog en Ipren och la mig på värmedynan, satte på tv;n och såg ett program om... bläckfiskens liv! Intressant... somnade om och sov faktiskt bort en stor del av förmiddagen!
Gloomy sunday!