Sköna Maj välkommen... äntligen!!!
Så befriande med nysopade gång- och cykel-vägar, alla träd som grönskar och vårblommor som slår ut!
Skulle vilja sätta mig i skogen hela dan och timma för timma iaktta hur naturen vaknar till liv och fullkomligt exploderar i grönska!
Samtidigt infinner sig en melankoli och stor trötthet jag inte behöver!

Nu vore det så skönt att göra allt det där jag inte orkat under den mörka kalla vintern, men min kropp vill inte hänga med.
Inte heller min själ som verkar leta i minnet efter "hur var det nu igen man gjorde"?
Dräneringen fortgår och jag avslutar allting som känns påfrestande och kravfyllt, oavsett om det är lustfyllt eller ej, på gott och ont.

Gör kortare utflykter med mina närmsta vänner.
Lite teater, någon middag och utställning känns lagom just nu.
Cykeln har börjat användas, även om jag inte litar riktigt på min gamla hoj, som börjar bli en smula opålitlig, med växlar som hoppar ur osv.