En fantastiskt vacker höstdag här i Stockholmstrakten, Tyresö!

Jag skrotar runt i min tillvaro, städar lite, lagar mat och funderar mycket på hur saker och ting har blivit över tid.
Vem är jag i andras ögon, när jag så ofta känner mig missförstådd?
Jag märker att jag mer och mer sluter mig inom mig själv.
Ibland känns det skönt, men oftast är det en bedräglig känsla. Sorgen slår klorna i mig och jag blir handlingsförlamad och drabbas av hjärnstress med svårigheter att focusera ordentligt på en sak i taget.
Orkar inte... Orkar inte anstränga mig för att få lov att vara en del av ett sammanhang. Jag är ingen illvillig person, möjligen impulsiv och "för mycket" när jag blir engagerad.
Iakttar och ser ganska snabbt vad folk går för. Tar in allt och alla och blir ...utmattad.

Har aldrig haft svårt för att säga förlåt om jag har gjort något fel, men något som sänker mig  helt, är att bli beskylld för att vara någon jag inte är. Att bli mästrad och misstrodd är som att få en kniv instucken i  mellangärdet. Orden tryter och jag  backar in i mig själv.

Men det är en fantastiskt vacker dag i dag...