Efter en djävulsk vinter och en sen vår, kom till slut en ljuvlig sommar och först idag kändes det så tydligt att hösten tog ett stadigt grepp om oss i Sörmland!
Blåst och regn och löven går mot brunt och fastnar under skor och stövlar som slemproppar!

Har haft ett redigt "skov" av värk  i kroppen och utmattningskänsla i hela kroppen.
Dränerad och slut i rutan helt enkelt.

Men, är på banan igen, för hur länge vet jag inte, men jag kämpar på och vill verkligen hitta en balans i allt detta.
Har i alla fall försökt att kolla upp vad oddsen är för att få ut delpension eller att helt enkelt gå i pension helt om ett par år! Vet inte om jag ska skratta eller gråta, för det ser inte ut som jag kommer att klara av att leva på den löjliga summan jag kommer att få ut varje månad, trots att jag dels arbetat i statligt verk i 24 år och nu i kommunens tjänst i snart 5 år. De 13 år som jag var hemma med mina barn räknas väl över huvud taget inte och de som inget haft ska inget ha...

Skulle kunna skriva en hel massa om bakgrunden till allt detta, men jag spar det till mina memoarer som jag har skrivit ungefär 100 sidor på till dags dato och en massa dikter väntar också på att bli putsade! Ett digert pensionärsbestyr!