Tulipanararos!

Lätt att skriva och säga, eller hur? Men hur gör man det?

När jag sitter och funderar på vad som är viktigast i mitt liv slutar det alltid med - mina nära och kära så klart, men samtidigt hittar jag ingen styrfart, glädje och framför allt ingen ork att umgås och vattna mina relationer när jag inte ens orkar göra det som är bäst för mig själv och det spiller naturligtvis över på allting annat också.

För att jag ska kunna leva något så när drägligt i resten av mitt liv måste jag börja med fysiska aktiviteter så att jag triggar igång min amygdala(?) och alla andra hormoner i min kropp.
Jag vet, vet, vet...
Med värk i kroppen och en trötthet som är obeskrivlig blir det en nedåtgående spiral att inte börja träna och bara att gå ut och ta en promenad är nästan oöverstigligt...

Kan tyckas som ett i-landsproblem, men handlingsförlamning gör mig till en fånge i mitt eget hem.
Alla (eller de flesta) säger till mig att fysiska aktiviteter är nyckeln till allting och jag tog i hand på det med min fina doktor!
Har lovat framför allt mig själv att komma i gång - den som lever får se, men inte idag är jag redo,
för en - tulipanaros...