Som jag ser det
har vi alla åldrar inom oss.
Vill bära med mig den lilla flicka jag en gång var.
Den omedvetna vetgiriga lilla 3 åringen
som ännu inte hade vetskapen om den oundvikliga döden.
Där och då visste jag iofs redan en del om det otrygga..
Kristina Lugn påminde mig om
att alltid komma ihåg den lilla flickan.
Att ha ett foto på sig själv i plånboken, från just den tiden
som en sorts erinran om att jag är skyldig mig själv
att leva upp till den jag en gång var ämnad att bli!
Ingen dum tanke faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar