Denna helt suveräna t.ex:
Den lilla bäcken
Du var ett barn med klara ljuva sinnen
Och på ditt väsen solen lyste ned.
Ditt liv var nytt och ännu utan minnen
Och genom natten månen stilla gled.
Och du var ung med fasta steg på jorden
Du levde fritt bland träd och vilda djur
Och som i lera formade du orden
Och rent var hjärtat som det kommo ur.
Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer man finner,
var lilla bäcken blev av.
Och du blev man med hatt och stövlar tunga
Och lärde tyglarna av lämplighet och sed.
Och lärde le när marken tycktes gunga
Av tyngd från fienden som höggos ned.
Du ser på världen genom dödas blickar
Med andras oro köper du din frid
Och nedåt slår du när du uppåt slickar
Och snarkar däst med själens nöd bredvid.
Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer man finner,
var lilla bäcken blev av.
Du samlar tid som musen samlar skulor
Till livets byggnad samlar du på år.
Ty allting stort och starkt är byggt av smulor
Och sanningen av ångrad lögn består.
I munnens valv du känner orden klinga
Som återskall av allt som sagts förut.
Din tro är klen och klokenskapen ringa
Och allt är början mitt oppi och slut.
Och lilla bäcken mot älven rinner
Och älven rinner mot stora hav
Och aldrig någonsin mer man finner,
var lilla bäcken blev av.
Link
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar