Detta som ett svar, på det totalt infantila inlägg G H gjorde i förra veckan,om vad kulturen är.
Läs den (på annan plats) om du inte redan gjort det! Den människosyn han förmedlar är skrämmande, inskränkt och med tanke på hans ställning,värd att begrunda!!!
Öppet Brev från Hansson till Hägglund. (Har du blivit stalinist Hr Hägglund?)
Kortare version publiserad idag tisdag i Svenska Dagbladet....)
Hägglund, om du hade haft rätt, hade jag hållit med dig!
Jag hade gjort det utifrån två egentligen självklara sanningar.
Vi är alla vanliga människor.
Det finns inga vanliga människor.
Motsättningen mellan ”vanligt” folk och olika slags överheter är ju liksom inget nytt. Man skulle nästan kunna tro att du blivit rödgardist när du anspelar på ett tidlöst klassförakt, eller bara vanlig populist när du anspelar på motsättningen centrum & periferi.
Det förakt som i alla tider funnits mellan människor som tror att de är olika – måste med rätta skärskådas och motarbetas. Men är det motarbetar du gör. Eller vill du hellre försöka använda dem?
Stackars Göran, jag tror du i någon slags desperation i att av de flesta svenskars ögon verkar vara lite udda och förlegad, nedvärderar den mänsklighet du faktiskt tillhör.
Du spär på iden att det finns ”vanliga” människor, och därmed ”ovanliga”. Du spär vidare på fördomen att de ”ovanliga” föraktar de ”vanliga”, vilket får de ”vanliga” att i sin tur förakta ”de ovanliga".
”De vanliga” är på den sidan du står, du vill att vi ska tycka om dig och rösta på dig när du borde veta att dina kärnväljare av de flesta andra i det här landet inte alls betraktas ”som folk är mest” utan i mångas ögon snarast kuflika där ni sitter sitter med era biblar, homofobi och i förlegade 50-talsnormer.
Till skillnad från många har jag alltid gillat Jönköping. Verkligheten är sällan så trång som fördomarna om den. Och om du utnyttjar en uppsättning fördomar mot ”den andre” kommer detta slå tillbaks, eftersom du, hr Hägglund, i mångas ögon är just ” den andre”.
Vem föraktar vem? Göran, känner du dig själv föraktad, du glömde skriva något om det. Vill du att människor ska tycka om dig mer än vad de gör. Vill du kramas hr Hägglund?
Du demonisera de som inte är som dig, och kallar sedan dig själv som en av ”verklighetens folk”, typ ni som gillar konst där man ser vad den föreställer? Eller, vilka är det du menar?
”Jag brukar ofta hänvisa till vad som diskuteras vid köksbord” skriver du. Är det där de vanliga människorna sitter, vid köksbord. Ja, man kan tro det, för du fortsätter med att beskriva dessa köksbordsittare som de där helt vanliga som spenderar sommaren med att snickra, gå på loppisar, slåss med fästingar och åka utomlands.
Lustigt.
För det är precis vad jag och mina kulturelitistkompisar gör.
Och vi har dessutom suttit vid köksbord. Och lyssnat. Det har nog Sahlin också gjort, kanske till och med Bruno K Öijer någon gång suttit vid köksbord och varit så upptagen med sitt att han inte orkat brys sig om ”alla konstigheter”.
Jag undrar varför ditt köksbord skulle vara mer värt, eller mer vanligt, eller mer berättigat än andras. Är du elitist?
Det spelar ingen roll hur mycket knut du slår på dig själv Göran, för du är inte vanlig. Det är inte jag heller, vi är båda helt vanligt ovanliga människor som delar jord.
Du påminner mig om en nervös gymnasist som tror att teaterklassens esteter i sina grönfärgade hår föraktar dig som inte ens har slingor...
Men du är inte gymnasist.
Du har ett större ansvar än så.
Så skärp dig Göran!
Jag är poet, rödhårig och därmed i dina ögon säkert hur folkföraktande som helst. Ytliga fördomar borde stå dig lika högt i halsen som de gör i min, eftersom du säkert, som den ovanliga kristdemokrat du är, själv råkar ut för dem. (Det är långt fler bögar och flator i det här landet än kristdemokrater. Gör det dig mindre värd. Nej.)
Om vi nästa sommar ses på någon loppis, låt oss då lägga illusionen om ömsesidigt förakt åt sidan och inse att både du och jag är lika onormala som folk är mest, och för en gångs skull fethaja att både du (KD) och jag vill (KE) väl, vi gör vårt bästa och går förmodigen båda två igång på att fynda en shysst vas till det där nertjatade köksbordet.
Svårare än så är det inte. Och en vacker dag kanske vi hälsar på varandra.
Jag håller till i Kalmar. Inte så långt att åka alltså.
Så Göran, kom till mitt köksbord så kan vi snacka verklighet.
Kramas vill hr Hägglund kanske hellre göra med någon annan.
Eller?
BlogItemURL>
Link
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar