onsdag 6 november 2013

November med sitt mörker har infunnit sig och är en nästan outhärdlig månad för alla oss som kräver ljus och värme för att fungera ordentligt!
Den inleds ju med All Helgonahelgen som ska stämma oss till eftertanke och påminna oss om vår dödlighet.
Det är inte svårt att känna av den stämningen som smyger sig på, med kalla kårar längs ryggraden när dimman och den kylslagna fukten lägger sig som en våt filt över axlarna! Hua...

 
 
Jag är hemma ifrån jobbet just idag. Blev förkyld i helgen, försökte jobba igår, men det blev bakslag idag. Efter en snurrig natt och en svidande hals med en bottenfrusen självkänsla blev jag kvar i sängen idag, vilket inte ger mig själv några fler pluspoäng.

Ska aldrig "människan" sluta gnälla om småsaker, näää... "människan" ska inte det - för trots att jag (mig veterligen) inte har något dödlig sjukdom så mår jag riktigt dåligt, även om jag troligen borde spara mig tills det verkligen blir läge.

Jag behöver "pysa" mellan varven, det vet ni som har följt min blogg.

Orkar inte bära detta själv, men kanske är det ingen bra idé att lägga ut det här?

Borde kanske bara skriva av mig för mig själv, eller?

Men nej, i nästa stund är jag säker på att det är fler än jag som känner så här i djupet av sin själ, utan att för den skull behöver ha någon diagnos eller bokstavsbeteckning! Några stycken är det säkert som liksom jag inte hittar någon mening med vare sig jobb eller sin livsituation i perioder.
Det kanske räcker för min del att gå och dra på en utmattningsdepression, en sköldkörtel som spökar och ger mig trubbel med ämnesomsättningen? Lägg där till en frånvarande, saknad släkt och familj.

Jag önskar verkligen att jag kunde få tillbaka livsglädjen och göra något meningsfullt med resten av mitt liv. Något substansiellt som kanske kunde göra skillnad för någon annan och troligtvis i förlängningen även för mig...
 
Men det är svårt att lyfta sig i håret och hjälpa andra när man själv är i behov av hjälp!
Först måste jag hitta min egna inre kraft för att kunna hjälpa någon annan,  jo jag vet och jag har dessutom alltid haft svårt att be om hjälp...

En dag i taget...
och när min förkylning har klingat av kanske jag kan se ljuset i tunneln igen?

Vet att motion och frisk luft kan göra underverk. Har ju dessutom skogen alldeles utanför huset så ett, två, tre, på det fjärde ska det ske... etc.

Snart har ett tungt och jobbigt år gått till ända och jag ska inte göra något bokslut än, men har ändå börjat summera plus och minus på mitt livskonto!

Det blev en besvikelsens år med många tårar.
Men att bli besviken innebär ju bara att man har förväntningar som inte blivit uppfyllda!

Så - inför det nya året ska jag inte ha några förväntningar utan bara glädjas över när något kommer till mig, som känns positivt!

Det blir ett jättebra motto!!!




Inga kommentarer: