torsdag 28 november 2013

Tankar i dubbel bemärkelse!

En vecka med magont, värk i leder och helt utan styrfart. Tankarna far kors och tvärs och snuddar ideligen vid livets existens. Varför?  Går emellan datorn och tv;n mellan nyhetssändningar om gift i mat och vin,  justitieråd i  rättsskandal, kaniner som blir skinnflådda i Kina, varuhus som rasar samman, mord, översvämningar och bränder runt om i vår värld och facebook med delade "likes", osv.

Tog ett hett bad och inser att jag inte hinner ut innan det mörknar idag heller...

När jag låg i det varma badet kom jag plötsligt ihåg en del av ett samtal i folkhögskolan och min underbara klass "Lust att lära lust att skapa". Vi diskuterade relationer och varför vi understundom hamnar i olika konflikter osv. Alla var heta på gröten och det blev som så ofta en livlig och givande diskussion.
En mening som jag burit med mig men tydligen tappat bort ett tag, var när vi pratade om varför man blir besviken.
Att bli besviken beror på att man har förväntningar!

Utan förväntan ingen besvikelse, alltså!
Det är genialt tycker jag, som tycker att just detta år varit kantad av personliga besvikelser!

Sänk dina förväntningar, ta inte saker och ting personligt, så får det bli!
(Jag ska åtminstone jobba på det!)

Ja tankarna far, medan jag "tankar" kraft och letar livslust...

2 kommentarer:

Kicki-mitt i livet sa...

Kurt Olsson sa en gång " Ingenting för någonting" och ibland känns det så.
En sak är i alla fall bra, det kan bli bättre. Ett nytt år står för dörren och det blir ett mycket bra år eller hur ?
Det där du skriver om förväntningar stämmer, vi förväntar oss för mycket (eller är det verkligen FÖR mycket) det är bara sånt som man tycker man kan förvänta sig. Jag tänker bli en surtant sådetså. Ibland är det skönt att bara få va så vad andra än tycker.
Gonatt med dig nu släcker vi för ikväll.
Grannnenmittemot

Ilona sa...

Ja Kicki, så känns det och din granne är allt som oftas också en sur-tant när gäller att påvisa orättvisor och dylikt.
Må så vara, men det hindrar inte att barnet i oss också måste få ett visst utrymme. Eller hur? Kram!