Ofattbart...

Sitter i natten och inser att den kan bli lång.

Tänker på en för mig närstående väninnas spelkamrat och väninna Åsa, som begravs - just idag...
63 år blev hon...

Hon fick mitt i påskveckan av en massiv hjärnblödning, som hon aldrig vaknade upp ur.

Vi träffades för många år sedan genom min väninna Binge och sjöng också tillsammans vid ett tillfälle på väninnans systers tvillingsöners dop i Mariefred!

Vi delade rum på vänners landställe och vi firade en påsk, åt, drack och  skrattade ofta gott åt samma saker. Hon var en härlig och generös person, ett år yngre än jag, underbar flöjtist och musikterapeut!
Men vi umgicks aldrig utanför kretsen...

Jag fick ynnesten att komma upp på hennes arbetsrum på KS en gång, då jag själv var intresserad av musikterapi som arbetsmetod och en omskolning var aktuell för mig och hon berättade så generöst i generella termer vad det gick ut på!

Läste idag delar av hennes avhandling om musikterapi som släpptes för bara ett år sedan från KMH...
Den handlade om musikens inverkan på just hjärnskadepatienter.
http://www.uppsatser.se/om/%C3%85sa+Lindstr%C3%B6m/

Så drabbades hon själv av samma sak, oåterkalleligt - mitt i steget... ofattbart...
Livets och ödets ironi...

Vila i frid - Åsa