torsdag 19 mars 2009

Läs - Psykbrytsinlägg om AF rehab:

http://feedproxy.google.com/~r/Psykbryt/~3/bX0eTU_qtRc/

Fick en igenkännades grimas på mina läppar när jag läste inlägget på psykbryt! Jag är i en liknade situation. Har en stressrelaterad depression i botten. Har arbetat på en nu avsomnad arbetsplats (posten).

Är alltså sjuk, arbetslös och blev rekommenderad rehab AF för att lättare ta mig tillbaka på arbetsmarknaden!
Det har i själva verket visats sig vara en black om foten! Har inga a-kassedagar kvar, utförsäkrad från FK i årsskiftet och ska anses vara “frisk” och färdigbehandlad - enl.FK. På AF rehab säger de att jag måste försöka se mig som sjuk! Alltså i behov av extra stöd på en ev. arbetsplats! Det kan väl vara ok OM det ledde till ett riktigt jobb, men det har det inte gjort i mitt fall!

Allt jag vill är att komma ifrån dessa myndighetspersoner, ha ett arbete där jag kan komma till min rätt, med en lön jag kan leva på! Är det verkligen en utopi? Nu får jag “aktivitetsstöd” ett tag till… som är 65% av min tidigare lön! Arbetspsykologens funktion på AF rehab är inriktad på arbetsrelaterade frågor förstås och jag kanske skulle behöva samtalsterapi av annan art, för att orka fortsätta leva. Men det är bara förunnat folk med pengar!
Uppgivenhet är bara förnamnet på hur jag känner mig just nu. Samtidigt sjunker jag djupare och djupare ner i en total isolering.
Så nu är jag dessutom ett fall för socialtjänsten... efter 24 år på Posten...

Härifrån blir det spridda utlägg i denna frågan, då jag själv inte riktigt orkar formulera mig... vill jag förmedla andras liknande tankar. All energi går förnärvarande åt till att orka vara vid liv.
Så...
PÅ psykbryts sida finns mer att läsa om liknande förhållanden.Jag är ju inte ensam, vilket inte är en vidare tröst, snarare ett bevis på att vårt samhälle är SJUKT!

Inga kommentarer: