Idag hade jag ett trevligt besök av reportern Micha Arlt som intervjuade mig för radioprogrammet "Plånboken" för sveriges radio P1. Ska sändas onsdagen den 1 april. (inget aprilskämt) Vi pratade en hel timme med bandspelaren på om mitt liv som arbetslös och allt vad det inneburit. Ska redigeras ner till 6 min.
Det mötet drog igång mina tankar ordentligt när hon hade gått... om mitt eget "värde" som person, alltså hur jag värderas av samhället som arbetssökande 58-åring, tidigare sjukskriven (nu "frisk" enl. FK) men ff med sviter från en utmattningsdepression och med ett utlandsklingande namn, dessutom!
Har sökt hundratals arbeten utan att ens komma till i en intervju-situation och
visserligen står det i mitt CV att jag arbetat på Posten i 24 år, men vad är det värt? Hur ska jag orka kämpa om jag inte ens får behålla mitt människovärde?
Jag ser mig som en person som bl.a har en massa erfarenhet, hög EQ och mycket kvar att ge, men om vi nu blir värderade utifrån inkomst och jag via nuvarande regering har blivit degraderad till att t o m behöva besvära socialtjänsten då och då för att få matpengar, vad gör det mig till?
Med tanke på de astronomiska löner och bonusar som dessa bolagsmänniskor (oftast män!) och chefs-personer håvar in.
Tänk ändå, så värdefulla de "höginkomsttagare" måste vara, som människor alltså!
1 kommentar:
Det ska jag lyssna på!! Har skrivit in i almanackan...
Skicka en kommentar