Vecka 19´s personliga fundering...

Idag var det ingen bra dag, för mig... inte igår heller för den delen, när jag tänker efter... I går räddade jag några smycken (ännu en månad) från att gå på auktion. Nästa månad är det nog kört! Då går mina käraste guldsmycken från 60-talet...

Skrev sedan under ett par papper hos AF ang. en praktikplats jag fått och som jag redan skulle ha börjat på om inte AF schabblat med blanketter...
Ska börja jobba "gratis" nu, så egentligen spelar det ju ingen roll exakt när, jag börjar... jobba.

Min ekonomi står på ruinens brant och jag ska jobba gratis jag...

Är detta människovärdigt?

I slutet på denna månad går det första av mina kontolån till inkasso och sedan kronofogden. Det är bara början och jag kan bara se på!

Men AF tycker att det blir "så bra" för mig att komma ut och arbetsträna!
58 år och arbetsträna, som praktikant!!! Medan min ekonomi rasar!

Ingen a-kassa kvar så nu är det aktivitetsstöd och socialen som gäller! Existensminimum och under den s k normen. Tänk att det skulle sluta så!
Efter 24 år på posten, så är alla dörrar stängda.

Jo då... jag har verkligen sökt 100-tals jobb, utan att ens komma till intervju.
Har även arbetat på olika ställen(mest vitt!). Jag har tagit det som erbjudits av vikariat och timanställning och det har varit ok. Men nu är det slut även på det.

Skulle firat min systers födelsedag en vecka i Spanien i junimånad,vi planerade det under föregående år då jag hade förhoppningen om att ett nytt jobb skulle bli mitt! Men så blev det inte det. Nu fungerar det inte heller när jag knappt har råd till mat och uppehälle här hemma. Har inte haft semester på flera år.

Så all denna pappersexercis från myndigheter!
Idag fick jag ett tjockt brev från försäkringskassan!
Ett kuvert med en information om ny aktivitetsperiod där jag skulle få c:a 200 kronor per dag! Det är den lägsta bidragssumman och den informationen skickar de ut till mig trots att de vet,(om de iddes blicka tillbaka i mina papper) att de borde invänta information från min a-kassa på den exakt gällande summan. För egentligen är det ingenting som ska förändras under en praktikanställning. Ändå väljer de (FK) att skicka ut det felaktigt lägsta beloppet (och skrämma slag på mig) för att ngn vecka senare (efter kompletterade inkomna siffror från A-kassan) skicka ut ännu en lunta... med papper... till mig!
Är inte det resursslöseri så säg?


Undrar hur länge jag ska orka...

Jag vet... sånt här pratar man inte om... man ska vara tyst och skämmas...

Men jag vill berätta hur det känns att bli övertalig och maktlös, i Reinfeldts utstuderade utanförskap.

För visst ska det löna sig att arbeta! Eller?



Är det konstigt att man inte känner sig på humör?


Link