Tänker här och nu, släppa loss mina tankar i full frihet och fundera lite kring vår samtid, med risk för att betraktas som en gammal gnällspik!
Så - håll i hatten!
Fick bassning för ett tag sedan, för att jag var lite väl politiskt frispråkig under valdebatten 2010 - på facebook! Då fick jag bl a höra att; "vill hon göra bort sig, så är det väl hennes ensak".
Har tänkt mycket på det... För vem vill väl egentligen göra bort sig?
Men jag kan leva med att inte vara särskilt "cool"!
Om jag skriver i min djupaste övertygelse vad det gäller politiska spörsmål, så skäms de mina och därmed har jag gjort bort mig, i deras ögon.
Förstår att de vill mig väl, men jag har tydligen misslyckats helt och hållet med att förmedla att det är viktigt och nyttigt att ventilera och diskutera sina åsikter, även om man inte alltid är överens!

De menar att det offentliga rummet kräver en mer polerad samtalston. Som om jag t ex under en middag med blandad vänskapskrets och släkt plötsligt skulle vräka ur mig min avsky för en viss statsmans politik och manér utan att först förvissa mig om, att någon i sällskapet är bekant med densamma.
Men jag tror uppriktigt att det kan vara livsfarligt att blanda ihop sak och person!

Vill gärna debattera med full respekt för andras åsikter och jag omprövar ständigt mina tankar.
Är inte främmande för att tänka om, så länge det handlar om solidaritet och respekt för andra människor.
Är verkligen inte felfri och har säkert (även jag) flera fördomar att slå hål på.
Har aldrig tillhört något politiskt parti, men vet var jag hör hemma på en vänster/högerskala.

Det fiffiga med att blogga är att man kan  dryfta sina tankar fritt här, - utan att bli avbruten!
Men jag kommer även i fortsättningen inte att besvara eller gå i polemik med anonyma kommentarer här inne. Bara så ni vet!

Jag har aldrig stuckit under stol med att jag tar avstånd ifrån den politik med en illa dold agenda som Alliansen står för!
 Deras medvetna nedmontering av Sveriges sociala struktur och deras ekonomiskt kortsiktiga politik urholkar vårt välfärdssamhälle.
Det är en stor skam och rent obegripligt att Reinfeldt försöker förvanska högerns historia som ett arbetarparti, när han samtidigt strävar efter ett "AB Sverige"!
I den förnedringens fotspår får vi varje dag läsa i pressen om hur våra åldringar vansköts på olika äldreboenden och hur fler och fler barns psykiska ohälsa blir lidande av för stora och stökiga skolklasser.
Så letas det fel hos våra barn, när det i själva verket är sättet vi lever på och stressen vi utsätts för som bidrar till att göra oss sjuka!
Många barns arbetsdag skulle vi vuxna aldrig acceptera!

Den kloka journalisten Maria-Pia Boëthius skrev 1997 en bok som heter:
"Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land".
Konstaterar att hon tyvärr fick rätt och att den boken är högaktuell idag!

Våra barn ska ha bästa skolan med hängivna (välbetalda) lärare, mindre klasser och ett lärande som är anpassat efter barns individuella förmåga.
Alla barn är i grunden vetgiriga och receptiva vilket är en självklarhet att ta till vara och som måste få kosta och som i det långa loppet skulle bli en lägre samhällskostnad!
Har en stark tro på, att utöver baskunskaper ska vi utveckla och fördjupa oss i det vi som individer är bra på, inte på det vi har svårt för! Det ska vara lustfyllt och lekfullt att lära sig nya saker!

Jag tycker att vi har tappat greppet om vad som är väsentligt och meningsfullt med vårt korta liv på denna planet, oavsett politisk tillhörighet!
Det talas ofta och gärna med fasa om kommunismens framfart och illdåd, men kapitalismens giriga tryne är inte ett dugg bättre!
Maktlystna människor blir allt som oftast fartblinda och ser endast till sin egen personliga vinning, oavsett -ism.
Det är viktigt att komma ihåg - att Demokratin ständigt måste erövras - för varje ny generation!
Den är tyvärr aldrig självskriven!

Det borde snarast även satsas mer resurser på gamla och handikappade för att de ska få bästa möjliga hjälp och omvårdnad, oavsett tjocklek på den egna plånboken!

Ett lands välstånd måste mätas i hur väl vi tar hand om de mest utsatta och behövande.

Att kliva över hemlösa på våra gator är skamligt och ovärdigt ett s k välfärdsland, även om jag förstår att EU gjort de fria gränserna omöjliga att hantera.
Trots de senaste århundradets tekniska och medicinska framsteg har det inte förändrat det faktum att vi alla är biologiska varelser med primitiva behov. Så medan vi tror att vår utveckling ständigt går framåt, hänger alltjämt vårt ursprung oss i hasorna!
Märklig tanke egentligen... att utvecklingen har en framåtrörelse...
Tänk, om den går i spiraler, cirklar eller sicksackar sig fram... i sidled?
Tror att det nu är viktigare än någonsin att visa på alternativa tankegångar för det som är meningsfullt och kommer att prägla våra värderingar senare i livet.

För vad ska vi med den kunskap vi tillskansat oss, om vi inte omvandlar det för samhällets bästa?

I den bästa av världar krävs det modiga vuxna som är villiga att ta sitt ansvar inför all gränslöshet och  inför barnen finnas som en motpol till all kommersiell dynga vi dagligen översköljs med!

Vi lever för närvarande i en högst motbjudande kultur där ungdomlig skönhet hyllas över allt annat. Skönhetsoperationer och botox, ger oss via media signaler om att vi inte duger som vi är.
Jag tror i grund och botten att det handlar om en rädsla för ålderdomen och dess förfall, som så småningom leder till allas vår oundvikliga död.
Ångesten över vår oåterkalleliga slutstation har fjärmat oss från allt som är förknippat med det.

Många människor har även blivit "duktiga" på att undvika att ta konflikter av rädsla för att verka mossiga och kanske är det därför ungdomsglorifieringen står oemotsagd?
I kölvattnet har det växt upp en helt vilsen generation som vägrar att vara vuxna i den bemärkelsen att sätta gränser inför sina barn.
Barn behöver goda förebilder, bli sedda och delaktiga i samhällsbygget!
De behöver få verktyg att förstå sitt ursprung för att kunna visa respekt och solidaritet inför andra människors lika värde.
Jag vill tro attt de flesta föräldrar har sina barns bästa för ögonen och att man gör så gott man kan.
Men om man tror att det bästa är att vara kompis med sina barn, är man farligt ute.
Det verkar som om en del föräldrar inte ens orkar ta reda vad deras tonåringar gör på sin fritid och det är väl ännu värre?
En förälders jobb är att sätta gränser och vara ocool!
Inte curla, men gärna vara steget före och kratta manegen med goda föresatser.
Ett rätt omöjligt jobb alltså, men en viktig grundinställning!