Och mycket riktigt så blev jag sjuk... igen...
För vilken gång i ordningen de här senaste månaderna vet jag inte. Det är så fruktansvärt trist och tärande även om det egentligen är ganska små krämpor i förhållande till cancer och världssvält!

Denna gång en magåkomma...
Vaknade vid 5-tiden i morse av att något var på tok!
En olust som spred sig genom min kropp som vid nästa toalettbesök visade sig ofrånkomligt!

Nu bullrar och mullrar det på och med en ihållande huvudvärk därtill.
Mitt i denna känslan smyger sig min rastlöshet fram. Ångest och självförakt blir extra tydligt när jag får tid till eftertanke. "Varför" och "om inte om hade varit"... osv.

Men ute lyser solen och någonstans långt där inne, ligger mina livsandar redo för en ny vår! Längtar efter den lättsamma känslan att glida in i sina sandaler och en tunn klänning för att möta dagen!

Tills dess får väl jag (liksom många andra) leva med denna vånda och härda ut!