Det här var så klokt så att jag bara var tvungen att lägga in det här.
Kanske lite fuskigt att inte skriva "eget" men när man ser något genialiskt uttalat så måste det bara få förmedlas vidare. Detta läste jag i "Kulturbloggen":
Vad är arbete? Vad är livet? Och vad är viktigast i livet?
Centerpartiets Maud Olofsson föreslår att pensionsåldern ska höjas. Vi ska jobba ännu fler år innan vi går i pension.
Det finns många, många aspekter på det här.
Att Maud Olofsson visar att hon kanske inte förstår vad hårt kroppsarbete och ensidiga rörelser på ett industrijobb kan göra med en människas kropp, är tragiskt. Fast inte oväntat. Hon står ju trots allt på den högra sidan av politiken.
Att det varslas människor som aldrig förr och arbetslösheten ökar och ökar, har hon kanske inte förstått. Är det smartaste då att ännu mer minska utbud av arbete? För varje unga människa som inte kommer in på arbetsmarknaden är en förlust för ett samhälle. En stor förlust.
Att det finns massor av duktiga människor som är i 50-årsåldern och som inte kommer tillbaka in på arbetsmarknaden ifall det av något skäl råkat hoppa av från eller förlora jobbet, kanske inte Maud förstår. Att med en lång meritlista ändå inte bli kallad till intervju eller se hur jobbet de sökt går till 30-åringar, med tjugo års mindre erfarenhet, det kan påverka många duktiga människors tro på sig själva. Hur får de jobb genom att pensionsåldern höjs? Hur blir arbetsgivaren av med sina fördomar mot 50-åringar?
Att livet har andra värden också än att jobba, jobba, jobba … Det kanske Maud Olofsson inte heller insett. Hon är inte ensam om det. Politikerna överlag, inom alla partier i stort sett, är så fixerade vi att välfärden ska utvecklas i allt snabbare takt - och människor ska vara effektiva, duktiga, kompetenta, arbetsamma, målmedvetna …
Men när ska vi ha tid att se varandra. När ska vi ha tid att lyssna på varandra. När ska vi ha tid att hålla varandra i handen? När ska vi ha tid att prata om livets andra frågor? När ska vi ha tid att tänka? När ska vi ha tid att ströva längs en stig i skogen, andas in den fuktiga höstmyllans doft, låta fötterna dra längs löven på marken.
Skolbarn behöver ha vuxna omkring sig som har tid att prata med dem. Gamla människor behöver träffa människor som har tid att sitta ner och samtala. Livet är fullt av annat också. Det här är det som är mest tabu i vårt samhälle idag: att prata om att det finns andra värden än att öka ekonomin. Att det andra värden än de som räknas in i nationalbudgeten. Andra nästan mer eviga värden. Fast det får man förstås inte ens viska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar