måndag 17 november 2008

Ur Vänsterpartiets blogg och ett svar från riksdagen till mig

Skicka en uppmaning via e-post
Den 20 november röstar riksdagen om Lissabonfördraget. Hjälp till med att försöka övertyga socialdemokraterna om att rösta för en vilandeförklaring. Klicka på länken nedan, fyll sedan i ditt namn och din e-postadress så skickas ett brev ut till alla socialdemokratiska ledamöter i riksdagen.
http://riksdagsvanstern.org/svenskamodellen/#protestera

Det gjorde jag och svaret finns en bit här nedanför.


Lissabonfördraget påverkar strejkrätten och kollektivavtalsmodellen!

Den 20 November röstar riksdagen om Lissabonfördraget. Vi kräver garantier för att skydda den svenska avtalsmodellen och konflikträtten. Efter Lavaldomen står det klart att EU-fördragen saknar skydd för löntagarna och att EU inskränker konflikträtten på svensk arbetsmarknad och underkänner delar av den svenska arbetsrättslagstiftningen.

Det nya fördraget - Lissabonfördraget - förbättrar inget av detta. Frågan om den svenska kollektivavtalsmodellen är så grundläggande att vi hoppas att alla riksdagsledamöter som värnar om den svenska modellen stödjer vårt förslag om en vilandeförklaring och skjuter på beslutet i tolv månader. Denna tid behövs för att utreda hur Lissabonfördraget kommer att påverka kollektivavtalsmodellen och strejkrätten. En lösning måste presenteras som inte innebär några försämringar ur facklig synpunkt innan fördraget ratificeras.

Besök vår kampanjsida för att läsa mer och på andra sätt engagera dig i kampanjen!

http://www.vansterpartiet.se/svenskamodellen

Jag har skrivit på, mot detta fördrag som vidarebefodrades till riksdagens opposition och fick detta svar:

Hej!
Jag delar din uppfattning att de Svenska kollektiv avtalen idag är hotade. Det största hotet är att vi har en borgerlig regering och att deras vilja att lösa frågan är högst tvivelaktig.

Domarna i EU domstolen gör att det är nödvändigt med en anpassning av Svensk lagstiftning för att täppa till de luckor som nu uppstått. Något som enligt vår bedömning är fullt möjligt.
Det handlar om politisk vilja.

Utöver det är det möjligt att det behövs förtydligande i utstationeringsdiriktivet. Domarna innebär att det som var tänkt att vara ett golv för löner och villkor nu istället blivit tak. Här fanns en
samsyn när direktivet förhandlades och flera länder har reagerat på hur domstolen valt att tolka om innebörden. Dock inte vår moderat styrda regering, som konsekvent har vägrat att lyfta
frågan i de EU sammanhang där vi har varit representerade.

Det innebär inte att det inte pågår ett arbete för att komma tillrätta med problemet också när det gäller utstationeringsdirektivet. Jan Andersson (s) har lett en arbetsgrupp i EU parlamentet som
är överens om att föreslå att den paragraf i direktivet som reglerar just villkoren för utstationerad arbetskraft ska öppnas upp för nya förhandlingar med syfte att tydliggöra det som var ursprungs
intentionen.

Här är vi beroende av att kunna göra upp med andra medlems stater för att dels få till en omförhandling, men också för att resultatet ska bli bra.

Utstationeringsdirektivet ingår inte i Lissabon fördraget och måste hanteras oavsett fördrag. De förändringar som måste till i Svensk lagstiftning måste också hanteras oavsett fördrag. Domarna
har kommit till med nuvarande fördrag och blir varken bättre eller sämre med Lissabon fördraget.

Trots det hade det varit smakfullt om dagordningen varit satt så att vi hade behandlat Stråth utredningen först och Lissabon fördraget sen, eftersom att det har varit ett tydligt önskemål från bland annat
LO. Regeringen har valt en annan ordning, sannolikt för att försöka förflytta fokus till splittringen som finns i den här frågan hos oss. Tron att vi kan påverka dagordningen verkar vara djupt förankrad,
ibland till och med hos oss själva, men är tyvärr inte sann. Vi har i alla instanser försökt förändra tidsramarna, utan resultat.

Att hota med att fälla fördraget om inte dagordningen blir i den ordning vi vill ha den, bygger på att vi är beredda att göra så också. Det är uppenbart att regeringen är beredda att ta den risken,
sannolikt eftersom de mycket väl kan tänka sig att leva med nuvarande fördrag, och inte heller bryr sig om att försöka säkra samarbetspartners kring frågan med utstationeringsdirektivet.

Vårt absoluta mål är att säkra kollektiv avtalen, i det finns inga nyanser. Vi har valt att agera utifrån hur vi bedömer att vi bäst gör det på så väl kort som lång sikt.

Det bästa sättet att trygga löntagarnas villkor är en socialdemokratisk regering 2010!
Jennie Nilsson


Min reflektion;
Men det hjälper väl inte om fördraget ska undertecknas NU???
Eller ska sossarna riva upp det 2010?
Många frågetecken blir det...

Inga kommentarer: