måndag 9 februari 2009

Det vackraste...

Jag känner mig manad att förmedla en av de vackraste kärleksförklaringar jag läst från far till son, Marcus Birro till Santino Birro!
Är man romantiskt lagd så blir man lite våt i ögonvrån av detta! Sentimentalitet... ja visst!


Hymn Till En Son
2009-02-09 11:56
Santino vaknar vid fyra på morgonen och jag tassar upp och lyfter upp honom, håller honom i händerna.

Han är varm. Han doftar så gott. Jag har aldrig känt en sådan doft förut. Jag har aldrig sett sådana små ögon se rakt in i mig.

Som värmeprojektiler är hans blick och jag exploderar av kärlek inuti.

Sedan somnar han på mitt bröst. Han sover i två timmar. Det snöar ute. Jag ser på honom. Jag rör mig inte ur fläcken. Tiden skenar. Jag bara ligger där och ser hela hans värld röra sig bakom ögonlocken när han drömmer. Han kramar mitt finger med sin hand. Han gäspar. Han rullar lite. Han vaknar och ser på mig och jag tror inte det är sant.

Det känns som om någon ska komma in genom den där sjukhusdörren och ta honom. Som om allt det här är en för god dröm.

Men jag har levt mitt liv i en ond dröm så länge att jag knappt vågar erkänna för mig själv att livet och Gud lägger sina kort efter eget hjärta och ibland är man på den vinnande sidan och det går helt enkelt inte att vinna mer än det här.

Hela mitt liv har varit en träningsmatch för det här.

Jag har levt ett helt liv, nästan 37 år, och det har varit fantastiska år, det har varit sorgsna, tråkiga, fina, vackra, varsamma, brutala, oerhörda och helt säkert fullständigt galna år, men ingenting av det jag varit med om kommer i närheten av det här.

Snön fortsätter falla utanför fönstret. Jonna sover en stund. Santino sover också och jag ligger där och håller om honom och jag älskar honom så mycket att man kan se kärleken lämna min kropp och trippa över på små röda, mjuka fötter över till honom och när han vaknar igen berätttar jag tyst i hans öra vad hemligheten går ut på, vem Ariadne är, vem som håller tråden som leder ut ur labyrinten.

“Det är du, min älskade son” viskar jag och är lyckligare än jag någonsin varit.

Inga kommentarer: