fredag 6 februari 2009

Vilken sorglig historia...

Gårdagens industri
Kärnkraft riskerar att blockera ny teknik.

Så skriver Sverker Sörlin miljöhistoriker,i en artikel DN idag, han fortsätter;
Av någon anledning kommer jag att tänka på Napoleons kavalleri och Hitlers stridsvagnsdivisioner. Denna längtan efter att köra fast i den ryska leran och eviga belägringar. Som om en borgerlig regering inte kan tänkas utan att den hamnar i kärnkraftens långbänk.

Varför finns det inte fler kärnkraftverk i världen? Varför står inte investerarna på kö? Varför lånar bankerna inte ut de pengar de eventuellt har kvar till någon som vill bygga kärnkraftverk? Varför samlas vi inte alla jublande vid slutförvarens borrhål?

Förmodligen därför att det är lättare att säga kärnkraft än att verkligen bygga den med glädje. Denna gamla tekniks höjdpunkt inföll redan på 1950-talet, med Eisenhowers Atoms for peace och Buckminster Fullers visioner av evigt gröna städer under ostkupeglas.

Så ville ju ingen leva. I dag lever vi i stället i vad som förefaller vara ett take off-skede för solceller, vindkraftverk och bioenergi. Kärnkraftsskeptiska länder som Danmark och Tyskland leder utvecklingen. Även Sverige skulle satsa på alternativa bränslen, hette det efter 1980, under tiden skulle vi ha kärnkraften som reservel. Vad hände? Ny energiteknik stagnerade i ett kvartssekel. Först på senare tid har svenska energialternativ fått fart. Och om nu kärnkraften skall permanentas, kanske utvidgas, kan vi med facit i hand vinka farväl till den gryende svenska sol-, vind- och vågkraften.

Var det detta som Centerpartiet satte sig i Alliansen för att åstadkomma? Det kan jag inte tänka mig, och det kan nog knappast partiets väljarbas heller. Varför tar partiet, och hela Alliansen, denna politiska risk? Kanske för att man helt enkelt räknar med att Mona Sahlin kommer att slitas itu av MP + V å ena sidan och industriarbetarfacken å den andra.

Onekligen en politisk logik - men är det inte gårdagens logik? Om vi i stället prövar tanken att hela den omställning som nu pågår är en ny våg av industrialisering? Och att den innebär en annan form av anpassning till krav från klimat och miljö? I så fall går det att få breda löntagarmajoriteter från alla läger med sig för att fortsätta "omindustrialiseringen". Så verkar Obama resonera för att kunna skapa ett nytt, framtidsinriktat USA. Framsynta länder satsar på framtidens lätta industrialism, bort från gårdagens tunga, dyra och framför allt sårbara teknik. Hur kommer det sig att borgerliga regeringar är så självdestruktiva? Att de alltid längtar efter leran?
slut på citat.

Jag slutar aldrig att förvånas över Alliansens samlade "logik" som iofs är helt i linje med deras i övrigt kortsiktiga politik om att suga ut jordens resurser och lämna sopor och andra problem till barnbarnen. Maud, Maud, varför har du överdrivit dig?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad jag inte förstår är varför man måste släppa fram mer kärnkraft om man samtidigt storsatsar på alternativen, vilket Olofsson hävdar att uppgörelsen innebär.
Man kunde ju göra den satsningen ändå, utan kärnkraft!
Och visst gick omsvängningen oerhört snabbt hos både c och kd. Här var det drag under galoscherna, nästan så man tror att de inte längre har någon kontakt med marken.

Ilona sa...

Ja du spanbinge...
Jag som var med på den tiden det var folkomröstning inser att det inte läggs tillräckligt med krut på alternativa energier när kärnkraften "lyser" som en "räddare" i framtiden, vilket lägger lock på forskningen av alternativen.