fredag 27 februari 2009

BNP ras idag...

Kanske kommer det något gott ur denna ekonomiska nedgång så småningom...tänker jag.
Jag menar att bemedlat folk får fundera på hur mycket de konsumerar.

Jag som lever "under normen", har inget mer att dra ner på, men de som har ett jobb och dessutom lånar till konsumtion kanske får lov att tänka till... en gång extra. Man hör visserligen att vissa anser att vi ska konsumera oss ur krisen, vilket är helt galet ur ett längre perspektiv.
Det vi behöver göra är att byta ekonomiskt system.
Detta kapitalistiskt kortsiktigt neuvrotiska system vi har, fungerar ju inte!!!!

Tänker t.ex på hela modeindustrin som enligt min mening är en av de mest skenheligt kommersiella bovarna som finns! Förutom att de vill att vi ska byta klädstil flera ggr per år vilket är slöseri med jordens resurser men ger kortsiktigt pengar förstås skapar de också ett skönhetsideal som är destruktivt ur hälsosynpunkt och där vi blir i tutade att det är viktigt att gå genom livet som anorektiska botox ansikten, för att duga och höra till.

Kanske hittar vi tillbaka til det naturliga och det som är viktigt i tillvaron när vi måste stanna upp och tänka en gång extra, vem vet...
Jag slår ett slag för tidlöst mode eller åtminstone återvinning och secondhand anda!

Så... inget ont som ...

tisdag 24 februari 2009

Dagens bullfest straffade ut sig själv!




Den satt perfekt... eller i ärlighetens namn blev det TVÅ och det skapade ett lätt illamående efteråt!
Eller var det kanske allt det massmedialt smetiga tjatet om en viss förlovning i dag som fick det att vända sig i min mage?
Jag vill balansera upp det hela med att citera tidningen ETC, Andreas Gustavssons artikel här nedan:

LEVE KÄRLEKEN, NER MED MONARKIN!
Att se detta vaxkabinett låtsas välkomna Daniel Westling in i de blåblodigas krets är att stilla garotteras. Över öppen eld. Samtidigt som små myror äter på ens tår. Och det haglar.
– Vi har lärt känna Daniel väldigt väl och förstått att han är en fin herre som arbetar hårt och seriöst och tar livet på allvar, säger docka nummer ett, Carl XVI Gustaf.

Nu är det bara att koppla ut den mediala kontakten för en vecka eller två. Aftonbladets chefredaktör kastade av sig skidpjäxorna och reste direkt till Stockholm för att, enligt en branschtidning, ”toppa laget”. Tro mig, du kommer inte att kunna öppna en tidning (tydligen inte ens denna), se TV-nyheter eller lyssna på radio utan att få höra om det stundande ”sagobröloppet” mellan Victoria och Daniel, mellan ”kronprinsessas och gymkillen”, för att citera Expressen.

Ska jag vara ärlig är spektaklet rent av äcklande. Inte deras relation, om den vet jag ingenting, men de verkar kära och det är förstås gulligt. Snarare då det fullständigt anakronistiska i att Victoria först måste be både pappa och regering om lov. Hela denna maskerad… Att se dem sitta uppradade är som att stirra rakt ner i Gustav Vasas feodala vrångstrupe, bland trälar och ädlingar. Som om amerikanerna avskaffat slaveriet men valt att behålla en enda bomullsfarmare, ungefär. För traditionens och kulturarvets skull.

Lyssna bara på hur språket regredierar hundratals år tillbaka. Okej, han kommer från Ockelbo och han gillar att gymma. Men brösttonerna…
– En kvinna av börd får äntligen sin man av folket, säger Fredrik Reinfeldt.
Glöm klassamhället, här pratar vi fullfjädrad medeltid.
Antingen flyter det rött eller blått i ådrorna. Det är som med olika blodgrupper. Blanda dem fel och någon döden dör.
Kanske är det ganska hoppfullt ändå?

Jag menar, idag skriver Dag Elfström, redaktör på den konservativa debattsidan Tradition & Fason, ett inlägg på Newsmill som är helt hatthylla. Han är vettskrämd att ätten Bernadottes genpool ska bli ”förfolkligad”. Den nya succesionsordningen är en konspiration!
”Detta är historien om hur vi först nu kan se hur den samhällsomstörtande grundlagsändringen 1980 tar verkan. Det är historien om hur det röda 1970-talet skär som en kniv in i det nutida Sverige.”
Han fortsätter:
”Idag är en kulturradikal och republikansk högtidsdag. Det är ett monarkistiskt nederlag.”

Hoppas att han har rätt.
Hoppas att Victoria och Daniel gör massor av blåröd avkomma som inser att de vill upptäcka världen utanför vaxkabinettet.
Hoppas, hoppas, hoppas.

Men det är klart, först ska jag ju betala deras bröllop i Storkyrkan.

Slut på citat

Klockrent Andreas! Monarki är ett dyrt problem, för ett land som vill kalla sig för en demokrati!

lördag 21 februari 2009

torsdag 19 februari 2009

Modeord i tiden

Obsolescens Hörde en nyliberal politiker i Årsta yttra detta ord om ett bostadsområde i radions nyhetssändning.
Enl, wikipedia är betydelsen: "läget som råder när en person, ett objekt eller en tjänst inte längre är önskvärd även om den fortfarande kan fungera."

Obsolescens = något som händer frekvent på grund av ett utbyte som finns och att detta är överlägset det som fanns tidigare, i ett eller flera avseenden.

Jo ja, tackar jag!!! Snyggt som f-n! Nästan obscent!

One love!

måndag 16 februari 2009

Till dig...


Så vill jag bli älskad

Älska mig varsamt och släpp inte taget,
håller du för hårt så sliter jag mig loss.
Visa mig kärlek och att det är vi två,
låt mig aldrig få tvivla på att det är så

Se, min styrka men också min svaghet
Älska mig även i skuggsidans dal
Med dig dela livet i glädje och sorg.
Jag vill våga vila i tillit igen.

Ett ömsesidigt kärleksfullt outtalat löfte,
där vi båda får vara, precis som vi är
Vi ska aldrig tvivla på att det inte räcker
att växa tillsammans, men aldrig ihop.
Ilona L

lördag 14 februari 2009

På alla hjärtans dag

(okänd fotograf)

Till alla er bloggvänner som orkar läsa min blogg och skriver och delar med er här inne skickar jag idag en särskild hälsning och en varm kram!
Lägger in en av mina kärleksdikter dagen till ära! Det är egentligen en låt jag skrev för sisådär en sex år sedan, men texten är lika giltig för mig idag.

Kärlekens väsen
Så skör som en nykläckt fjäril,
som ur sin puppa just kravlat ut
Så skör är min tysta längtan,
när jag viskar efter dig
Så skör så att om jag rör dig,
i en evighets sekund,
försvinner du i ett moln
av iskristaller som smälter, på min kind

Ingen,kan jag beskriva dig för,
Då din gestalt skulle suddas ut
Långsamt – du förbleknar inför min syn
din doft - den bär jag med mig
som ett smycke runt min hals
men om min andedräkt förråder dig
du fladdrar bort som en fjärils vingeflykt, undan en vind

Jag önskar att du såg mig,
som en särskilt utvald vän
Önskar du kunde nå mig
såsom jag vill nå dig - igen
När vi möts kan jag känna din närhet,
som ett magnetfält där du är
Likt en nattfjäril söker ljuset
håller sej fast och bränner till, under min hud

Ingen, kan jag beskriva dig för,
Då din gestalt skulle suddas ut
Långsamt – du förbleknar inför min syn
Din doft - den bär jag med mig
som ett smycke runt min hals,
men om min andedräkt förråder dig,
du fladdrar bort som en fjärils vingeflykt, undan en vind

Ilona L

torsdag 12 februari 2009

Pumpa läns!

Hörde igår på nyheterna om finansminister Anders Borgs kommentar om att "vi sitter alla i samma båt".

Jag misstänker att han själv redan sitter i en av sina livbåtar som "tyvärr" precis bara räcker till honom och hans kompisar...
Jag har haft förmånen att vara en av dem som rott båten rätt länge, men har numera bara en sketen åra... Nu ror jag runt i cirklar och har ingen flytväst eller öskar tillhands. Så du Anders Borg, jag ser inte att din liknelse har någon relevans eller berättigande!
Hur skulle det vara om du och dina allierade tog ert ansvar?

måndag 9 februari 2009

en länk...

Denna länk har lite smått o gott värt att kika på!

http://denosynliga.wordpress.com/

Ett litet smakprov av en recention;

Den ekonomiska terrorn


Viviane Forrester, en parant, drygt 70-årig konstkritiker och romanförfattare med skarp penna och mjuk behaglig röst, har lyckats skriva en bestseller om arbetslöshet, nyliberalism och orättvisor.

Huvudtemat är arbetslösheten, skammen, likgiltigheten, den nya ordningen och dess konsekvenser. Viviane Forrester har anklagats för att hon inte begriper vad hon talar om. Hon är ju inte ens ekonom. Men det hindrar inte att hon numera är flitigt engagerad i franska TV-program när arbetslöshet diskuteras. Hennes bok ”Den ekonomiska terrorn” är idag översatt till 19 språk. Sedan den kom ut i oktober 1996 har den sålts i 340 000 exemplar bara i Frankrike. 79 städer i olika världsdelar har hon besökt sen boken kom ut. Hon har blivit inbjuden till det mäktiga G 7-mötet i Davos där hon fick lägga fram sina idéer för världen makthavare. Den ekonomiska terrorn belönades med det prestigefyllda Mediapriset för 1997 års bästa franska essä.

Den ekonomiska terrorn
Varför har då denna pocketbok, utgiven av en kvinnlig litteraturkritiker, blivit en sådan succé? Dessutom i en tid där nationalekonomerna nästan säger sig ha tolkningsföreträde om både samtiden och framtiden. Själva titeln på boken har blivit något av ett slagord. Viviane Forrester träffar rätt: Globalisering, kapitalets makt, överflödiga människor och handlingsförlamade politiker, fattigdom och utslagning.

Arbetslösheten - samhällets vän nummer ett

Arbetslösheten är själva grundförutsättningen för att en liten global företagarelit ska kunna berika sig själva, menar Vivianne Forrester. Samtidigt som man talar om att minska arbetslösheten avskedas folk. Därefter stiger företagens värde på börsen. Alla företag vill minska arbetskostnaderna så därför blir följden att företagen fortsätter att avskeda.

Flexibilitet - ledarskribenternas älsklingsord

Att Viviane Forrester fått så många läsare antas beror på att människor världen över känner igen sig i hennes tankar om arbetslöshet, globalisering och kapitalets makt. Men hon kryper också under skinnet och avslöjar politikernas och nationalekonomernas fikonspråk. Ord som: Välfärdsstaten, bidragstagare, samhällsomsorgerliga planer, arbete, arbetslöshet, samförstånd, spicka, den fria marknaden. Och ordet flexibilitet betyder egentligen, enligt Forrester, att man kan avskeda folk när och hur man vill.
slut på citat

Läs hela artikeln!

http://denosynliga.wordpress.com/

Det vackraste...

Jag känner mig manad att förmedla en av de vackraste kärleksförklaringar jag läst från far till son, Marcus Birro till Santino Birro!
Är man romantiskt lagd så blir man lite våt i ögonvrån av detta! Sentimentalitet... ja visst!


Hymn Till En Son
2009-02-09 11:56
Santino vaknar vid fyra på morgonen och jag tassar upp och lyfter upp honom, håller honom i händerna.

Han är varm. Han doftar så gott. Jag har aldrig känt en sådan doft förut. Jag har aldrig sett sådana små ögon se rakt in i mig.

Som värmeprojektiler är hans blick och jag exploderar av kärlek inuti.

Sedan somnar han på mitt bröst. Han sover i två timmar. Det snöar ute. Jag ser på honom. Jag rör mig inte ur fläcken. Tiden skenar. Jag bara ligger där och ser hela hans värld röra sig bakom ögonlocken när han drömmer. Han kramar mitt finger med sin hand. Han gäspar. Han rullar lite. Han vaknar och ser på mig och jag tror inte det är sant.

Det känns som om någon ska komma in genom den där sjukhusdörren och ta honom. Som om allt det här är en för god dröm.

Men jag har levt mitt liv i en ond dröm så länge att jag knappt vågar erkänna för mig själv att livet och Gud lägger sina kort efter eget hjärta och ibland är man på den vinnande sidan och det går helt enkelt inte att vinna mer än det här.

Hela mitt liv har varit en träningsmatch för det här.

Jag har levt ett helt liv, nästan 37 år, och det har varit fantastiska år, det har varit sorgsna, tråkiga, fina, vackra, varsamma, brutala, oerhörda och helt säkert fullständigt galna år, men ingenting av det jag varit med om kommer i närheten av det här.

Snön fortsätter falla utanför fönstret. Jonna sover en stund. Santino sover också och jag ligger där och håller om honom och jag älskar honom så mycket att man kan se kärleken lämna min kropp och trippa över på små röda, mjuka fötter över till honom och när han vaknar igen berätttar jag tyst i hans öra vad hemligheten går ut på, vem Ariadne är, vem som håller tråden som leder ut ur labyrinten.

“Det är du, min älskade son” viskar jag och är lyckligare än jag någonsin varit.

fredag 6 februari 2009

Vanmakt / vi och de

Tillit och försoning är stora vackra ord.
Som vi kunde ha som verktyg för att hela denna jord.
Vi jobbar och vi sliter, för låg och usel lön
och de som har det gott ställt, roffar åt sig först i kön.

Vem kan vi känna tillit till och hur ska vi försonas,
när ingen makthavare oss hör och ser till att vi förskonas,
från alla orättvisor som följer med förnedring.
Jag vet nog… att ni har en plan att minska vår bemedling.

”Det ska löna sig att arbeta” låter snarlikt nära på;
”Arbeit mach freiheit” och vi vet hur det gick då…
Då kommer det att regna mera guld på potentater
och vi ska snart begripa att ge upp våra ”later”!

Tror ni ja… att vi krymper oss till tysta små fossiler,
då tar ni rejält fel, för vi ska befria oss från stofiler!
Vi genomskådat era konster och halsbrytande nummer.
Där ni påstår att vi ska få smaka er champagne och hummer!

Så förskräckligt mycken skada som ni alla redan gjort.
Efter fyra år vid makten sparkas ni ut genom dess port!
Den där ni så glatt klev in i - med yxan i högsta hugg.
Nu har ni raserat det mesta, till och med vårt gamla plugg!

Vi måste hitta tillbaka till ledord som; Solidaritet.
Vi drunknar i egoism, när vi tvingas köpa vår identitet.
Skäms att vara svensk, när man ser fattigpensionärer
rota i papperskorgar och tigas ihjäl av kommissionärer.

Våra psykfall som vandrar vilset på våra gator och torg,
blandar sig med missbruksklientel och väcker min sorg.
Så skämmes ta mig fan, alla ni ytliga borgarbrackor
som allting tar förgivet och glidit in på stora räkmackor!

Ni väcker min stora vrede för allt det som ni står för.
Ni missar själva poängen; livet blir det vi mot varandra gör.

Vilken sorglig historia...

Gårdagens industri
Kärnkraft riskerar att blockera ny teknik.

Så skriver Sverker Sörlin miljöhistoriker,i en artikel DN idag, han fortsätter;
Av någon anledning kommer jag att tänka på Napoleons kavalleri och Hitlers stridsvagnsdivisioner. Denna längtan efter att köra fast i den ryska leran och eviga belägringar. Som om en borgerlig regering inte kan tänkas utan att den hamnar i kärnkraftens långbänk.

Varför finns det inte fler kärnkraftverk i världen? Varför står inte investerarna på kö? Varför lånar bankerna inte ut de pengar de eventuellt har kvar till någon som vill bygga kärnkraftverk? Varför samlas vi inte alla jublande vid slutförvarens borrhål?

Förmodligen därför att det är lättare att säga kärnkraft än att verkligen bygga den med glädje. Denna gamla tekniks höjdpunkt inföll redan på 1950-talet, med Eisenhowers Atoms for peace och Buckminster Fullers visioner av evigt gröna städer under ostkupeglas.

Så ville ju ingen leva. I dag lever vi i stället i vad som förefaller vara ett take off-skede för solceller, vindkraftverk och bioenergi. Kärnkraftsskeptiska länder som Danmark och Tyskland leder utvecklingen. Även Sverige skulle satsa på alternativa bränslen, hette det efter 1980, under tiden skulle vi ha kärnkraften som reservel. Vad hände? Ny energiteknik stagnerade i ett kvartssekel. Först på senare tid har svenska energialternativ fått fart. Och om nu kärnkraften skall permanentas, kanske utvidgas, kan vi med facit i hand vinka farväl till den gryende svenska sol-, vind- och vågkraften.

Var det detta som Centerpartiet satte sig i Alliansen för att åstadkomma? Det kan jag inte tänka mig, och det kan nog knappast partiets väljarbas heller. Varför tar partiet, och hela Alliansen, denna politiska risk? Kanske för att man helt enkelt räknar med att Mona Sahlin kommer att slitas itu av MP + V å ena sidan och industriarbetarfacken å den andra.

Onekligen en politisk logik - men är det inte gårdagens logik? Om vi i stället prövar tanken att hela den omställning som nu pågår är en ny våg av industrialisering? Och att den innebär en annan form av anpassning till krav från klimat och miljö? I så fall går det att få breda löntagarmajoriteter från alla läger med sig för att fortsätta "omindustrialiseringen". Så verkar Obama resonera för att kunna skapa ett nytt, framtidsinriktat USA. Framsynta länder satsar på framtidens lätta industrialism, bort från gårdagens tunga, dyra och framför allt sårbara teknik. Hur kommer det sig att borgerliga regeringar är så självdestruktiva? Att de alltid längtar efter leran?
slut på citat.

Jag slutar aldrig att förvånas över Alliansens samlade "logik" som iofs är helt i linje med deras i övrigt kortsiktiga politik om att suga ut jordens resurser och lämna sopor och andra problem till barnbarnen. Maud, Maud, varför har du överdrivit dig?