Äntligen... D e c e m b e r!
Eller rättare sagt äntligen utsläppt ur N o v e m b e r!
Den mest föraktade och ångestframkallande månaden på hela året, vad mig anbelangar!
I och för sig är även december en ganska ångestladdad månad, men snart börjas det skönjas ett slut...
på mörkret alltså.
Bara tre veckor kvar, sedan vänder det!
Så har vi...
Alla hemska rapporter om olika sorters misskötsel av våra gamla på olika boenden i livets slutskede, som också spär på ångesten och gör mig galen av ilska och oro.
Igår spelade jag för sista gången med en trio som i två års tid underhållit på olika vårdinrättningar i Stockholms läns landsting. Lite vemodigt då vi avslutade på ett riktigt emligt demensboende... med Carema på skylten...
Men annars har det varit väldigt olika nivåer och kvaliteter på de vårdinrättningar vi spelat på,  i den mån man kan avgöra det på en timmes tid, förstås!
Väldigt tacksamt och innerligt har det varit att kunna glädja människor där ändå, om så bara för en liten stund!
Men som sagt nu är det slut för denna gång och i denna konstellation. Och något snopet var det, när vi stod inför faktum att landstingets pengar tagit slut och inga nya jobb gick att boka efter sommaren!
Undrar var de pengarna tog vägen?