Mmm... så känns det faktiskt idag! Trots en envist bubblande förkylning.
Solen skiner och snön smälter så fint och det känns som om jag börjar får vittring på vad som komma skall.
Denna härliga känsla av att kunna ana slutet på en hiskelig vinter.
Jag kommer aldrig kunna vänja mig vid snön och framför allt kylan och mörkret som kryper in i både kropp och själ.
Ser alltid med stor förvåning på andra människors glädje över vintersportandet... men det är väl tur att vi är olika...
Nu är den fina ytterbelysningen nedsläkt tills det blir november igen och mörkret ska besvärjas på nytt.
2 kommentarer:
Jag blir lika förvånad somdu Ilona, hur kan nån utsätta sig för vintersporter med flit. Jag fattar`t inte. Själv höll jag på att storkna under min promenad från jobbet i måndags.
Grannen mittemot
Jag läser och beundrar din blogg. " Blogging, blogging, keep on blogging"
Grannen mittemot
Skicka en kommentar