Fredagseftermiddag, äntligen lite ledigt! Som jag har längtat efter just NU!

Har allt som oftast så mycket förväntningar på vad jag ska hinna med när väl helgen kommer, men är glad om jag hinner med hälften!
Idag har det åskat, haglat och solen sken dess emellan, men just nu regnar det för fullt!
Rätt skönt tycker jag och det försätter mig i en avslappnat viloläge i soffan!

Lite fredagsmys, med tända ljus och god mat ska det bli!

Som det har blivit...

Vårvindar friska... jo men visst.
Nu ska det friska i ordentligt framöver och det är ingenting konstigt med det. April i sikte och ett ombytligt vårvinterväder är naturligt... Nog om vädret som vi knappast kan göra någonting åt för dagen.
Istället jobbar vi människor på att långsiktig förgöra och förstöra hela vårt ekologiska system.
Det borde kanske vi prata mer om!
Men mitt ämne denna dag är egentligen av ett helt annat slag. Visserligen är det säkert ett tecken och en påverkan av årstiden som ger mig energi att rensa i garderober och även i annat.
T ex bland ytliga bekantskaper och ta fasta på vad som är viktigt - på riktigt.
Jag har funderat mycket över varför jag lägger energi på att reta mig på hur andra beter sig i min omgivning. Alla har ju sina egna sorger, världsbilder och begränsningar.

Men jag har ohyggligt svårt för människor som baktalar varandra eller är "dramaqueens" som genom den uppmärksamheten ständigt vill vara i fokus, vilket är otroligt energislukande!
Så nu inför "Earth Our" helgen, kanske vi även borde sanera bland dessa?!

Hörde en intervju med Louise Hoffsten och Martin Widmark i morse, med anledning av en ny skiva och en barnbok som de precis har gett ut. Den handlade just om att förminska och kväsa andras kreativitet. Så länge människor har något att vinna på en viss situation för egen del, skiter de fullständigt i om andra blir drabbade.
Som t ex i tv-programmet IDOL, där man snabbt utformar nya artister.
http://svtplay.se/v/2757333/dar_orgierna_dansar
Många människor kväver folk i sin omgivning (om de kan) för att framhäva sin egen förträfflighet.
Människor som tror att de själva kommer i en bättre dager om de raljerar med andras tillkorta kommande!
Blev i veckan tyvärr vittne till att några personer snackade skit om en familj som jag själv känt i många år och som jag vet kämpat otroligt mycket i sitt liv.
Tog mig otroligt hårt. Hade lust att resa mig upp och be dem hålla käft, faktiskt.
Men istället drog jag mig sårat tillbaka och dessa personer har sjunkit "way down" i aktning hos mig. Tänk att ha mage att snacka skit om människors val i livet, utan att ha en aning om deras bakgrund...
Tror att det var därför allt detta blev så påtagligt och ett behov att skriva om.

Efter en ångestfylld vecka, finns det inte så mycket att tillägga, egentligen!
Trots det fina, soliga vårvädret har jag tyngd av orkeslösheten släpat mig till min arbetsplats, kallsvettig och hes!
Är kraftlös efter influensan och kanske det är därför jag ser allting i svart, just nu...

Det där med ett meningsfullt liv är en ständigt återkommande fråga.
Om jag överhuvudtaget behövs längre... blir då följdfrågan.
Nerdragen av den känslan försöker jag se det som en biverkning av min outsläckliga trötthet!
Snart vänder det och när jag som minst anar det... yada, yada...

Men något litet väderleksbakslag lär vi säkert få med snöglopp och iskalla vindar framöver.
Marsmånad är inte slut än och april (det vet vi ju), kan vara väldans nyckfull och jag är i allafall beredd!

Så blev det fredag igen! Ännu en vecka har förflutit och jag börjar väl så smått friskna till.
Men hostan ger sig inte och jag blir kallsvettig vid minsta ansträngning.
Att leva i denna bubbla sätter igång en massa tankar om livet och hur jag ska hitta en meningsfull tillvaro, utanför denna bubbla.
Hur får man tilltro till att livet inte blev mer än så här?
Eller egentligen, hur får jag kraft att göra något fantastiskt med resten av mitt liv!

Stora frågor och jag ska väl egentligen inte klaga?
Mina barn är friska, har arbete och lever ett gott familjeliv.
Vad mer kan jag begära?
Särskilt när man läser att barnfattigdomen ökar i vårt land.
Men vi bor trots allt i ett land befriat från krig och där vi fritt kan uttrycka våra tankar och åsikter.
Jag har mat för dagen, även om jag jämförelsevis lever väldigt mycket från "hand till mun" och sällan kan unna mig "det lilla extra", som t ex bil, båt eller en semesterresa, men det är ju verkligen riktiga i-landsproblem!

Tandläkaren däremot är mitt största gissel numera.
Hur ha råd att underhålla mina tänder och dess förfall när det senaste kostnadsförslaget gick på flera tusen kronor? Det är märkligt att tänderna inte räknas som en del av kroppen utan då blir en klassmarkering där det tydligt syns vem och vilka som har råd med en snygg tandstatus.
Men inte bara rent kosmetiskt utan rent hälsomässigt är det ju viktigt att kunna tugga sin föda och om man får infektioner påverkar det ju allmäntillståndet.

En politisk felkalkyl helt enkelt...

Men jag har ett arbete jag trivs med och där jag blir uppskattad för det jag gör.
Jag är så att säga "deras lilla guldkant" (som en facklig person uttryckte sig) och försöker bl a göra sådana uppgifter som de andra inte hinner med eller jag finns till hands där närhelst de behöver!
Har i och för sig inte haft någon riktig semester på många år och kan sällan planera för det.
Jag har rätt till 5 veckors obetald semester, men hur skulle det gå till?
Har försökt få rätsida på det och sökt rådgivning hos facket, men eftersom jag inte är medlem utan bara med i a-kassan får de inte svara på några frågor!
Jag förstår om de inte kan agera om man inte är medlem, men jag trodde i min enfald att de kunde ge generella svar på frågor som rör min anställningsform och samtidigt lobba för att jag ska bli medlem, eller behöver de inte fler medlemmar?

Men jag ska som sagt inte klaga! Det finns absolut de som har det värre...

Nu längtar jag tillbaks till mitt arbete!
Kraften att hitta det "fantastiska" som kan ge en nytändning får jag leta efter och jobba på!

I-landsproblem... jo men visst...

Finns det liv - finns det hopp!

Magiskt!

Var ute och tittade en stund på fenomenet, som bara inträffar vart tionde år!

 Försökte komma undan gatljusen för att fånga en bild,

men min kamera nådde inte ända fram!

Men så hittade jag detta på youtube!

Det här var filmat redan i februari någonstans i USA.
Musik:"Misty" med favoriterna, Barney Kessel och Ray Brown!

Fredagskväll... En hel vecka har gått mig förbi i fullkomlig dvala med hosta och feber.
Idag insåg jag att jag måste ta mig i kragen och gå till min vårdcentral för att få hostmedicin innan helgen. Man kan gå dit utan att förbeställa någon tid från halv tio på morgonen om man har en infektion i kroppen.
Det var fullständig kaos i receptionen. Två förvirrade och otrevliga receptionister som snäste av oss febriga, hostande och förvirrade patienter, då de inte lyckats styra upp kösystemet, utan lät det bli långa köer, plus kölappar!!!
Nåväl, när jag väl fått en läkare (min husdoktor!) tilldelad var det en väntetid på en timme vilket var helt förståeligt och de läkare som tjänstgjorde var ett under av tålamod och jobbade snabbt, effektivt och supervänligt!
Fick bekräftat att jag har influensa och fick hämta hostmedicin och näsdroppar på apoteket!
Handlade lite mat och sen kunde jag äntligen åka hem till min sköna säng!

Försöker förtränga att jag får avstå ifrån en massa kul saker denna helg...

Nu gäller det att bli frisk!

Ett händelserikt veckoslut som skulle inledas imorgon på "Stallet" där det blir bokrelease av Marie Selanders bok "Inte riktigt lika viktigt" om kvinnliga musiker under 1900-talet. Min mor är t o m på själva bokomslaget, längst upp till vänster med dragspelet! Kul!

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9178448379

På fredag Kultur och Idrottsgala i Tyresö med en massa godbitar och utdelning av bl a Kulturstipendiet och på lördag är det en en ung 50-åring som ska firas!

Men här ligger jag, med hög feber och hostar och nyser oavbrutet... Det är ingen vacker syn!!!

Hoppas det går över lika fort som det kom...
Snart klättrar jag på väggarna...

Giv mig styrka! Ännu en förkylning rullar in och jag känner mig maktlös!
Har inte så mycket att göra på jobbet men desto mer skoj på fritiden som jag kan komma att få göra inskränkningar på...
Det sägs att män blir "kinkiga" och dödssjuka, vid en förkylning, men jag måste skam till sägandes medge att även jag ruttnar helt, vid en simpel förkylning. Tror alltid att...
Nu är det influensa på G och jag blir liggandes här alldeles ensam... men oftast så går det över på några dagar och jag är "fit for fight " igen!
Torsdag, fredag,lördag har jag roliga saker som jag inte vill missa, men det närmsta dygnet lär avgöra det... Blir lätt nedstämd...

Garderade med 2 st reaplagg idag!
En dunjacka för kommande kyliga polarvindar och en kappa för plussgradigt regn och blåsväder.

Lika bra att rusta sig, ifall sl-priserna stiger igen och jag måste börja gå även till jobbet!

Förresten, kom just på att jag gjorde en något besynnerlig affär härom veckan.
Jag gick in i en av våra vanligaste butikskedjor för att köpa mig en enkel långärmad tröja.
Jag såg visserligen att de sålde två st för 99:-  men jag ville bara ha en enda tröja.
Den skulle då kosta 129:- !!! Så jag köpte naturligtvis två st för 99:- mot min vilja...
Skumt va?

Dagens pyssel var av en lite mindre skala,  i Trollbäcken. Härlig stämning och hög mysfaktor!

Men vilket vårväder vi fick på köpet! Sol och snösmälta och fåglar som kvittrar!
På en tomt i närheten av mitt arbetet står en Magnolia med feta knoppar och skott!
Men det är ju bara februari!!!
Vi har en hel del bakslag att vänta i Mars! Sanna mina ord!
Men ändock skönt att skönja åt vilket håll årstiden stretar! 
Framför allt det omisskännliga ljuset!

Cheeses!
Efter en dag med skapande verksamhet och pimpning av tavelramar, pennskrin, vantar, skrivböcker m m och en massa sportlovslediga barn med ngn vuxen, så är jag helt slut i rutan!
Ont i hela kroppen och i morgon bär det av till en annan del av Tyresö, där nya barn som törstar efter pyssliga timmar kommer i horder och klipper, klistrar och syr. Hjälp!!!
Nu kommer sömnen in som en stor svallvåg och ...zzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzzz

 

Härlig combo av musikalitet och samhällskritik!

Kändes riktigt vårlikt ute idag!
Talgoxens omisskänliga ljud, låter som en gammal cykelpump och ger vårkänning!
Sol och plussgrader har tagit bort mycket av snön.
Sanden och barmarken under mina skosulor får mina lungor att fyllas med ...vårluftsförnimmelser!

Kanske är det lite synd om alla sportlovslediga barn i Stockholmstrakten?
Men vem har sagt att det måste skidas? Det finns ju konstfrusen is för de som vill åka grillor och massor utav andra saker att göra för de som är lediga t ex ska jag delta i en kreativ verkstad på två av våra bibliotek under veckan! Vi och barnen ska "pimpa" olika små prylar, så som pennskrin, små skrivböcker, tavelramar m m.   
Jag ser denna vecka som passerat, som en vecka med försök till återhämtning.
Svårt att varva ner ikväll trots att jag är trött...
Mycket att hålla i huvudet just nu, på alla plan.

Imorgon ska jag träffa mina gamla arbetskamrater och gå på Klara soppteater på dan!
Det ska bli kul!
Men jag längtar mest av allt efter mina ungar...

Och mycket riktigt så blev jag sjuk... igen...
För vilken gång i ordningen de här senaste månaderna vet jag inte. Det är så fruktansvärt trist och tärande även om det egentligen är ganska små krämpor i förhållande till cancer och världssvält!

Denna gång en magåkomma...
Vaknade vid 5-tiden i morse av att något var på tok!
En olust som spred sig genom min kropp som vid nästa toalettbesök visade sig ofrånkomligt!

Nu bullrar och mullrar det på och med en ihållande huvudvärk därtill.
Mitt i denna känslan smyger sig min rastlöshet fram. Ångest och självförakt blir extra tydligt när jag får tid till eftertanke. "Varför" och "om inte om hade varit"... osv.

Men ute lyser solen och någonstans långt där inne, ligger mina livsandar redo för en ny vår! Längtar efter den lättsamma känslan att glida in i sina sandaler och en tunn klänning för att möta dagen!

Tills dess får väl jag (liksom många andra) leva med denna vånda och härda ut!

Söndagkväll...
Som jag har sovit denna helg!
Underbart skönt med återhämtning, men ändå känns det som om jag skulle behöva några dagar till. Vädret har varit trist. Regn och blåst, slask och snö...
Då kan jag vara inne utan att få dåligt samvete.

Tisdag och "alla hjärtans dag"!  En fin kombo!

Äsch, jag skojar bara! Jag har fått min beskärda del av semlor redan (2st) och glashjärtat som jag fått av min syster, får väl symbolisera mitt stelfrusna!

Sorgsen vaknade jag denna morgon efter en natt med en förvirrad dröm om att någon i min närhet dött (märkligt nog) när jag slog på radion och fick veta att Whitney Houston dött på ett hotellrum, troligtvis av en överdos. Kändes overkligt, alldeles för tidigt, men inte helt oväntat. Hon tillhörde de sköra som ytligt sätt hade "allt" men drogs ned av bråddjupa hål i själen...

R. I. P.

 Efter en vecka i fullständig coma försöker jag nu ladda för en ny arbetsvecka!
Har legat nerbäddad och idag började livsandarna (eller ngt liknande) vakna och jag var ute på en skön promenad. i min omgivning!
Jag bor i den bästa av kommuner vad det gäller natur och friluftsliv, med skidspår inpå knutarna!

Dessa foton är från en av mina favoritplatser i närheten av Tyresöslott!
Hoppas att denna soliga dag ska ge mig kraft att komma igång igen!

Igår blev en trevlig söndag, med teaterbesök på eftermiddagen med ett par goda vänner.
Vi var på Stockholms Stadsteater och såg "Gertrud Stein", en fantastiskt bra monolog med Gunilla Röör. (som är min mammas vännina Inger Berggrens, dotter!)
Är imponerad av hennes scennärvaro och brillians att hålla publiken i sitt grepp i c:a två timmar!
Det var både humoristiskt och kraftfullt gestaltat, som fick mina tankar att gå till Margareta Krook, en av Sveriges genom tiderna bästa skådespelerskor, som förresten står staty utanför Dramatiska teatern i Stockholm. Gunilla Röör kan säkert bli en värdig övertagare av den titeln!

Jag mår inget vidare idag. Vinterkylan vi har, äter sig in i märgen på mig.
Kroppen värker och jag har frusit hela dagen, trots inomhusvärme och massor med kläder på mig.
Känner just nu påtagligt av mina stress-symptom och antingen håller jag på att bli sjuk eller så är det en reaktion på en ökad stress som jag vet att jag inte förmår att hantera på ett bra sätt.
Förhoppningsvis kan jag sova bort det...

Mitt gnäll gör ingen glad och jag orkar inte med mig själv sådana här dagar...

Hepp...

Idag har det varit dämpad stämning på jobbet.
En arbetskamrat Pontus, körde ihjäl sig. i den svenska fjällvärlden i lördags.
Han blev bara 25 år och arbetade i vaktmästeriet i kommunen.
Det känns helt ofattbart när en så ung människa dör!

Vi hade en fin minnesstund i kommunhuset med blommor, foton och tända ljus.

Som sagt jag känner mig tom och dämpad denna dag.
Man får sig en tankeställare och får vara glad över att man inget vet om framtiden...