Det omtalade utanförskapet!

Ett hjärta rött är en frisk, härlig blogg där detta citat stod!

Citat ur artikeln i LO-tidningen;

Inte ens under sitt andra regeringsår har regeringen förmått klargöra vilka som omfattas av detta ”utanförskap”. Den enda redovisningen hittills finns i finansplanen för 2008. Där anges att ”utanförskapet” är de som försörjs med olika sociala ersättningar räknat som ”helårsekvivalenter”, det vill säga alla dagar någon haft ersättningar räknas samman och omräknas till att motsvara helårsarbetskrafter.

Detta är en SCB-statistik som funnits sedan början av 90-talet, men som är avsedd för helt andra ändamål. Där ingår dagar med sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, arbetslösa dagar med ersättning från a-kassa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och dagar med kommunalt försörjningsstöd.

Påståendet att mer än en miljon personer av den vuxna befolkningen befinner sig i ett ”utanförskap” och utgör en armé av ”massarbetslösa” är ett felaktigt och oansvarigt bruk av offentlig statistik.

Influensaepidemin som nu florerar innebär exempelvis att ”utanförskapet” enligt regeringens definition ökar, vilket visar den närmast löjliga avgränsning regeringen gjort.

Om regeringens orimliga definition av “utanförskap”;

Det är i länder med låg sysselsättning och svaga social ersättningar, som det av regeringen definierade ”utanförskapet” är lågt. Men vem vill ha lägre sysselsättning och sämre social trygghet?

Detta handlar dock inte om ”utanförskap” i någon rimlig mening. Tvärtom speglar det ett ”innanförskap”, som trygghetssystemen är tänkt att vara när inkomsten faller bort till följd av arbetslöshet eller sjukdom.

Rapporten är oerhört intressant och avslöjande. Vi får till exempel veta att den stora ökningen av “utanförskapet” skedde “under massarbetslöshetskrisen i början av 90-talet. Mellan 1990 och 1994 ökade antalet ”helårsekvivalenter” med nästan 60 procent eller från 731.000 till 1.154.000. Det var under borgerliga regeringsår. Därefter har antalet fortlöpande minskat.”

I dag, när regeringens hårt kritiserade sjukförsäkringsförslag läggs fram, passar det bra att påminna om det verkliga “utanförskapet” och vilka som drabbas av det. Det rör sig om personer med svag utbildningsbakgrund (högst grundskola), utländsk bakgrund, funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga och äldre (55-64 år). Problemet med dessa grupper är att det saknas arbeten som motsvarar deras möjligheter och att de inte är efterfrågade på arbetsmarknaden. De blir inte populärare hos arbetsgivarna för att de blir fattigare och allt mer pressade.

Regeringen försöker nu alltså minska “utanförskapet” genom hårdare regler och kontroller av sjuka och arbetslösa. Man har plockat bort arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering och gör det nu ännu lättare att “sparka” de som drabbas av sjukdom och arbetsskador. Det borde givetvis vara tvärtom. Arbetsgivarna borde uppmuntras att anpassa arbetsplatsen och alla insatser borde inriktas på att de som drabbas av sjukdom aldrig helt “sparkas ut” från arbetsmarknaden. Konsekvensen av regeringens förslag blir att de som i framtiden drabbas av sjukdom eller arbetsskada allt snabbare hamnar i ett verkligt utanförskap.

Kontraproduktivt vansinne - eller bara naturligt för en regering som räknar influensasjuka som “utanför”?

P.S. Läs hela rapporten, det är den värd!