Vad blev det kvar?
Hittar inte hem i dimman
aldrig någon ljusning sker.
Klafsar runt i ödestimman
ser varken uppåt eller ner
Känner dyn som sakta suger
ner mig, mot en undergång
Tar tag runt vristen,viskar,ljuger
sjunger ondskans dregelsång.
De som skulle lysa vägen
vet ej själv vart den bär av
kanske var det blott en sägen
stigen slutar vid min grav.
Tusen ormar lät sig smaka
döda ögons glöd i brand.
Det finns ingen väg tillbaka
till mitt folkhems glömda land.
2008 /Ilona L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar