Universum är byggt av berättelser08-10-18
Medias försök att avpolitisera debatten kommer att misslyckas, helt enkelt för att politiken är på väg tillbaka. Och denna gång inte som underhållning – utan som en livsnödvändighet, skriver Maria-Pia Boëthius.
Vad blir nästa bubbla som spricker? Förmodligen den uppblåsta underhållningsindustrin, som under dårkapitalismen slukat det mesta: politiken, litteraturen, kommunerna, samhällsdebatten och så vidare.
För att avpolitisera debatten och föra in den under underhållningen har medierna anställt en ung, tongivande generation vars främsta merit varit att den samarbetat med makten och mammon. Myten är ju att varje ny generation gör revolt, men den här mediegenerationen har istället ”gillat läget” och varit makten behjälplig genom att oavbrutet dramatisera konsumtionen och skapa debatt, framför allt genom påhopp på olika kändisar, halvkändisar och varandra samt genom att göra upp listor och anordna prisutdelningar där de ger varandra priser. Det känns redan gammaldags.
Om vi har tur kommer berättelsen om världen nu att skrivas om. Det är alldeles för tidigt att överblicka vad denna finansiella katastrof kommer att leda till – utom att det kommer att bli annorlunda. Starka krafter försöker framställa katastrofen som visserligen ”gigantisk” men dock en svacka som man nu måste restaurera. Så nu gäller det att hålla Gloria Steinems ord i minnet: ”Universum är inte uppbyggt av atomer. Universum är uppbyggt av berättelser.” Vem tar makten över berättelsen om världen, vad tänker de berätta oss – och varför?
I Sverige har vi många ”fastslagna sanningar” att ta oss ur. Man säger att alla politiska partier, utom möjligen vänsterpartiet – har accepterat marknadsekonomin. Jag accepterar såklart en marknad liksom ”ekonomin”, men inte den nyss sammanstörtade formen av marknadsekonomi. Just nu finns det ingen konsensus om vad denna marknadsekonomi är eller hur den ska formas i framtiden, så det är ganska osäkert vad det är partierna är överens om. Jag tror inte att de vet det själva.
I Studio ett i radion den 13:e oktober intervjuade en reporter en sociolog vid London School of Economics. Han sa att vi nu kommer att få se förstatliganden – och inte bara av banker. ”Är inte det vänster?” frågade reportern. Och jag kom på att jag aldrig hört en public service-reporter fråga: Är inte det höger? Är inte det nyliberalt? I uppfordrande ton. Man behandlar alltså ”vänster” som något avvikande – som om public service istället för att försöka vara neutralt ger sig till känna som icke-vänster. Den brittiska sociologen skrattade åt frågan och genmälde: Om jag för ett år sen sagt att brittiska staten kommer att nationalisera banker hade man betraktat mig som galen.
Jag tycker inte att det är sant att ”alla politiska partier liknar varann”, det är en mediefloskel. Tvärtom, efter Mona Sahlins sågning av vänsterpartiet visade det sig att andra krafter inom partiet var tillräckligt starka för att få henne att ta tillbaka sågningen. Jag tror att politiken är på väg tillbaka, inte som underhållning utan som en livsnödvändighet. Och att symbiosen mellan politiker och media håller på att upplösas. Andra krafter lägger sig i, som bloggarna i FRA-debatten, som vänstersossar efter Sahlindebaclet. Men jag förstår inte varför ”alla” skulle vara överens om att s, mp och v måste bilda ett enat block inför kommande val. Har väljarna krävt det? Är det inte medietyckarna som vill att vi ska härma USA och Storbritannien?
Inför varsel, avskedanden, hotande arbetslöshet, företag i kris, den omhuldade sponsringen som nu fryser inne, NGO:s – hjälporganisationer – som nu vittnar att bidragen från allmänheten håller på att krympa katastrofalt verkar upplevelseindustrin och den uppblåsta underhållningsindustrin plötsligt omoderna och förbisprungna av verkligheten. Själva verkligheten har visat sig långt mer dramatisk än något manusförfattare kunnat tänka ut.
Verkligheten är för allvarlig för att presenteras som underhållning. Den är långt mera skakande – och spännande – än mediernas format.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar