Hua, är totalt slut i rutan...
Efter ännu en natt med urusel sömn, värk i kroppen, så skulle det laddas för en spelning mitt på dan! Den första spelningen för vår trio " Edwall i sång och spel" efter ett långt sommaruppehåll!
Vi har repat jo, jo men och jag tragglar Edwalls kluriga, härliga texter!
Alla ordvändningar fram och tillbaka, plus att vi hade lagt till ett par låtar som inte riktigt har sjunkit in i min skalle än!
Jag börjar få det riktigt svårt att få texter att fastna! Är väl en naturlig process i åldrandet kan jag tro, men så svårt att acceptera!
Jag har iofs alltid haft det marigt att lära in just texter. Men en melodi räcker det oftast att jag hör en enda gång ...
Så det var inget felfritt gig denna dag, kan jag säga! Men, när är det det förresten? Är väl lite av charmen kan jag tro?
Överraskade mig själv med ett par rejäla hjärnsläpp!
Som tur är, är publiken inte särskilt krävande även om vi alltid gör vårt bästa, men vi tog det med gott mod.
Men pust vad jag undrar om det inte är dags att lägga av, med sån mycken vedermöda!
Men det är ju också så himla kul!
Älskar att stå på scen, när jag är välrepeterad och trygg!
Kontrollfreaket i mig vill inte bli utsatt för improvisationer.
Kan verkligen se med beundran på folk som bara kastar sig rätt ut!
Till saken hör att vi åker runt på olika sjukhem i Stockholms län och den ena platsen är inte lik den andra och man vet aldrig vad man ska mötas av!
Det är väldigt charmigt och vi har i stort sätt blivit varmt välkomnade av all personal på de ställen vi kommit till och jag tror att vi ger vår publik en stunds distraktion och glädje!
Jag är i allafall upplyft av stunden och ska nu lägga upp mina fötter i soffan, ta ett glas rött och kanske titta lite på den kommande fotbollsmatchen mellan Sverige och Ungern. Är lite kluven och hejar lite på Ungern också, då min pappa kom där ifrån. Risken finns att jag somnar... zzzzzzzzzzzzzzzzz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar