När jag har ont någonstans eller är sjuk är allting annat underordnat det!

Visst är det så?

Som nu...  när jag har ont i min fot har hela jag ont och blir totalt ockuperad av detta faktum!
Kan inte röra mig som jag vill, men biter ihop och gör det jag ska och går sedan hem och lider. Det är så trist!

Likadant vid tandvärk eller när jag drabbas av en rejäl förkylning!
Kan synas bagatellartat men när man är mitt i det så är det väldigt påtagligt!
Eller hur?
Sedan kan man ju skämmas litegrann när man sätter det i perspektiv till andras olyckor, handikapp och svårartade sjukdomshistorier...

Men vadå... allting är ju relativt och det känns redan lite bättre när jag fått gnälla lite... ;)

Ja, detta var en stilla reflektion, med en bultande fot efter en kort arbetsdag idag!

Vi har haft en fin konsert med pianisten Elena Kaledina som spelade klassiska stycken och läste sina egna dikter emellan! Väldigt smakfullt och vackert!

Ska trösta mig nu med lite god mat och dryck!

Inte så konstigt att jag går upp i vikt, med alla dessa tröstbehov! ;) suck!!!