Solitär

...ett väldigt vackert ord tycker jag!

Blev en lördag i enskildhetens tecken! Valde att bara vara med mig själv denna dag och kväll.
Ett stort behov jag har utvecklat genom åren till en del pga mina värkande leder och min för tillfället strejkande fot. Men så måste jag ständigt lära mig att hitta verktyg för att bromsa upp även mentalt.

Hamnar oftast här ute på internet... på gott och ont.
Internet är verkligen en tidsslukare!

Har en inre kramp som jag önskar ska förbytas i kamp!

Den senaste månaden har inte känts ok. Ångesten ligger på lut!

Efter en i stort sätt underbar sommar börjar oron gnaga över vad som nu ska bli.

Brottas med en rad beslut som ska fattas och ett av dem, kan jag i dagsläget inte själv påverka!

Mitt "tillfälliga" arbete som jag har haft i ett och ett halvt år förlängs ett halv år i taget och fr o m 1 oktober vet jag ännu inte vad som händer...

Alltid denna oro som gnager veckorna innan nya beslut har fattats känns...

Kom att tänka på min mamma 85 år snart, som hävdar att hon är en eremit och funderade kring om hon kanske skulle bilda en förening... men insåg att det föll på sin orimlighet! Hon har fortfarande en härlig humor!