Nu när det värsta chocken efter valutgången har lagt sig, börjar livet återvända!
Jag vet, det låter ju på gränsen till pretentiöst att säga så! Men det har faktiskt varit rent psykotiskt att förhålla sig till det ofattbara; hur i hela världen folk kunde rösta som de gjorde, dels på Reinfeldt en gång till (!) och att SD kom in i riksdagen och fick två mandat i vår lilla kommun!
Jag lever tydligen i en ankdamm där mina vänner har ungefär samma åsikter som jag själv och de i min omgivning som tiger, kanske har sina sympatier på annat håll?
Med lite distans försöker jag se detta val som en ren missnöjesyttring på hur den svenska invandringspolitiken skötts under väldigt många år.
Vissa kommuner har fått en större ekonomisk belastning av en ökad flyktinginvandring och vi ska inte bortse ifrån att olika kulturkrockar dessutom har lett till konflikter och problem.
Folk är missnöjda, maktlösa, oroliga och okunniga... då blir det så här.
Hoppas att denna valutgång har det goda med sig att vi alla ska kämpa ännu mer mot orättvisor och fördomar och ta debatten kring invandringspolitik på största allvar.
Vi måste bli tydligare och mer öppna med våra åsikter, inte minst våra politiker som även behöver bli mycket bättre på att lyssna!
Alla ska våga lufta sin oro utan att bli betraktade som rasister och vi måste också bli bättre på att argumentera för ett samhälle som stöder solidaritet och medkänsla!
Men jag erkänner att jag är orolig över hur detta ska utvecklas.
Försöker... odla en förmåga att ta en dag i taget, för att inte gå sönder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar